Problem med bio-mamman vi ses här!

Tack för en bra trådstart. Synd bara att det ens ska behöva finnas en sån här tråd, eller hur???

Själv önskar jag lite råd och tips när det gäller umgänge och när biomamman har "huvudansvar" för barnet. I min killes fall har dom gemensam vårdand, men eftersom han ligger borta och arbetar på veckorna så har hon kunnat styra och ställa som hon velat. Även om mamman har huvudansvaret så kan väl inte det innebära att hon kan göra vad hon vill? Hur tar vi reda på hans rättigheter? Dom har kopplat in familjerätten tidigare, men då har mamman vägrat komma till samtal. Som det är nu är det hennes humör och goda vilja som styr umgänget, i mina ögon. Pappan tar ju tacksamt emot den extra tid han kan få. De bestämmer t ex vad som ska gälla för semestern, men detta kan ändras hux flux om hennes planer ändrar sig. Får det vara så? Vad kan vi göra?

I övrigt, efter att ha läst många inlägg här på FL, så tjänar vi bonusmammor inte så mycket på att "hata" biomammorna. Sjunk inte till hennes nivå. Beter hon sig som ett svin, besvara det genom att vara den mogna och vuxna. Även om det är svårt, försök att tillsammans med pappan vara starka och agera utifrån det som ni tycker är bäst för barnet/barnen. En biomamma är en människa som vi, tro det eller ej... Att hon gör det hon gör, beror oftast på saker som inte har med oss att göra.

Stor kram till alla bonusmammor därute, kämpa på!!!

Hej, alla gnällare

Är ny i tråden och har därför inte läst alla inlägg. Får man vara med ändå?

Min bonus fungerar allt jättebra med, biosen är det värre med. Som umgänget är idag är barnet hos oss varje tors-fre
samt varannan helg. Nu tycker biosen att det inte fungerar med tors-fre. Anledningen är att barnet är på så dåligt humör när det blir dags att åka hem på fredag eftermiddag, och detta går ut över biosen. Så nu vill hon ta bort den här övernattningen tors-fre, eftersom HON tycker att det inte fungerar. "Det blir en sån trist början på helgen och jag måste ju oxå få känna att det är helg och man är ledig" hade hon som argument. Självklart är det inte bra att barnet reagerar på detta viset, men löser man det bäst gnom att skära i umgänget??? Som redan är ganska litet?? Är det inte bättre att föräldrarna tar tag i VARFÖR barnet reagerar som han gör? Att han blir arg och förbannad när han ska hem är väl för att han vill vara kvar hos pappa, detta är ju inget nytt när man är skilsmässobarn, det vet jag själv av erfarenhet.

Så, nu har även jag fått gnälla! Faan, vad skönt rent ut sagt!

Samma från nykomlingen!

Måste få spy ur mig lite...

Sambon ska nu inte få träffa sitt barn mer än varannan helg. Tidigare har barnet kommit varje tors-fre även de veckor där det INTE är "vår" helg. Detta har varit väldigt positivt eftersom min sambo då kan hämta och lämna barnet i skolan och då hålla sig uppdaterad med vad som händer där.

Nej, nu är detta inte längre en bra lösning enligt bion. Barnet är surt och grinigt när det är dags att åka hem till henne. Lösningen är då att TA BORT tid från sambons umgänge... Det värsta är att samtidigt som hon kräver detta säger hon att hon INTE vill ta bort tid från sambons umgänge??? Fler än jag som tycker att det inte går ihop??? Enligt det avtal som de har från familjerätten ska barnet vara hos sambon varje fredag, att det även blev torsdagen är enbart en muntlig överenskommelse. Men nu när barnet går i skolan anser bion att "det inte är någon större idé" att barnet kommer några timmar på fredagen.

Sedan har hon mage att säga till min sambo att "du får komma med en lösning på det här för så här kan vi inte ha det". HALLÅ!! Det är HON som har ett problem!!! Det är HON som ändrar avtal! Fan alltså!

Kirunatessan:

Du är beundransvärd som inte sjönk till hennes nivå! Ett barn kanske var "spiken i kistan", hon insåg att nu var det över mellan henne och din pojkvän. En del behöver ju lite mer övertalning än andra..

Själv är min sambo inne i en mörk period och jag vet inte hur jag ska hjälpa honom. Hans ex strular som faan med umgänget och vi har inga ekonomiska möjligheter att gå den juridiska vägen just nu. I helgen var han så nere att han pratade om att det kanske var lika bra att ge upp sonen helt. Sonen kanske skulle må bättre utan allt det här strulet och gud vet allt han sa. Jag blir helt förtvivlad när han pratar så här. Självklart skulle varken han eller pojken må bra av att inte ha någon kontakt alls!
Vad ska man göra? Vad ska man säga? Hur kan man hjälpa?
Och så sitter det en jävla apa, ursäkta alla underbara biosar, och styr våra liv som några jävla marionetter! Blir så förbannad!!!

1malle:

Tack! Ibland vill man bara ringa biomamman och skrika "fattar du vad du håller på med". Det värsta är att hon inte SER hur detta påverkar hennes son, och det gör mig så ont!!! Han är, som alla barn, oerhört lojal mot båda sina föräldrar och han finner sig i situationen eftersom han litar på sin mamma och pappa.

Sedan, som flickvän, är det en svår balansgång när man bara ska lyssna och när man ska komma med råd. När min sambo är i en sån här svacka vill han att jag bara ska höra vad han säger, men det är så svårt när han pratar om att ge upp sitt barn!!! Vi får börja skrapa trisslotter och vinna pengar till en stämning...

Ja, det är sanslöst! Sambons ex har sagt att hon känner sig rädd för honom och att hon önskar att jag ska se honom för vad han verkligen är. Har ALDRIG sett några våldsamma tendenser hos denna underbara man, och skulle jag det så vet han att väskan blir packad omedelbart Jag har frågat honom rakt ut vad hon menar med detta och om det ligger något i det hon säger, men han säger att han inte vet, och jag tror honom! Jag är livrädd vad hon ka tänkas dra till med när vi en dag hamnar i rätten...

kirunatessan:

Vi har upplevt något liknande. Under semestern, på bions veckor, ville inte hon att pappan skulle träffa pojken eftersom han skulle längta så mycket. Det blev en kort träff mellan far och son (iväg och käka glass) under hennes två veckor. Sedan kom pappans veckor. Då går det TVÅ dagar och så ringer människan och vill åka OCH ÄTA GLASS med sin son... Hallå...????

Hon skulle dessutom iväg och resa under den tid pojken var här, och det gjorde hon MYCKET klart för honom, som naturligtvis blev ledsen för att han inte kunde åka henne! Morgonen efter "glassträffen" med mamman saknade pojken sin mamma och ringde henne på mobilen. Då gick det fem minuter sen ringde hon min sambo och undrade varför pojken var så ledsen? "Det är inte bra att han ifrån mig så länge" säger hon.

Några bra råd har jag inte att ge, här hjälper det inte att prata med bion eftersom hon i ena andetaget vill göra på ett sätt för att "det är det bästa för barnet", och i nästa stund gör hon precis tvärtom!!!

Såg att min svenska inte blev den allra bästa i föregående inlägg... "För att han inte kunde åka MED henne" ska det stå, såklart!!

Sitter här och är ledsen igen, fy faan vad tröttsamt. Trodde verkligen att min sambo skulle stå upp emot sitt ex, men INTE!!!
Söndag = träning för bonusbarnet. Då det är mammans helg har dealen varit att jag inte ska vara med, och det har jag accepterat. Nu har dock mamman ändrat och skurit ner umgänget med pappan. Det nya är att varje söndag är pappans tid. Då tyckte min sambo att jag kunde följa med på söndagsträningen, eftersom den då inträffar på "hans" tid. Han var väldigt kaxig och sa att "om inte exet gillar det så skit samma". Jag blev väldigt glad att han äntligen skulle GÖRA någonting åt den här absurda situationen. MEN, igår kväll då tappar han modet. "Det känns inte rätt att du dyker upp oanmäld. Hade det varit jag hade jag i alla falll velat vaa förberedd".

Så jag frågar honom varför han inte pratat med exet om söndagarna, men det har han ingen bra förklaring till. Alltså är jag hemma, och är så ledsen, arg och besviken. Det är JAG som tvättar träningskläderna, det är JAG som fixar matsäcken osv osv. Idag krävde jag att han ska prata med sitt ex, för jag tar inte den här skiten en termin till. (Säsongsavslutning idag) Härlig avslutning på helgen, eller hur???

Tezz72:

Tack, det värmer... Alltså, jag menade inte att köra martyrsnacket med tvätten och matsäcken Sambon fixar med resten av utrustningen (motorsport, en del pill som du förstår)

Det jag inte förstår är varför han är så rädd??? Han säger att han inte är det, men hur annars ska jag tolka det? De har gemensam vårdnad, alltså är han lika delaktig i de beslut som ska fattas kring barnet. Men, istället för att ta en konflikt så tar han den lätta vägen ut. Vad ska exet göra? Hon kan ju inte skära mer i umgänget, det är redan på miniminivå. Jag pushar och stöttar så gott jag kan, och visst kan jag se en viss förändring i hans attityd gentemot exet, men det går långsamt! Jag tycker ju bara att han ska stå på sig och stå upp för sig själv och sitt barn.

Tyvärr har vi inga ekonomiska möjligheter att driva en rättslig process i nuläget.

Han är här varannan helg, tors-sön.

Tjofsen:
Skulle reagera negativt på att jag är med, då backar jag direkt! Men vuxna månniskor som bion måste förr eller senare ta itu med faktum att barnet nu har TVÅ familjer. MEN, man har fortfarande bara en mamma och en pappa.

Sedan jag skrev sist har min sambo sagt ifrån om träningarna, och hon vet att nästa säsong är jag med varje gång. Så jäkla skönt! Sedan släpper människan bomben, alltså ni FATTAR inte vilken människa detta är!!! Hon som knappt klarar av att stå 50 meter ifrån mig, hon som inte tål att jag bär hennes barns saker, denna människa har nu valt att skaffa bostad ca 500 meter från där vi bor! Vi blir praktiskt taget grannar! Är det inte sanslöst??? Jag vet inte hur detta ska gå, eller vad jag känner inför detta. Hur hade ni reagerat? Min sambo är helt vansinnig!!!
Det positiva är att hon får ju svårt att neka barnet växelvis boende...

Skulle BARNET reagera negativt.. skulle det stå...

maddis72

Oj... Då ska jag nog inte klaga
Hur löste ni det rent praktiskt? Min sambo tycker det kan bli både bra och dåligt för barnet att ha föräldrarna så nära. Hur ska man lägga upp rutinerna? Självklart ska dörren vara öppen, men det kan ju lätt bli att barnet spelar ut föräldrarna mot varandra. Passar det inte hos den ene så kan jag ju bara springa hem till den andre...

Jag tror oxå det är bra att bo nära, OM föräldrarna har ett väl fungerande samarbete. Det har inte min sambo och hans ex.

Läste den tråden du nämnde, och det är sådana funderingar jag också får. Man lever ju inte samma liv när inte barnet är där. Samtidigt ska ju barnet inte känna att det stör i sitt eget hem.

Haha, vilken härlig bild jag får framför mig när jag läser ditt sista inlägg. Jag ser svängdörrar och en strid ström av barn som kommer och går och rycker i kylskåpsdörrar och toadörrar!

Skämt åsido, det är precis sådana situationer som du beskriver som jag gruvar mig för. Ska man leva sitt liv stand-by, liksom? Och ha dåligt samvete för att man inte alltid har kylen full med mat, eller ständigt har en gryta mat igång på spisen? HJÄLP!

Grejen är ju att en "styvfamilj" inte ÄR en likadan familj som den traditionella kärnfamiljen. Man HAR olika rutiner beroende på om barnet är hemma eller inte. Det handlar ju inte om känslorna för barnet, utan om vad det innebär rent praktiskt. Här hemma gapar kylskåpet tomt när inte barnet är här eftersom sambon jobbar borta och jag själv äter både frukost och lunch på jobbet. När inte barnet är här, ja då sover vi nakna och ja, vi har sex!! (Och vid alla möjliga tidpunkter, hahahaha!)

Tindra75
Bra att ni går vidare! Det är ju faktiskt inte hon som avgör hur umgänget ska se ut! Vilken omställning att få byta skola/dagis så många gånger. Sedan måste väl barnens vilja betyda något, och de verkar ju trivas hos er.

När bär det av till FR?