Min läkare/psykolog har också varit ganska luddig men efter alla beskrivningar jag läst så tror jag att det är dystymi som jag lider av.
Jag har haft ett väldigt jobbigt liv med mobbing, ensamhet, depressioner, dåligt självförtroende, specifika fobier, social fobi, mycket ångest och andra psykiska problem. Mina föräldrar skilde sig för tre år sen (min enda trygga punkt försvann) och sen var jag med om en överfallsvåldtäkt utomhus för fyra år sen (jag är 23 år nu). Har gått hos olika psykologer/kuratorer hela tiden så jag har arbetat mig igenom sorgen och ilskan systematiskt.
Alla de här problemen har kommit ganska tätt inpå varandra och det är inte många perioder som jag varit problemfri/sorglös så därför var det inte förrän för 1,5 år sen som jag upptäckte att något var fel. Var ju ledsen trots att jag kommit över det mesta av mina problem och ändå har ett väldigt tryggt och bra liv (dock ej perfekt). Det var inte heller så allvarligt att jag kände mig deprimerad. Jag hade bara svårt för att vara glad och jag oroade mig jämt för framtiden och tänkte väldigt negativt.
Nu har jag ätit Cipralex 15 mg i 5 månader och jag mår så otroligt mycket bättre. De där orosdagarna då jag bara grät och klagade över mitt hemska liv och alla jobbiga problem är helt borta och nu kan jag ta för givet att jag mår bra och är positiv så länge inte något extra jobbigt inträffar. Har blivit av med den tunga "svårmodsslöjan" och det känns jättebra. Det har blivit en del biverkningar av medicinen, men det är absolut värt det att få vara glad som "naturligt tillstånd" och se framtiden positivt!
Ska förhoppningsvis få gå på KBT snart för att få bättre självförtroende och arbeta bort den sociala fobin. Kämpar hemma på egen hand, men det går nog lättare om jag får lite hjälp. Har gått hos en psykolog hela våren, men jag känner mig färdig med allt det gamla nu. Jag vill bara ändra mina tankesätt och mina ångestdämpande handlingar.
Ja, det var "lite" om mig!