Luleå del 3
Minnapinna: Jag ska skriva en förlossningsberättelse när jag känner att jag orkar.
Aquagreen: Det jag upplevde jobbigt med förlossningen var att allt blev så utdraget. Jag gick med i stort sett konstant smärta i tre dygn. Kunde inte sova vilket gjorde mig helt utmattad och därmed klarar man smärtan oerhört dåligt. Vid varje undersökning var jag bara öppen 1 cm vilket gjorde mig än mer uppgiven. Inget verkade hända och jag fick bara ondare och ondare. Morfinet bet inte på mig och när själva förlossningen satte igång var jag helt utan krafter. Lustgasen hjälpte dom tre första värkarna ungefär. När jag inte ville ha den längre höll dom den mot min mun och sa andas. Jag blev totalt väck. Låg i en dimma av smärta och ville helst av allt bara dö. Fick en EDA och därefter blev allt uthärdligt men fortfarande otroligt jobbigt. Barnmorskan sprang fram och tillbaka i rummet och var borta långa stunder. Så illa att hon till och med höll på missa att barnet var på väg ut. Tack och lov kom en annan bm in och hann hejda förloppet. Vi vet att vår bm inte hade speciellt fullt upp då eftersom en annan bm sa att det var lugnt då och hade också upplevt det märkligt att hon inte var inne hos oss.
Men men...nu är vår underbara tjej hos oss och jag försöker få tillbaka krafterna och bearbeta förlossningen. Tror att hela alltihop blev lite av en chockupplevelse för mig. Men jag är så tacksam för att jag kämpade på för jag fick ju det bästa priset av alla.