jag vill lämna han..men vågar inte ta steget!!

Har inte varit i din sits, men kanske hade det hjälpt att boka tid hos ngn kurator för att prata ut om det och rensa tankarna lite..?

*kram*

bettyboopan: ja kanske.. ialla fall kanske göra mig lite starkare.. tack för de tipset

Kanske bättre för barnet om ni bor isär.
Kanske känner på sig att allting inte står rätt till mellan mamma o pappa.

Om du mår dåligt i er relation så tycker jag att du ska ta steget och lämna honom.
Det mesta löser sig efter hand. Angående att du inte kan vara borta från barnet så länge som en vecka i taget hur tror du att pappan känner då?
Jag och min man har pratat om vad som skulle ske om vi gick isär och han tycker att det skulle vara hemskt att bara träffa barnen varannan vecka precis som jag men det är ju det bästa för barnen tror jag.

Jag hoppas verkligen att du kommer ur detta som lyckligare och starkare.

Lycka till.

Jag sitter i samma sits, men jag har tyvärr inget bra råd. Jag har samma tankar: Hur ska allt bli. i mitt fall känns det fel att lämna honom eftersom det finns kärlek kvar, men samtidigt så skulle jag vilja vara själv. Barnen har blivit mer "pappig" på senaste tiden, vilket känns bra, men jobbigt. Ska jag bara flytta dem ifrån pappa? (han är inte så ofta närvarande...just nu är han det men hur länge håller det denna gång?) I bland så önskar jag att han skulle vara otrogen eller något, så jag fick en bra anledning att bryta upp. Fast det sårar nog oxå. *suck*
Förstår dina känslor och tankar, men har tyvärr inget bra svar... Hoppas det löser sig för oss alla. Kramar

jo jag tänker på våran son nu i första hand OCH mig själv.. det är inte såhär jag vill leva.. jag är bara så rädd hur allt ska bli,
kommer jag klara att bo själv, kommer jag må bättre, tänk om jag ångrar o sv

Kan tyvärr inte heller ge nåt råd.
Jag är oxå i valet och kvalet...vet inte riktigt om kärleken är kvar.
Känner mig bara trött när jag ser honom och ännu värre nu när hans andra son är här. Vi kommer jätte bra överens men jag vill bara vara själv med våran gosse...
Känns som att man går i bitar och inte vet hur man ska kunna lösa det här.
Vi har hus och allt men det mesta här hemma är hans så jag blir typ sittandes i ett tomt hus.
Vad ska man göra?
Är det nåt som går över?
Tankarna snurrar så jag blir aldeles galen.
Lycka till iaf...

Ja, här har ni en till som är förvirrad, ska vi starta en klubb? Allt är så komplicerat. Tar man steget vet man inte vad som kommer att hända. Hur det än är så vet man ju iallafall vad man har. Men inte vad man får...

Om du mår skit i förhållandet kan det ju inte bli värre eller hur?

hej på er..
nej det är verkligen inte lätt.. och jag mår verkligen inte bra.. har försökt och pratat med han men vet inte riktigt om det når fram!! men det känns som det har blivit lite bättre.. men samtidigt så vet jag inte hur länge det är bra denna gång, och så här vill jag inte hållla på oc´h ha de.. jag vill ha en trygg punkt i mitt liv.. och vara en super bra mamma till mitt barn.. som mår bra och känner så lycklig!!
nu ska jag ialla fall åka i väg en vecka.. min son och jag.. ska bli skönt och få komma bort lite, rensa tankarna lite och få vara ifred!!

kjempejente: nej det är sant.. men det är inte så lätt att bara gå heller.. jag önskade at det kunde de.. men tyvärr inte