• Hatter

    En känslig fråga...

    Hoppas ni inte tar illa upp av min fråga, jag förstår att den är känslig. Jag känner många par som försöker få barn och det är hemskt att se hur jobbigt de har det och hur de längtar. Samtidigt ser jag också hur många kvinnor som blir gravida gör abort trots att de har hyfsad ekonomi och stadig partner, ofta på grund av att det "inte riktigt passade in" med barn "just då". De flesta aborterna i Sverige görs av kvinnor i åldrarna 25-30 med OK ekonomi. Attityden är ofta "vi kan alltid försöka igen senare då det passar bättre".

    Gör inte detta er galna!?! Jag blir arg av att på ett håll se kvinnor som kämpar så för att bli gravida...och sen på annat håll se kvinnor som tar så lättvindigt på en graviditet? Som sagt jag talar inte om de som blir gravida pga våldtäkt eller tonårsgraviditer, utan om de som gör abort av bekvämlighetsskäl.

    Jag är själv gravid och det var oplanerat och min pojkvän ville att jag skulle abortera. Men hur skulle jag kunna se min väninna i ögonen om jag tog bort mitt barn då hon har försökt bli gravid i åtta år? Jag uppskattar verkligen den gåva jag har fått och jag hoppas att jag aldrig ser mitt barn som en "börda".

    Är intresserad av att veta era åsikter kring detta?

  • Svar på tråden En känslig fråga...
  • Selena

    Jag är själv inte ofrivilligt barnlös, men "olyckor" händer och jag ser ingen anledning till att nån som inte har lust ska behålla ett barn bara för att vissa andra är barnlösa.
    Ska man vara gravid mot sin vilja av sympati mot dom som har svårt att bli gravida? Det gör väl ingen lyckligare? Men som sagt, jag är själv gravid och har aldrig haft problem med "fertiliteten".

  • Mirren

    Jag vet inte om galen är rätt ord, men visst blir man lite bitter. Det finns många andra orättvisor som är svåra att acceptera, varför samhället gladeligen betalar för abort efter abort med mina skattepengar medan det är nästintill omöjligt att få IVF bekostat av landstinget - trots att varje barn som föds är en samhällsekonomisk vinst. Själv har jag alltid ansett att livet är heligt och skulle aldrig kunna tänka mig att göra abort. Bra att du via din vänninna fått förståelsen för hur det känns att försöka och försöka och aldrig lyckas! Grattis till graviditeten, bry dig inte om utifall allt inte är "planerat" och ordnat - det löser sig!

  • Selena

    Jag har själv gjort abort och betalade för det ur egen ficka, både för skrapningen och sjukhusvistelsen. Men självklart förstår jag frustrationen över att vissa blir gravida o gör abort medan andra får kämpa som galningar utan resultat. Fast jag ser inte det som en anledning att behålla ett oönskat barn.

  • Hatter

    Mirren: Sant, tänkte inte ens på det...vi bekostar aborter med skattepengar medan som är ofrivilligt barnlösa ofta får betala stora summor. Nu talas det också om att utländska kvinnor ska få lov att komma till Sverige för abort på skattebetalarnas bekostnad.

    Jag säger inte att abort borde förbjudas eller något sådant. Det är bara det att jag tycker attityden mot barn i Sverige är ganska negativ. Många verkar se ett barn som en börda istället för en gåva. Det ges pengar till aborter men inte till IVF. Och som du säger Mirre, varje barn som föds är en vinst för samhället. Så varför uppmuntras inte kvinnor att behålla sina barn? Det gynnar samhället i längden. Och varför ges inte större resurser till ofrivilligt barnlösa? Jag förstår det inte.

  • Selena

    Jag har själv gjort abort och betalade för det ur egen ficka, både för skrapningen och sjukhusvistelsen. Men självklart förstår jag frustrationen över att vissa blir gravida o gör abort medan andra får kämpa som galningar utan resultat. Fast jag ser inte det som en anledning att behålla ett oönskat barn.

  • Mirren

    Jag tror att det är så svårt att uppmuntra kvinnor att behålla sina barn beror på att man omedelbart blir beskylld för att vara mot fri abort och höger (vilket i och för sig stämmer på mig *skrattar*) om man gör det.

    Något som jag inte tycker kommer fram i debatten är att det inte är någon stor katastrof att få ett oplanerat barn. So what, barn är en gåva att vara tacksam över. När jag var yngre fick jag höra att om jag blev med barn skulle livet vara slut, att jag inte skulle kunna utbilda mig eller göra karriär. Kvalificerat skitsnack! Nu sitter jag här, med en forskningsutbildning i ekonomi, två bilar, villa i en av de attraktiva delarna av Stockholm och är fruktansvärt, fruktansvärt olycklig.

    Samtidigt, min erfarenhet har gjort mig mindre dogmatisk (kanske inte märks men det var ännu värre förut) och jag vet nu att abortfrågan inte alls är så enkel som jag trodde innan jag förstod att vi hade svårt att få barn.

  • Utlandssvensk

    Egentligen ser jag inget samband mellan de två, för båda situationerna är säkert svår men på helt olika sätt. (även om jag är övertygad om att ofrivillig barnlöshet är betydligt jobbigare, då man inte vet om det någonsin kommer att lösa sig..).
    Men man skulle ju kunna tänka sig att uppmuntra de som inte vill behålla sitt barn att ändå föda det för att sedan adoptera bort det, med tanke på hur många det är som står i kö för att få adoptera ett barn.

  • nicefoxlady

    vist kan man göra som du säger Utlandssvensk men frågan e hur många e det som klarar av att ge bort sitt barn när man har gåt o burit det i 9 månader. Vist kan man vara säker vid tillfället att man vill ge bort sitt barn när man blir gravid men sedan vet men ju aldrig.
    Jag skälv hade aldrig klarat av det hur mycket än barnet e "oönskat" så hade jag inte klarat av det ändå

Svar på tråden En känslig fråga...