Empater?

Stämmer mycket bra in på mig...
Visste ej att det fanns ett ord för det sätt jag fungerar på.
Men empat då som jag tydligen "heter" har jag mycket nytta av när det gäller mitt yrke.

I början mådde jag jättedåligt innan jag lärde mig att begränsa intagandet av andras tankar & känslor.
Men den vägningen är svår att balansera & tar ett tag innan man lär sig...
Men nu är det bra och skulle inte för min själ byta bort det jag har...

Intressant att det fanns lite mer fakta om just sådana här saker!

Tack Makenzi!

Makenzi:

När jag märker att jag blir påverkad av hur någon mår & jag kanske inte har nån nytta av det just då, så brukar jag tänka mig att jag har som en skyddsmur av ljus omkring mig.
Eller som en ljusvägg mellan personen i fråga, och mig...
Det hjälper och då kan jag också välja när jag plockar in känslorna & när jag inte vill det.

Det var fruktansvärt jobbigt innan jag kom på hur jag skulle göra.

Om en människa mår dåligt, rent psykiskt, så får jag svårt att andas.
Det blir som ett tryck över bröstet.

Om en människa inte är "ren i sinnet", alltså inte ärlig, så kommer en irritation omedelbart på mig, som jag inte kan förklara & då förstår jag att något inte är som det ska.
Ibland känns det även i magen. Som ett orolig sug...

Om en människa jag möter, har mycket problem i sitt liv och behöver otroligt mycket hjälp, så känner jag en distans till den människan.
Det är svårt att ta in en sådan människa, och då vet jag att jag ska hålla mig på min kant, när det gäller att skapa nya kontakter och vänner.

Sådana människor hjälper jag ju gärna, men tack vare att jag känner den distansen så "vet" jag att jag ska vara på min vakt & inte gå in för nära på den personen, för då blir jag till slut kvävd själv.
Vissa människor är ju sådana att dom gärna vill att man ska hålla dom under armarna hela tiden & det funkar ju inte så...

Har en person ont i huvudet så kan jag få ont i huvudet.

Om en människa bär på mycket gråt & sorg inom sig, så knyter det sig i halsen på mig.

Osv osv...

Min arbete går ut på att försöka lösa dessa problem hos människor & hjälpa människan till självhjälp.
Jag spår i kort & får mycket nytta av mina känslor då.
Jag öppnar mig då rent medvetet, så att jag ska få in dessa känslor.

När jag spått klart så stänger jag av igen.
Det är viktigt att man inte går och bär på andra människor sorg & problem, för då kan man till slut riskera att bli sjuk själv...

Jag jobbar också med "mediala konsultationer".
Det går ut på att jag hjälper folk att komma igång med sin egen medialitet, intuition eller vad man nu vill kalla det.
Likaså här går jag in på personligheten, och försöker lära ut en bra balans i det inre.

Den personliga utvecklingen kommer alltid före medialiteten.

Ex. så kan man inte/ska inte utveckla sin medialitet om man är mycket vilsen som person, utan det bästa resultatet får man om man har en stabilitet i sitt inre...
Annars får inte medialiteten plats!

Oj vad långt det blev...

Men när människor mår bra så känner jag oftast ingenting alls.
Ibland kan det smitta av sig, och jag får energi, men oftast så känner jag bara av de dåliga energierna...

Charlie:
Ja, denna väg är ju individuell för alla människor.
Och den vägen kan ibland vara lång och jobbig att förstå, men det första steget är att lära känna sig och sin intuition.
Ex hur man reagerar om någon runt omkring dig är ledsen.

När du sedan lärt dig det, så är det dags att börja lära sig begränsa sina känskor och påverkan från andra människor.

Lär du dig begränsningen redan ifrån början så stoppar du dessa känslor som du så väl behöver lära dig, och veta hur just du känner i vissa situationer...

Likadant när det gäller det mediala över lag.

Makenzi: Detta fenomen, med dina känslor, är ju andligt så du är ju redan där
Det som behövs i detta är ju balansen så du kan lära dig att begränsa det när det sker.
Så har du nu förmågan att känna in saker och ting så är du redan öppen för det mediala.
Din andliga utveckling har alltså redan utvecklat sig innan du ens visste om det

Makenzi: Ett annat tips är också att läsa om ämnet och prata med andra människor om det mediala.
Det blir som att plocka små pusselbiter lite här och där, och när du plockat färdigt (som du kommer att känna det), så kan du sätta ihop det pusslet till ditt eget, så att det passar just dig.

Att ha en fot i marken och en "i det blå" är precis vad du ska ha för en bra balans.
Man får inte sväva iväg för mycket när det gäller det mediala, för då finns risken att man inte längre lever här utan i en helt annan värld.
Att få klara perspektiv på det hela, är då mycket svårt...

Och som charlotta säger så ger det sig med tiden.

Att "aktivt utveckla" den mediala biten behöver inte alltid betyda att man sätter igång med att exempelvis spå i kort, heala, pendla eller ge en seans, utan det kan också betyda att du, helt enkelt, läser en bok om ämnet, pratar med andra, osv osv...

Så steget behöver inte bli större än vad du själv väljer det till!

Lycka Till!