Varför tror man på ödet?

Jag tror att tron på ödet grundar sig i en tro på en högre makt.
Det behöver inte förenkla allting bara för att man toror på ödet, tvårtom. Man kan känna att detta öde fick jag som ett "straff" för att jag gjorde det och det. Men i vissa fall funka tron som en hjälp. Liksom "om inte detta hande hänt mig, hade jag valt denna väg som säkert sklle gjort mig olycklig".

Jag tror inte att man väljer om man vill tro på ödet eller inte, detta har med så mkt att göra bland annat uppfostran.

Jag tror att alla har ett behov av att se mönster och mening i tillvaron.

Men kan man påverka sitt öde då?

TS: Dom som tror BENHÅRT på ödet tror nog att även sina val (som dom själva tar) är förutbestämt tror jag.

Det låter lite väl fegt i mina öron. Då kan man göra precis vad man vill och skylla allt på ödet sen.

TS: Det blir flummigt detta. Men jag tror på ödet men också på att man tar ansvar för sina handlingar, det är två olika saker. Jag tror inte att en person komer "ostraffad" från en dålig handling, varför finns isåfall samvetet?

Samvetet kan mycket väl vara inlärt. Vi har lärt oss att en del saker är fel och att andra mår dåligt och det ska vi bry oss om.

Det där me "ostraffad". Är det någon liknande karma du menar då eller är det kanske till och med reinkarnation?

TS: Skinners teori om belöning och straff är rätt intressant. Men samtidigt tror jag att en människa har ett inbyggt samvete. Att mörda en annan människa skulle nog ta emot för många även om vi hört att det är fel.

Jag vet ej så mkt om reinkarnation men tror absolut på what goes around comes around på ett eller annat sätt. Får man inte tillbaka det i handling så mår en människa allmänt sämre som begår fel handlingar

Skinners teori vet jag inget om, men jag ska läsa lite om det i morgon.

Angående what goes around comes around, så håller jag med fast inte av samma anledning.
Jag tror att om man gör något bra för någon människa så startar det en kedjereaktion. Den människan gör något trevligt mot någon annan, som blir glad och som i sin tur gör något.
Tex. Jag ler och håller upp dörren för någon. Människan blir glad, ler tillbaka och blir på bättre humör. Hon i sin tur kanske håller upp en annan dörr för någon som reagerar likadant. Tillslut så är det kanske någon som håller upp dörren för mig.

TS: Jag tror också på det. Det funkar även som ett "skydd" Är du trevig mot andra så är det mindre chans att dom vill skada dig. Och vet man med sig själv att man har behandlat en människa bra från början men inte mötts av samma behandling kan man med stolthet gå vidare. Lite beräknande kanske

Nu kom jag kanske helt utanför ämnet, börjar bli trött

Ja nu blev det kanske lite ot, men så blir det ibland.

Fast jag undrar fortfarande hur man kan tro på ödet! Kan inte någon ge sin syn på saken?

Jag tycker att det är märkligt att en person kan ex snubbla på trottoarkanten och senare avlida pga de skador och infektioner som uppstår, medans en annan person kan ramla ned från sjunde våningen och klara sig undan med en stukad vrist.

När det är dags så är det och det spelar inte så stor roll vad man gör just då. Det råkar kanske vara i en bilkrock eller hemma i hängmattan i skuggan under eken.

Om det hade med en tro på någon form av Gud så skulle väl alla rättrogna troende överleva oss andra hedningar, men det gör de ju inte

Man kan bara påverka de småsakerna i ens eget öde. De stora stenarna är redan utplaserade, men det är du som någorlunda väljer hur hårt och tungt de ska falla. Man hamanr alltid vid vägval i livet och de val du gjort påverkar de val du gör vid nästa vägskäl och vägskälet därpå osv.