HJÄLP! Han är osäker på sina känslor! (Långt)

Jag hade en liknande situation med min kille.
Från början var det bara meningen att det skulle vara enbart en sexuell relation, men jag blev störtkär efter en vecka. Hans flickvän hade gjort slut ett halvår tidigare och han var helt besatt av henne, trots att deras relation inte var något vidare. Det tog lååång tid innan han hade lämnat sin förra relation hel bakom sig.

Problemet var att vår relation inte alls passade in i hans ide om en kärleksrelation. Det gjorde att det tog sådan tid för honom att inse att det var just det. Nu fungerar det hur bra som helst, jag är helt trygg i hans känslor för mig och vi har börjat bebisverkstad.

Jag tror det är lätt att göra sig en bild av vad en relation borde vara och sedan bli blind för andra sorters relationer och känslor. Inte för att de är sämre eller svagare, utan för att man inte vet hur man ska relatera till dem. Jag tror bara han tillsammans med dig såsmåningom kommer att ändra sin norm för hur en kärleksrelations ska kännas. Gör så mycket avslappnad vardag som du bara kan. Försök ha långa perioder av lågintensiv behaglig samvaro så han vänjer sig, utan en massa krav. Tvingas han fatta beslut nu är det möjligt att han backar. Lägg band på oron ha tålamod och visa honom hur det är när det är riktigt bra med just dig!
och är det meningen att det ska vara ni så blir det säker så

lycka till

Åh Smilla! Tack för att du inger lite hopp !

en sak till...försök inte leva upp till det han beskriver henne som. Försök undvika att fråga hur de gjorde saker eller hur hon betedde sig. Du kommer aldrig kunna ersätta henne och det vill du inte heller.
Nu bygger ni upp er egen identitet som par med era egna vanor. Visa honom att han kan vara lycklig med dig. Det är lätt att tro att starka känslor är allt, men i slutändan tror jag det kokar ner till om man kan få varandra att må bra också :)

Ingen annan som har någon åsikt eller något råd att ge?

*puffar upp*

Kanske han behöver mer tid. Även om det är tufft för dig, kanske ni inte ska ses innan han vet. Lägg korten på bordet och var ärlig. Han kan inte både ha och äta kakan, d.v.s. vara tillsammans med dig tills han vet. Han kanske kommer på vad han vet mer när han får tid att tänka. Han fick kanske panik för att det gick så fort. Ge honom den tiden som en gåva och sedan får tiden utvisa hur det går för er.

Oj vad jag känner igen mig! Jag träffade en kille som jag blev jättekär i. För första gången på flera år blev jag förälskad, medan han inte riktigt visste vad han ville. Ty han hade ju varit kär förr och visste hur det skulle kännas. Något saknades. Därför gjorde han slut.

Sedan insåg han att han saknade mig, och samtidigt gick han igenom en del saker i sitt liv och mognade. Och insåg att han bild av kärleken var att "den skulle göra ont". Hjärta och smärta och allt det där ungefär...

Nu har det gått många år och vi är gifta och har barn. Så inte behöver du ge upp hoppet. Däremot kan det ju vara så att han helt enkelt inte känner så stark för dig som du skulle önskat, och även om han gör det så krävs det ju att han själv inser det. Du kan inte tvinga honom till att fatta. Men klarar du av att vänta medan han funderar så kan det vara värt att göra det. Att vara ifrån varandra lite mer kan ju också vara en bra idé, då hinner han sakna dig.

Lycka till!

Ja han är definitivt värd att vänta på!
Får försöka ta det lugnt och träffas mindre även om det är svårt.

Slappna av och njut istället... Du kan inte göra nått annat egentligen men jag vet att det är skitsvårt...nästintill omöjligt men försök..

Vara ifrån varandra tror jag inte nödvändigtvis är bra...speciellt inte om han e en sån kille som Anonym (jag också) skrev om; Hjärta och smärta typen. Då blir det smärta och längtan och same shit all over again, men kanske inte så konstruktivt om ni förstår vad jag menar.

Som sagt, slappna av och njut, lek, kela och busa istället så mucket ni kan. Att vara förälskad är helt underbart!
Det är ändå lite väl tidigt för att börja oroa sig för framtiden, eller?
Hur gamla är ni?

Jag har jättesvårt att njuta av det eftersom det känns som om det är sista gången varje gång. Men jag får väl försöka.

Vi är båda mellan 20 och 25.

Smilla: Du är ju för söt som hjälper mig så mkt! Tack!

Har själv varit där :(
Alla runt omkring mig tyckte jag var dum i huvudet som saknade distans och sa till mig att släppa honom. Men han behövde tid, och trots att jag tog mycke skit så läkte vi tillsammans och det var alla gånger värt det.

Önskar jag hade haft några uppmuntrande ord ibland då :)

(om du är rädd för att det är sista gången borde du tänka på att göra den så mycke bättre då!)

lycka till

Jag förstår. Nu är det inte så att jag känner att jag måste ta en massa skit. Jag har ju valt själv att försöka få honom att älska mig lika mkt som jag älskar honom.

Det känns ändå ganska hoppfullt att höra att flera har varit med om det och klarat det till slut.

Han ringde just o sa att han faktiskt verkligen vill komma hit i kväll med. Att det inte kändes det minsta kul att inte träffas. Jag blev jätteglad!

åh vad gosigt!

Kanske inte direkt "skit", men han gjorde det inte lätt för mig! i början hade vi ett typ "öppet" förhållande, så både han och jag försökte träffa andra. Du kan tänka dig hur det kändes. Så tjatade han om sitt ex och vägrade erkänna att han var förälskad - fastän han erkänt i efterhand att det var rätt uppenbart. Och så skulle det hållas hemligt *suck*. Men med pyttesteg gick det och allt löste sig!

Du har det bättre än du tror, hehe

Oj det verkar riktigt trassligt. Men så bra det blev till slut!

Nä jag har det väl inte så värst svårt egentligen men det känns ändå väldigt jobbigt bitvis.
Både för min egen del men oxå för att han tycker det är jobbigt. Jag vill ju att vi båda ska må bra o var lyckliga!