Min syster måste vara sjuk. (långt)

Jag skriver anonymt eftersom jag inte vill bli identifierad med det jag skriver nedan.

Jag har bara en kort kommentar angående hur ni som familj skall tackla detta. Jag har en bror som har problem på olika sätt, dock inte alls så stora som era. Vår familj har oroat oss och oroat oss och försökt hjälpa på en miljon olika sätt i många år, utan att det hjälpt. Det kändes som att vi var mycket mer oroliga för honom och då är ju något fel. Till slut beslutade vi oss för att ?nu struntar vi i hans problem?. Det var svårt, för vi har varit vana att hela tiden hjälpa, men sedan vi struntade i hans problem har *vi* mått mycket bättre. Vi *kan* inte lösa hans problem åt honom! Vi umgås fortfarande förstås, men diskuterar inte hans problem (han tar inte upp det själv heller vilket ju underlättar) och det har gjort det mycket lättare för oss. Det är som att när vi accepterade att ?hans problem kanske aldrig kommer att lösas? så blev det mycket enklare att acceptera tillvaron och att tycka att det är lite kul att träffas ändå.

Kanske skulle det hjälpa er också, om ni helt enkelt accepterade att er syster har problem, ni kan inte hjälpa henne, och kanske blir det aldrig bättre? Då ?kan? man liksom inte oroa sig för framtiden, eftersom man ?vet? att ?det blir inte bättre än såhär?.

Hoppas det löser sig för er.