MalinMalin: Hur funkade det med träningen då, var det ändå nån speciell som hade huvudansvar och som ev var med vid hab-träffar mm?
Personalen fördelade ansvaret mellan varanda själv. Det var bra eftersom sonen snabbt lärde sig att spela ut sin fröken - då tog någon annan över.
Habiliteringen har inte varit mycket på förskolan. Det första året var de där och förstörde då och då - på den tiden trodde vi fortfarande att det fanns personal med kompetens som jobbade på hab. Länge hade förskolan ett språkrör mot hab eftersom hab ville det. Men en gång kom en logoped och "språkröret" var sjuk. Logopeden vände i dörren och VÄGRADE att prata med övrig personal (gissa om vi kontaktade henne och undrade vad hon höll på med!). Efter det vägrade förskolan att utse ett språkrör. Hur ska de kunna ta ett gemensamt ansvar om hab vägrar prata med några av dem?
Vi hade möten med förskolan (och ibland fanns någon habpersonal med; tysta med armarna i kors!) var 4:de månad där vi stämde av och la upp ny träning. På möten var så många som kunde av personalen med, ibland alla, ibland bara två. När kommunens specialpedagog kom in i bilden var hon alltid med på mötena.
Att någon har erfarenhet av barn med Downs syndrom är ingen självklar merit hos oss, snarare tvärt om!
I vårt fall var det ett erbjudande från början, men jag har läst en hel del och pratat mycket med andra för att tycka att det var den bästa lösningen.