Min syster måste vara sjuk. (långt)

men sluta dalta med henne! Sluta ge henne pengar och försörjar henne. Vilken barnrumpa.

Spela in henne så att hon får höra själv hur hon låter, då kanske hon inser att hon har stora problem + att du då kan få in henne på psyk el. iallafall få henne o söka hjälp.
Ordna någon annanstans att bo för henne oxå. Hon behöver bli vuxen.

Men herregud....sluta dalta med tjejen....

På ett sjukhus så kan de ställa rätt diagnos. Diagnosen i sig är inte viktig att ställa nu, det viktiga är ju att få iväg henne till ett sjukhus. Om det krisar så kan ni tillämpa lagen om tvångsintag?

Det låter enbart som att hon är oerhört bortskämd!!

TS du skriver att du aldrig kommer ta disskusionen med henne om t ex att hon inte städar eftersom du inte vill möta henne som hon blir då..
Alltså hon vinner ju något på sitt beteende och kan därför fortsätta med det..
Sätt hårt mot hårt.
Går det inte få henne att frivilligt söka hjälp så ta hjälp själva för att få stöd hur ni ska gå tillväga.
I trådstarten låter det ju som det är mkt som strular och är problem med...men här i sista inlägget så låter det som att det inte är något problem annat att hon inte vill umgås och är otrevlig..

När du beskriver hur hon beter sig så tycker jag att det låter som hon skulle ha nåt neuropsykologiskt funktionshinder typ asperger!

Jag har en känner en tjej som är 22 år gammal som har diagnosen asperger och hon har assistent för hon klarar inte av att sköta om ett hem eller sköta hygien hon glömmer liksom bort det är lite svårt att förklara men gå ut på NPF s hemsida och läs om asperger så tror jag att du hittar slående likheter!

Jag vet inte om jag är ute på hal is men det va min tanke när jag läste ditt inlägg hoppas att allting ordnar sig !

De  diagnoskriterier som finns utgår oftast från hur en störning ter sig hos en kille. Hos tjejer kan det se annorlunda ut. Asperger ser t.e.x inte likadant ut hos killar som hos tjejer.

Jag tror inte att "bortskämd", "deprimerad", "skadad av skilsmässan" e.t.c räcker för att beskriva vad som är felet med din syster, utan att det finns mer komplicerade saker bakom.

Tror dock inte att ni gör henne en tjänst genom att hålla henne flytande allt för länge för då kommer hon att få er att ruttna bort med henne.

Jag har en syster som är 14 månader yngre än mig, hon är precis så som din syster verkar vara, det var som att läsa om mig själv och vårat liv...

Min syster kan dock vara extremt trevlig, aldrig mot mig, mot folk hon inte känner eller sånna som hon vet att jag berättar allt för, de kan därför inte först vad jag menar när jag berättar om hennes galenskaper...

...för ett par år sedan fick hon diagnosen Madodepressiv, med inslag av asberger.

Hon klara av att leva själv, hon har ett jobb som hon är otroligt duktig på.

Hon klarar av allt man ska klara, utan att vara själv med mig!

Hon medicineras, så länge hon tar sina mediciner är allt lungt, så fort hon skiter i dem så blir hon helt tokig och ska döda mig.

Jag vet inte varför hon är så mot just mig, jag har aldrig vad jag vet gjort eller sagt någonting någonsin mot henne. Hon har ju alltid varit så här, det har jag lärt mig leva med.

Våran syster avgudar hon, vår bror är hon elak mot, om än inte lika som mot mig...

Min Mamma och Pappa, som oxå är skilda har i samförstånd kommit övereense om att inte ge min syster någonting mer än vid hennes födelsedag och vid jul, vi andra kan få nått litet i smyg ibland, som när jag hade det lite knapert så gav mamma mig lite pengar i smyg, något min syster aldrig kan få veta!

Mina föräldrar tvingade helt enkelt henne att "växa upp" och börj ata ansvar, trots "sitt handikapp", jag vet att det var oerhört svårt för dem, men det hade varit svårare att låta henne vara och då inte bara förstört sitt eget liv utan så många mer.

Jag vet inte vad man ska göra, hur man ska göra eller så, men hoppas att det löser sig till det bästa för er alla!

*kram*

Låter säkert dumt, men sätt hårt mot hårt.
Om hon inte har någon störning (vilket ingen här kan säga) så får hon väl faktiskt ta och lära sig konsekvenserna av sitt handlande?!

Uppför man sig som hon gör då kan man inte få hjälp med allt, pengar, boende, mat, stöd osv.
Man måste ju både ge och ta för att något förhållande över huvudtaget ska fungera!

Har en bror som inte är i samma sits som din syster, men han uppför sig precis som han vill, han blir arg och kan säga vad som helst då. Han har vid ett tillfälle önskat mig död, efter det så är han inte min bror till 100% längre.
Jag ignorerade honom i flera veckor, tills han knäcktes och bad om ursäkt.
Mkt dumt har han gjort mot mig, men det var droppen!
Efter det så pratar vi knappt med varandra, även om vi bor ca 10 min ifrån och ses ibland hos våra föräldrar.
Man måste ju kunna stå upp för sig själv och inte ta en massa skit bara för att en person har fått för sig att man kan säga och göra hur f-n man vill mot andra och sin familj.

Försök få henne att förstå, genom ett "thats-it" snack.
Ställer hon inte upp på era regler och samhällets regler så får hon väl klara sig själv då!
Förstår att det är svårt, eftersom det trots allt är din syster, men hur ska hon lära sig då?

Hon kommer ju förhoppningsvis inse allvaret i sitt beteende om hon ser att hon inte kan falla tillbaka på er i alla situationer, och då kanske ta sig i kragen.
Men så länge ni fortsätter att ge henne pengar, boende, mat, städar åt henne osv så tror jag att ni inte kommer längre än dit ni är idag.

Kontakta psykolog och ta upp detta, och så kanske ni kan komma och prata allihopa, så ni tillsammans som hennes närmaste kan få förklara för henne hur det ser ut, då ni också har en utomstående med er (psykologen) som kan vägleda lite i ert prat.

Har följt tråden och ju mer jag läser desto mer övertygad blir jag om att din syster har någon form av neuropsykiatrisk störning. Hon skulle förmodligen vara hjälpt av att bli utredd ordentligt (inga kuratorer, terapeuter, psykologer av vilket slag som helst e.t.c utan en psykiater med erfarenhet och rätt utbildning) eftersom en diagnos skulle kunna hjälpa henne när det gäller rätt stöd i samhället, bidrag, jobb e.t.c Det är ju inte så lätt då att bara "skärpa till sig" och ta ansvar.

Hoppas att ni hittar en lösning och att jobbet blir något bra i alla fall.

Det kan vara svårt med pojkvänner en sån gång när de tycker att hon är snygg och spännande. Då är det lätt för pojkvännen att hamna i en beroendesituation i stället för en kärleksrelation. Männsikor som din syster äter ju lätt upp andra i omgivningen.

Har följt tråden förut. Kul att höra att det blivit bättre.

Stort lycka till!