Jag skulle vilja veta vad andlighet betyder för dig. Och nu utgår jag såklart från att du är andlig/medial eller tror på fenomenet och vill prata om vad det betyder för dig i ditt dagliga liv eller vad du varit med om tack vare andligheten eller det mediala.
Om du inte tror på det så betyder det ju inget för dig och jag ber dig lämna oss andra ifred.
Ingen som vill berätta om sin andlighet?
Vet inte vad jag ska berätta riktigt 
För är det väl en tröst att veta att det måste finnas ett liv efter detta. Att själen går vidare.
För MIG ska det stå 
För mig står mediumskap och andlighet för personlig utveckling. Att jag som person ska nå ett inre lugnt och harmoni för att nå längre in på den andliga vägen.
att andlighet är som en slags religion? Om du förstår mig rätt.
Det andliga förde mig och min man tillsammans. Av någon anledning skulle vi träffas och vi skulle få åtminstone det första barnet tillsammans.
Det var lite olika grejer som visade detta för mig;
Han bodde i Sverige, jag i Finland. Den allra första kontakten vi hade var då han genomförde mitt "Hur min dröm-man skall vara" test på lunarstorm. Han toppade testet! 10 frågor och alla rätt, min dåvarande sambo lyckades inte ens med det och jag trodde han kände mig utan och innan. Efter detta gick jag in på min nuvarande mans sida och såg att han hade ett likadant test på sin sida, om hur hans drömkvinna skall vara. Och jag gjorde testet, svarade i enlighet hur jag är och jag toppade hans
Efter detta chatta vi lite nu som då och spelade ett online rollspel tillsammans. En natt hade han drömt att han och jag hade fått ett barn tillsammans. Och barnet SKULLE helt enkelt heta Rasmus. Jag tyckte det lät jätte fånigt alltihop, dels barnet (jag levde ju med en annan man) och dels namnet! SKulle aldrig tänkt på det namnet själv. Däremot hade jag sen tidiga tonåren känt att om jag fick en flicka hade jag velat att hon skulle heta Amanda. Varför vet jag inte, det var fint och det hade fastnat hos mig och i mina tankar.
Då jag var barn hade jag drömt om att någon skulle skriva och dedikera en egen låt till mig. Vår släkt är väldigt musikalisk och jag såg det som en väldig kärleksförklaring om någon skulle göra så. Helt plötsligt en dag sade han över nätet att han gjort en låt till mig, utan att jag berättat om min dröm för honom.
Då vi möttes irl första gången slog det gnistor! Det kändes som om vi var Romeo och Julia. Jag klarade inte av att lämna honom efter 1 vecka och fara hem till Finland så jag utökade min vistelse med en vecka. Då 2 veckor gått var jag förstör då jag skulle hem. Väl hemma klarade jag inte av att leva, jag hade ångest och kunde inte lämna hemmet. Efter 3 dagar flyttade jag hit till min man.
Båda kände att vi inte behövde preventivmedel. Jag och även han hade varit i längre förhållanden förr men alltid varit noga med skydd. Helt plötsligt kändes det som om det inte var viktigt längre, inte med honom. Han kände precis likadant! Efter en månad var jag gravid.
Jag sökte på namnbetydelser och kikade då på Amanda som jag gillade så mycket. Amanda betyder "den älskvärda". Helt plötsligt mindes jag min mans dröm och namnet Rasmus. Jag kollade upp det namnets betydelse. Väldigt lika namn som Andrea och Andreas betyder samma sak, men Amanda och Rasmus är vad jag känner till de enda extremt olika namnen som har samma betydelse. Rasmus betyder "älskvärd" 
Vi har haft många många svårigheter i vårt förhållande. Ibland har jag inte ens känt någon kärlek under längre perioder. Men det känns där inne i djupet att vi är MENADE att vara tillsammans. Han har samma känsla så vi kämpar då vi har det tufft. Vi ska helt enkelt leva tillsammans, i alla fall än så länge Och missta detta inte nu som att det jämt är dåligt här hemma hos oss, det är det inte
Så för mig är andlighet något väldigt uppenbart. Jag behöver bara känna in i mig själv så känner jag den. Den är min inre röst.
Däremot vet jag inte hur medial jag är just för tillfället, men jag skulle gärna öva upp den sidan hos mig.
DaCiss: Åååh en sån kärlek vill jag också hitta
Jättefin berättelse
Jag har ett lika dant förhållande med min Lina, så jag vet precis vad du menar. Även om/när man skriker åt varandra och har det skitjobbigt så finns det inget alternativ
Det jobbiga vi går igenom måste man nog ändå gå igenom, och det finns alltid något att lära sig av det som är jobbigt. Men för det mesta är det bra och underbart...
Tack för din berättelse
Andlighet för mig är väl också mycket intuition och att man ska lyssna på den inre rösten. Att det finns en mening med allt, även om många saker kan vara obegripliga och orättvisa.
Som exempel kan jag ta min dotters pappa. Vi träffades för 11 år sen. Jag var 14 och han 15, och det var kärlek vid första ögonkastet. Vi var ju väldigt unga och vi var bara tillsammans ett tag. Sedan levde vi totalt olika liv i 9 år. Jag flyttade från hemstaden, han levde ett hårt liv. Sen flyttade jag hem och började jobba på en kiosk. Helt plötslig klev han in och nån vecka senare ringde han och frågade om vi skulle hitta på nåt och från den dagen umgicks vi dygnet runt. Några månader sebare blev jag oplanerat gravid, och när jag var gravid i 12 veckan blev han påkörd av en bil. 
Han överlevde dock men är mycket skadad.
Det känns inte som en slump att vi stötte ihop med varann igen, utan att det är meningen att jag skulle få hans barn. Och att han skulle hinna få barn innan olyckan. Sen vad det var för mening med själva olyckan, det kan jag för allt i världen inte hitta någon anledning, men det är ett annat kapitel.
Åj! Insåg inte att det blev SÅ långt! 
Hehehe dio Ja som barn önskade man att man skulle hitta en man på ett speciellt sätt, så att man om någon frågade, om barnen frågade, skulle ha en fin liten story att berätta. Vid mina tidigare förhållanden har jag inte haft något sådant, vi har bara mötts och så har vi umgåtts och så har det startat. Inget extra med andra ord. Och så trodde man att det kanske skulle vara då, men så plötsligt skedde detta. Jag kunde inte bortse från allt som sa att jag skulle hit och skulle vara med honom. Så, på den vägen är det Det var det andliga helt enkelt som förde oss samman
Ingen orsak Johan Och kul att andra har samma "sorts" förhållande, eller hur jag skall uttrycka det.
dio:
Det lät ju också som en väldigt fin berättelse fast samtidigt jätte tragiskt. Synd att han blev så skadad! Men helt klart var det menat för er, det känner man. Alltså inte olyckan jag syftar på nu då utan mötet och barnet, och att hinna det innan olyckan.
Andlighet är för mig ett val av att vara eller inte vara... Och jag väljer att vara...= Så öppen det bara går... Vill inte stänga in mig i ett fyrkantigt tänkande... Har försökt men då mår jag bara dåligt och kan inte leva mitt liv fullt ut.../Zucca
Jo jag tror det också För om nu ens liv är förutbestämt för en (vad vet jag) så har jag gett honom någon slags livsglädje i alla fall, en underbar dotter