Orolig 9-åring

Jag har inte egna barn. Men det enda jag vet är att jag som barn hade depression med tvångssyndrom... så jag tänkte på, mår hon bra i övrigt? Jag hade alla möjliga symptom, som man annars inte klassar som direkt "sjuka"...

Tyvärr har jag inte råd att ge.
Men har det inträffat något dödsfall eller dylikt i er närmsta krets?

Jag vet ett barn som blev väldigt "mammig och pappig" och var tvungen att "kontrollera" var föräldrarna var och ville inte vara ifrån dom längre stunder.

Det händer ju så mycket i hennes liv i denna ålder...Hormonerna börjar strömma, en massa tankar som man inte har haft förut dyker upp.. Man har precis varit ett litet barn och nu är man inte det längre även om man skulle vilja det...

Hade det varit min dotter så hade jag hämtat henne.. min Sandra har sovit hos mormor, kompisar och varit på klassresa och kollo i två veckor.. Men skulle hon ringa hem och gråta så skulle jag hämta henne... Och det vet hon om.... Tycker inte att det är att få sin vilja igenom till varje pris, utan en trygghet... Om hon känner sig ledsen och otrygg så fixar vi det tillsammans...

Hämta, dricka en kopp thé och prata om varför det kändes så helt plötsligt....

Håller med Heisan

Skulle hämtat barnet hur skönt det än var att va barnfri.
Min kille är precis fyllda 10 och oxå haft en mammig period.
Vi vlde att vänta ett tag med att låta sova över igen fast inte på ett straffande sätt, absolut inte.
Det bästa är att möta upp och få barnet tryggt tror jag

Min yngsta är också 9 år och väldigt orolig, det är åldern. Han fick t ex för sig att jag skulle börja hämta honom i skolan trots att han hade tjatat sig till att få börja gå ensam när han gick i trean pga att han oroade sig för att det skulle komma en mördare!!! Jag hämtade honom en eller ett par dagar sen var det bra.
De påverkas jättemycket av vad som händer i världen i den här åldern, de har också upptäckt att mamma och pappa kanske inte vet allt, kan allt eller är osårbara, de läser löpsedlar om hemskheter som händer i världen och blir livrädda för att något ska hända deras föräldrar. Min son kan sitta och krama min arm när jag läser eller dylikt och kvida fram att Jaaag ääääälskar dig mamma.
Så jag håller nog med de andra om att nästa gång ska ni nog hämta er dotter så hon känner att ni finns där när hon behöver er för det är en jobbig påeriod hon går igenom.

För att få vara lite "barnfria" så kan väl mormor komma hem till er istället det kanske räcker för er dotter att ha tryggheten att veta att hon sover i sin egen säng och att ni kommer att komma hem. Att ni är tillsammans när ni vaknar om hon hunnit somna innan ni kommer hem.

Ni verkar vara bra föräldrar här....