Så bra det känns att läsa det du skrev. Jag är j*kligt nervös för att åka upp dit, men kan samtidigt knappt bärga mig att få köra igång. Vi har haft ganska många turer med gyn här i min hemstad, och det är ju som du säger, när man sitter i väntrummet här känns det som om alla tittar på oss (ett nervöst par som sitter och håller varandra i handen) och funderar vad vi gör där. "Är de gravida? Har de båda drabbats av nån läskig könssjukdom? Nämen titta, gråter inte han?" Det blir extra påtagligt när man dessutom jobbar på sjukhuset och känns igen av de flesta i personalen. På IVF-kliniken har man ju som sagt en helt annan gemenskap med de övriga patienterna.
Vi ska också göra ICSI (åtminstone skrev min gynekolog det på remissen). Det visade sig efter otaliga tester att min man nästan helt saknar spermier och de få soldater som ändå så att säga lämnar logementet är inte funktionsdugliga... Tough luck.
Hur länge har ni varit barnlösa? Finns det nån förklaring? Jag hoppas att det går bra för er, det skulle vara roligt att få höra från dig igen när det börjar hända saker. Tack för att du tog dig tid att svara.
Kram.