"Det är äckligt!" Hur ser ni på mat, både när det gäller vuxna och barn?

Jag vill att mina barn smakar (fler än en gång!) innan jag tar till mig deras "yuk" inför vissa rätter. När smaklökarna konsekvent säger "nej tack" till något trugar jag inte i barnen just det - men fortsätter erbjuda även framgent. Alla gör vi olika, men så gör jag.

Jag är också väldigt kräsen, och vegetarian till på köpet. Alla jag känner vet att det inte är någon idé att bjuda mig på mat *ryser bara vid tanken på blomkål*

Nej usch och fy, jag kommer ihåg hur min pappas sambo försökte tvinga i mig ris till kycklingen när jag var liten. Jag är inte alls förtjust i ris, men hon ville inte att min pappa skulle ge mig potatis istället. Hur kul var det och sitta och pina i sig mat man inte tyckte om när det finns fullvärdiga alternativ??

Tycker också att man kan smaka på allt, men varför äta något man tycker smakar illa?

Jag tänker som du.
Visst tycker jag att min son ska smaka,men tycker han verkligen inte om det så ska jag inte tvinga i honom det heller.
Själv blev jag i tvingad rotmos och fläskkorv en gång för länge,längesen..
Sprang hem till min bästis och kräktes. Det enda positiva med den upplevelsen var att jag fick massa,massa glass av hennes föräldrar
Den mat som jag blivit i tvingad kan jag inte äta än idag.
Andra saker har man smakat på som vuxen och tyckt jättemycket om.
Vill inte skada mitt barns syn på maten.(eller hur man nu ska uttrycka det )
//Marina

Det jag stör mig mest ¨på är folk som tror att man kan tvinga fram ett tycke för viss mat. Det går inte, så är det bara. Vissa är känsligare för mat än andra, och det går inte att ändra på med tvång.

Sen tror jag också att varje förälder själv ser skillnad på om barnet verkligen tycker att en sak är äcklig, eller om det bara är trots.

Jag tror också på att smaka olika saker flera gånger, men då med en tids mellanrum, eftersom smaklökarna faktiskt ändras. Min mamma har övertalat mig och min syster att smaka på lamm en 15 ggr nu, men vi gillar det helt enkelt inte. Däremot ruccolasallad, som jag avskydde förut, har jag börjat gilla nu det senaste året. Men då inte för att min sambo har tvingar mig... *ler*

Jag är uppfostrad som så att man blev tvungen att äta den mat som serverades för annars fick man ingen annan mat.
Kom ihåg i klass 1 då min fröken satt bredvid mig och såg till att jag åt upp alla fläskpannkaka jag tagit för mig. Jag trodde ju det var vanlig ugnspannkaka och fattade inte vad det var för knölar i den.

Jag hade även svårt att äta äggsås som mamma gjorde till torsken. Men när jag som vuxen gjorde måltiden själv men med de kokta äggen bredvid och såsen på potatisen så var det underbart gott.

Med facit i hand så vet jag att man ändrar sina smaklökar. Jag tycker absolut att man ska smaka på allt.
Jag har en lillasyster som nästan inte äter någonting och då jag ber henne i allafall smaka; "Usch, det är äckligt."
Hur vet man det om man inte har smakat?

Jag tänker aldrig tvinga min egen dotter att äta något men jag tänker servera samma mat åt henne. Försöker även att ha en lugn och harmonisk måltid och att vi alla äter tillsammans.

Våra barn måste smaka! Om de inte gillar det då så är det ok att inte äta... Däremot så undviker vi inte lök i köttfärssåsen bara för att en inte gillar det, om de upptäcker att det är lök i såsen (vilket inte är ofta ) så får de själva pilla bort det...

Jag har aldrig varit direkt kräsen med mat. Jag åt lite, men allt.

Men mina föräldrars regler var som din mammas ungefär. Måste smaka allt, men inte äta upp allt. Fick heller inget annat istället, vad jag minns. Vi hade hund som åt rester.

I skolan blev regeln att man helst bör äta upp det man själv tar för sig, men inte om nån annan lägger upp.

En gång blev jag tvingad att äta upp stuvade makaroner, och det riktigt växte i munnen, och tog aldrig slut. Jag trodde jag skulle storkna. Och det gillar jag inget vidare fortfarande.

Jag kommer inte heller hetsa mina barn att äta upp, jag tror det är bra om de lär sig att man ska äta när man är hungrig och inte när man inte är hungrig.

Jag har förstås blivit väldigt dålig på att artighetsäta. Dvs jag är glad och tacksam när jag blir bjuden, och kräver ingen speciell hänsyn, men det lönar sig inte att truga. Vill jag inte ha mer feta såser eller sju sorters kakor, så är det så.

Så jag kommer att fortsätta familjens uppfostran, helt övertygad om att den är bäst, eftersom jag blev så lyckad! :-P

Jag tror att man kan påverka om barn kommer att bli kräsna eller inte, men inte av att tvinga i dom mat dom inte gillar.

men jag tror att man ganska snabbt märker om barnet verkligen inte gillar maträtten eller om dom bara säger att dom inte gillar för att dom hellre vill ha pannkaka.
Om det är ett par maträtter som barnet verkligen inte tycker om så tycker jag att man kan överväga att utesluta de maträtterna isåfall.
I övrigt kommer det att vara det som serveras är det man äter, vill man inte ha då får man vara utan. Det kanske låter hårt men jag tänker inte finna mig i att endast laga pannkaka och spaghetti och köttfärssås åt barnen.

ett barn kan väl inte föads att inte gilla spenat,blodpudding o allt vad det kan vara..

jag älskade ALL skolmat...ALLA andra NÄSTAn hatade spenat..men jag har alltid älskat det..känner ingen unge som gillar det....

jag tänker inte bara ge korv & mos

nej tvinga tänker jag inte...

men jag ville bara ha sagt att barn gillar oftast det som mamman gillar

min kille töex gilalde inte vitlök, för han har aldrig fått det hemma..hans pappa gilalr inte det..men nu när vi vart ihop i 5 år älskar han det!!!!
samt oliver...

en annan kille gilalr inte fläskkotletter för hans mamma gilalr inte det..

men sen säger jag inte att jag tror att det alltid är så..smaken är som baken..jag har aldriggillar sill & strömming fast mamma älskar det..men nu på senare tid har jag lärt mig tycka om!!!