Vanor vid matbordet

Ingen som har några åsikter?

Jag och dottern äter alla måltider tillsammans, utom lunch och frukost som hon äter på dagis då hon är där. Vi äter alla måltider vid matbordet och vi äter samma mat.

Vi äter när vi är hungriga. Min man lagar bara spansk mat som jag inte tycker om och han tycker inte om min svenska mat, fast ibland äter vi det vi lagat bàda tvâ:)
frukost runt 10, lunch runt 2 och middag runt 21.
Pâ helgen äter vi iallafall tillsammans, vi pratar mest om barnen, vad vi gjort m.m.
Barnen har fasta tider.

här äter vi gemensam middag, med alla vid bordet, även tiomånaders lilleman. Då sitter vi tills vi är klara, men man behöver inte vänta på att alla vid bordet äter upp (jag brukar vara den som är färdig först, sen pappa, sen äldste sonen, sen yngste sonen och sist mellantösen)
dom övriga måltiderna äter barnen tillsammans, frukost, (lunchen kan jag sitta ner med dom) kvällsmat. Bordsskick och hyfs ska finnas, även utan någon vuxen vid matbordet, vilket barnen sköter hyffsat bra (dom är 5,5 och 3,5år)
Alla dukar av efter sig själva, vid middagen hjälper barnen (oftast) till vid både fram- och avdukning.

alla äter samma mat, gillar inte någon familjemedlem en viss mat, så lagar jag den inte över huvudtaget... här äts vaken kyckling eller fisk (förutom fiskpinnar) sambon, som älskar ärtsoppa, som jag haaatar, lyxar till ibland lite extra med lite soppa på kvällen, tillsammans med barnen..
Till maten dricks mjölk, men lilleman får vatten.
vad vi pratar om? ja du, allt mellan himmel och jord.. Oftast är det barnen som låter tungan gå, så man får får påminna dom om att man ska äta också

TAck för svaren. Anledningen att jag slängde in frågan är att jag har fått så konstiga reaktioner från omgivningen när vi berättar om våra vanor. Det verkar som om de flesta äter något i förbifarten, barnen inte äter med de vuxna och man äter lite vad som helst.

Vi äter inte frukost tillsammans allihop (alla kliver upp olika tider) - däremot försöker vi äta lunch samtidigt. Middag äter vi samtidigt nu under sommarlovet, men under terminen ska den ena på fotbollsträning och den andra på juniorerna osv. Då får den som kommer sent värma sin mat själv.
Våra viktigaste regler vid matbordet är
1. Inga slagsmål
2. Inte vissla eller sjunga vid matbordet
3. Inte räkna vid matbordet (det gör mig galen när de ska överträffa varandra i huvudräkning!)
En regel vi haft sedan Lillan föddes är att den som går först från bordet får ta hand om Lillan. Den som går sist får duka bort. På det sättet är det ingen som kastar i sig maten för att t ex gå och se på TV, och det är alltid jag och maken som blir kvar till sist. Lite egentid för oss två är inte helt fel ...

Hos oss äter hela familjen tillsammans. Barnen får äta det som serveras, jag lagar ingen speciell mat till dem. De får äta av allt (enda undantaget är varma grönsaker, då får de äta mer av de råa istället). Barnen dukar bordet, och tar undan efter sig när de ätit. Man äter med kniv och gaffel, och med bordskick!!! Det är lugnt, och vi pratar om vad vi gjort/vad som hänt under dagen. De får gå ifrån när de ätit färdigt (det brukar inte gå så snabbt) då vi vuxna ofta sitter kvar lite längre och pratar.

Hemma hos oss äter vi åtminstone middag tillsammans alla tre. Vi äter frukost olika eftersom den som jobbar kliver upp så mycket tidigare än hemmaföräldern och Tova.

Det är lite fånigt hemma hos oss - jag gillar inte kokt potatis och min sambo tål inte ris... så ibland blir det att vi äter varsitt "tillbehör" men förstås samma "huvudrätt"

Tova äter allt än så länge...

Vi äter alltid tillsammans så mycket som möjligt (vi jobbar i skift så det är alltid något mål varje dag där endast den ena föräldern är med).

Barnen äter samma mat som vi (om det inte är något riktigt "barn-ovänligt").

Man äter med bestick efter bästa förmåga (barnen är 2.5 år och 1.5 år).

Alla sitter kvar tills den sista har ätit upp, för det mesta.

Inget skrik, bråk eller tjafs vid matbordet.

Man ska smaka på allt som finns på tallriken.

Jag är uppvuxen med gemensamma måltider och de tiderna var "heliga".
Man kommer hem till middag klockan fem. Punkt.
Sen får man gå ut och leka igen.
Man kliver upp och äter frukost gemensamt.(Vilket ruckades på lite sen vi flyttat hemifrån och "slapp" kliva upp till 8, 8,30 på helger, fast då fick man välja... sur pappa eller sova.
Idag när jag är hemma väljer jag alltid glad pappa.
Som tjugonåntingåring och singel blev det oftast sova.)

Nu har jag fått en egen familj och lillen har precis börjat äta.
Vi äter frukost tillsammans, lillen och jag.
Samma tider på måltiderna varje dag.
Sambon åker tidigt till jobbet och frukosterar inte med oss, bara på helger äter vi alla tre. Lillens små måltider under dagen, (han är 7 månader så han äter ju oftare än jag) intas samtidigt som jag fikar, äter lunch eller bara dricker lite vatten. Så att han lär sig att sitta till bords tillsammans med de "stora". Han tycker att det är så kul att få vara med.
När sambon kommer hem efter jobbet lagar vi och äter middag tillsammans och pratar om dagen som gått. Ibland har jag lagat maten innan.

Jag tycker att det är viktigt att äta ihop. Vid vissa åldrar under uppväxten är det ungefär de enda tillfällen man sitter ner och SER varann och pratar om vad som hänt.
Jag tycker också att det är viktigt att barn lär sig gott bordskick och kan sitta med de vuxna, samma mat, åtminstone prova lite, kan tacka för sig och så.
Det ger självförtroende till andra liknande måltider med andra människor utanför familjen senare.

Jag har ett skräckexempel:
Min kusin fick alltid filmjölk med sylt och bragokex när han inte tyckte om maten. Fortfarande som elva-tolvåring satt han på släktmiddagar med sina himla bragokex när mormor fyllde 75 och det var plockmat, smörgås bord.
Han åt typ köttbullar och korv då. Inte potatis för det tycker han inte om. Snacka om att socialt handikappa sitt barn!!!
Som fjortonåring har han fortfarande inte bordskick och är rädd för många maträtter som han aldrig provat.
Det är rätt ocharmigt med en tonåring och än värre sedan, vuxen som inte kan äta ordentligt.

Nu är ju vår son bara 5 mån och vi bor hos föräldrarna.. men sen om vi får större familj osv så vill jag nog att vi äter tillsammans i den mån det går och att man har bordsskick, äter med bestick osv. Skulle inte laga mat till någon som vill ha något annat utan man äter det som serveras. Jag skulle inte ha något emot att barnen går ifrån bordet innan eftersom "vuxenkonversationer" inte direkt är intressanta för dem, men jag skulle be dem ta undran tallrikar, glas och bestick.

Suck....! Jag har nyss kommit från ett kaos vid matbordet
4-åringen vissar allt trots med ljud, han skriker med gäll röst rätt ut, det ända som får han att sluta är att överrösta med hysch! Denna gången var lillan (6v) i babysitter alldeles brevid.

Våra regler är att vi alla ska äta tillsammans.
Det ska vara lugnt, sitta stilla och små bokstäver.
Äta med bestick.

Det händer att vi har alternativ, oftast när en av oss vuxna inte vill ha delar av maten, tex, sambon äter inte bruna bönor, då tar han och sonen raggmunkar till fläsket istället eller dom tar kroppkakor. Jag och Zander brukar ha soppa när sambon jobbar em. Det kan hända att Zander får köttbullar när vi vuxna har "dyrkött", file´, men det slutar oftast med att han äter fullt av båda kötten. Sonen äter massor av grönsaker om han får fri tillgång på det, får nästan hejda honom, annars äter han inte av kött och potatis.
Sonen svävar bort totalt om man inte påminner han ideligen att han ska äta, just nu är han tvilling med sin gosehund, Pompe, som säger vad han ska göra, bara hyss och bus. Suck.

Vi har våra regler vid bordet men det låter oftast så här:
Nej, kom tillbaka, maten är strax färdig... Låt bli gurkan! Det är inte varsågod ännu. Ta inte med händerna, Nej, mjölken är för full för dig att hälla, släpp mjölken! Titta nu, mjölk på hela tallriken. Jo du måste äta potatismos med mjölk på. Det är mjölk i mos. Vifta inte med gaffeln! Se nu tappa du gurkan. Lägg inte armen i maten, akta glaset. Ja, Pompe kan äta med glas på kanten utan att välta men det är inte du. Jo,tvillingar är olika. Även här i denna världen där vi andas och hjärtat slår. Ät nu. Akta gla..., sitt still, jag torkar, nej, inte med tröjan! Suck. Ät nu, det är varsågod. Nej, antingen äter man lingonsylt eller inte, man skalar inte lingonen, det finns inget skal på lingon. Vid den här tiden har vi knappt hunnit ta mat men vi är färdiga långt före han ändå.

Jag och min bror tog ofta kvällsmacka själva och vi hade ett system: Sisten när bordet dukar av! Det innebar att man fick koncentrera sig på att inte nudda bordet så det var ingen som kastade i sig maten och det blev avdukat, den andra höll stenkoll!

Våra barn är ju bara ett år ännu men vi äter tillsammans, dock väntar jag med att ta för mig själv innan de börjar bli riktigt mätta. Sedan får de sitta och småplocka medan vi äter.
Visst är det trevligt att äta tillsammans men det får heller inte bli ett tvång. Jag kommer aldrig att tvinga upp mina barn på morgonen (är själv hemskt morgontrött och har alltid varit) för en gemensam frukost på helgen, speciellt inte redan vid 8.
I min familj (uppväxten) äter de som är vakna helgfrukost kring 9.30-10 tiden och den som fortfarande sover får göra sin egen frukost alternativt hänga på vid lunchen. Det är ju på helgen man äntligen får sova ut (innan man skaffade barn vill säga )!