...sista förlossningen tog 5 minuter från det att jag kom in på sjukhuset tills bebisen var född, så det är lite av ett töcken, men ajg kommer ihåg att jag sade vid ett tillfälle att "det går inte, han är för stor!!!" jag hade nämligen inte fått nån bedövning alls, fanns inte tid till det...
Gick gjorde det trots allt...
Englas pappa,
haha, när min andre son kom var det liknande: Min man fick tag i en rullstol, satte mej i den och sprang in, jag hade redan börjat "pusha", en vakt tittade udner tiden till min äldre son som fortfarande satt helt "medvetslös" och sov i bilen. Vi kunde inte ta med oss honom, då hade den lille fötts på gatan!
Sen blev vi båda jättenervösa att vi lämnat storebror i bilen med en främling, så jag skrek till maken att pringa ut och hämta honom, vilket han gjorde, medans en stackars panikslagen receptionist utbrast "men vad ska jag göra med det här"?
Som tur var fattade hon att det inte var ide att åka till "triage" där de kollar "om det är dags" utan hon fick in mej i ett rum med en gång.
Jag tittade lite fåraktigt på en sköterskaeller vad det nu var därinne och lyckades få fra "vill ha epidural" mellan värkarna.
Sen lyckdes de precis få av mej vinterkängorna och byxorna, sen föddes Vincent! Ingen tid för epidural alltså... Han föddes 5 minuter efter att jag kom in. Maken missade allt...
hahaha,
vad roligt det låter med lustgas! Sånt kör de inte med här!
Synd!
ladyluck och palmblad,
gud vad roliga berättelser!
Fniss!