Åååh, imorgon försvinner 19 åringen till lumpen!:-(

Kan förstå att det känns lite vemodigt, men ändå - vad stort! Han är ju vuxen (nästan i alla fall )! Hoppas att lumpen blir som han har tänkt sig och att han kan ha nytta av det sedan när det gäller pilotutbildningen. Och om han kommer hem och bjuder er på hemlagad middag är väl inte det fel ?

Tycker att det känns avlägset med lumpen, men min son blir 15 om en månad så det är inte så långt bort....

Som du vill, här kommer det - Ryck upp dig! Han kommer tillbaka... (hot eller löfte, se det som du vill *skrattar*)

Tack! *torkar en liten sentimental och larvig tår men rycker genst upp mig* Och du, tiden mellan 15 och 19 går på en sekund ungefär, gymnasiet - vad var det?!

Tänk att det ante mig !

Åh. När jag flyttade hemifrån (16 år, 16 mil) så grät min mamma så jag trodde att hon skulle dö
Han är ju vuxen nu! och han kommer att finnas där även om han inte kommer att vara i din närhet

Klart att han finns där, det är mer det där att man önskar av hela sitt hjärta att det ska gå bra och att det ska bli så bra som han hoppas på... Åh, han åkte vid halv nio så himla stolt och glad och fin och... bläää....tur att det finns näsdukar

Jag har oxå en 15-åring, så jag har inte så mycket att komma med... Försöker föreställa mig hur det är... Det är inte så lång tid kvar ändå... :-/ Vad ska han göra lummpen som?

Lite "ryck-upp-dig": Det är inte alla som _får_ göra lumpen idag,och han kommer utvecklas nåt enormt!

Han ska vara skyttesoldat, och lumpen har han alltid velat göra och det kommer absolut att utveckla honom jättemycket!!! Hoppas att det blir fantastiskt - verkligen, men det blir ju så tomt?!... Ett helt nytt liv!!! (Han bor nästan heltid hos oss medans lillebror bor hos tjejen)Det känns lite konstigt att det "bara" är vi o småtjejerna hemma....och ja, lite har jag faktiskt hunnit rycka upp mig! Jag grinar inte hela tiden när jag tänker på det utan får bara lite blanka ögon....

A73H: Lilla vän! Jag blir så tagen av det du skriver! Min son vill oxå göra lumpen, samma som min man, hans styvpappa, men det regementet är nedlagt. Vi får se vad det blir. (Han var lapplandsjägare)

Hmmm....kanske han kan göra lumpen på distans? Varför tänkte jag inte på det? Vi hade också ju kunnat skicka ut honom i skogen med jämna mellanrum... ...och lagat god mat...fast haft honom hemma! Nej, men visst är det en jättegrej att göra lumpen och "flytta hemifrån". Det som känns fantastiskt och stort för honom är ju ungefär samma saker som känns lite läskigt för mig! En av våra allra bästa vänner jobbar inom försvaret och han sa lite på skoj sista kvällen att "jaha, titta noga på honom nu för det är sista gången ni får se honom som pojk, nästa gång han kommer hem är han en man"! Och liiite sanning ligger det ju i det! (Fast inte man i machobetydelsen då´rå )Nästa gång han kommer hem kommer han ifrån en annan vardag där han behandlas som en vuxen, klart att det förändrar människor! *suckar*

Åh, min pojke ryckte in samma dag som din gjorde det. Jag var jätteledsen men försökte att inte sjåpa mig, tänkte att jaha nu var det här slut då. Vi som aldrig hann göra det och detta och si och så ... och nu är det försent Med ens förträngde jag allt som vi faktiskt har gjort.

Och så blev det så att han får åka hem varje helg och allt känns nästan som vanligt *glad*

Tack snälla staten för hans tåg och flygbiljetter!

Jag känner med dig,min 19åring flyttar hastigt och lustigt till Halmstad göt att gå i skolan där..................var tog alla dessa åren vägen???Tiden gick sååå fort och nyss när man började komma riktigt bra överens så ska han flytta

Ja jag vet det är en del av livet!!!han är jätteglad och jag med för hans skull ...............men jag gråter i smyg när ingen ser mig!!!Han har en lillebror på sjutton och två älddre syskon som inte bor hemma,men varje barn är speciellt och det kommer att bli sååå tomt.Jag måste bara vänja mig och det får ta sin tid med en liten sorgeprocess.

Är man dessutom ensamstående,arbetslös(för första gången i livet)och medelålders kvinna så vet man inte riktigt var man själv befinner sig och vad livet ev.har att erbjuda mer.......är det bara ålderdommen,mata ankor i parken som väntar

JAG VILL SÄGA TILL ALL ...TA VARA PÅ LIVET,ERA BARN ,ERA RELATIONER..................LIVET GÅR SÅÅÅ FORT...FORATARE ÄN MAN KAN TRO...............HÄNG INTE UPP ER PÅ SMÅSAKER!!!

TOBLERONA

Amen Toblerona!!!!

vad roligt för sin son att få göra lumpen!!! Vart ska han göra den?? eller rättare sagt vad ska han göra?? det är en nästan en ära för de få killar som får göra lumpen nu förtiden!!

Kände att jag måste säga detta till er som har pojkar i lumpen. Min kille gör lumpen nu. Fram till Dec. Legat inne sen Januari.
Och visst, han var underbar redan innan, men jag tror och Vet att lumpen gör gott för killar.
Han ville verkligen, verkligen göra lumpen och det både syns och märks på honom att han trivs som fisken i vattnet. Allt folk de träffar, alla erfarenheter de får. Allt som de flesta pojkar drömmer om, skjuta pistol, gevär, AK5 eller va tusan allt nu heter. Kräla runt i skogen för att leka prickskytt.
Nu är min kille på havet, på en bevakningsbåt. Han är en sann sjöman- Det är tillfredsställande för mig att veta att de har kul. Alltid har han nått nytt att berätta om, det tar aldrig slut lixom! Han sköter maskin tillsammans med en till. De bor på båten om veckorna och är hemma nästan varje helg!

Han har verkligen kul och det ÄR ett minne för livet. Min pappa gjorde också lumpen, lixom hans och det är något de båda fortfarande pratar om 25 år senare lixom!

Sexymala, du har så rätt. Sonen gillar lumparlivet skarpt. Han försvann inte alls som det kändes att det skulle bli, han kommer ju hem varje helg. Killarna verkar ha helkul på luckan, god mat och intressanta saker som dom får lära sig.