Nattskräck!!

Någon??

Min dotter har haft nattskräck. Det är väldigt obehagligt när det händer, speciellt innan man är säker på vad som är fel. Det växte bort väldigt snabbt. Hon är 3½ år nu och har inte fått något anfall på ganska länge.

Hon var runt 2 år när det hände första gången. Hon var hysterisk och ibland irrade hon omkring i lägenheten. En natt vaknade vi av att hon låg och sov på golvet.

Vår dotter har det ibland, det har varit perioder när hon haft det lite jobbigare med sig själv. Värst var när hon för ett år sen fick lillebror, då höll hon på varje "natt" (oftast runt 22-23) i 2 veckor. Det är verkligen jättejobbigt då de blir så hysteriska o okontaktbara. Det känns som om ens barn är som taget ur Exorsisten! Det är ju dock inte farligt, vi har liksom cvant oss & själva minns ju barnen inte ett dugg dan efter.
Man skall enligt BVC INTE hålla fast dem eller försöka väcka dem, det gjorde jag också i början men då blev hon än mer hysterisk. Vi sätter oss nu bredvid sängen, klappar henne & talar högt,tydligt & lugnande (& ser till att hon inte skadar sig själv av allt fäktande...). Vi säger gång på gång att -Nu är allt bra & lugnt & Ebba skall sova sååå fint nu. Inget är farligt, vi är här & du skall bara sova. Detta o liknande upprepar vi tills hon lugnar sig, tar 10-20 minuter.
Det händer inte så ofta längre det kom nog första gången innan hon blev 3 just, nu är hon 4,3 år. Hon har f.ö ärvt detta av mig...min mamma minns att jag höll på så då o då i bra många år (tills jag började skolan typ tror hon).

/kram Louise

Lider själv av just nattskräck och det sista du bör göra är att hålla i. Detta då du säkert är en av de farliga saker han ser.
Ha gärna en lampa tänd på natten, gå fram till det som upplevs farligt, peka och ta på det, förklara att det inte finns något där.

dottern har nattskräck, det är läskigt när det händer, men går över snabbt! värst var första gången när man inte visste vad det var...

Min son lider av en fruktansvärd nattskräck (och ngt mer?), eller gjorde, han äter nu mediciner för att dämpa ångest eftersom han "sover" så fruktansvärt oroligt. Om han INTE tar medicinen så börjar det med att han vaknar en timme efter han somnat och är som GALEN, precis som ngn sa taget från en scen ur exorsisten. Hans kriker tills han får krupp. Sådana här anfall får han då 3 -4 gånegr per natt.. de andra gångerna (mellan 8-15) "bara" vaknar han gråter, är inte kontaktbar, snurrar runt för mycket, går i sömnen, vaknar o somnar inte om.. mm.mm

Han har sedan han var 3 år fått medicin, vilket har gjort att vi nu orkar vara o fungera som en familj igen!

Men nattskräck är fruktansvärt jobbigt, men det växer bort tids nog!

kram på dig

ja har med haft nattskräck men de va för många mardrömmar som ja hade å dom va verkligen kändes som verklighet. men sov med en lampa tänd o försökt med lite lugn musik. som är på natten om de funkade. på mig o min killes son som har haft problem att somna

Tack för alla förslag, skall försöka att inte ta upp honom nästa gång det inträffar utan bara vara där och klappa på honom, får se om det blir lite lugnare då.
Lampor har vi tända jämt i hans rum, får försöka med lite musik också.
Det är bara att hoppas att det dröjer tills nästa gång..

Hej!
Här är en till som har en son med nattskräck.Han blir 3 år i November. De händer tack å lov inte varje natt .. & om de händer så kommer de efter 1-2 timmar efter att han somnat.
Pappan till sonen hade åxå sådär när han va liten? .

De vi brukar göra är att hålla om han den lilla stund han vill (han ropar alltid på oss)sen går han ner på golvet (när han vill)å virrar runt å flaxar med händerna å är livrädd :S
Brukar fråga ibland om han vill ha vatten ... säger nej..frågar igen å han brukar säga JA...dricker pytte lite..sen kan de fortsätta..ibland går de över..annars få¨r han mer vatten om han vill å de går över efter det.

Läskigt när det händer bara... :S

Har en dotter med nattskräck. Det är inte roligt alls.
Nu är man "van" och går bara med henne dit hon går, tittar inte i ögonen, och som någon ovan skrev, frågar om hon är törstig, behöver kissa eller så.....

Funkar bättre när jag bara ligger bredvid och håller handen. Kortare och mindre intensiva anfall.

Min dotter vaknar vid 21-22 tiden och gråter/yrar..men vi går in och pratar/kramar och efter 5 min så går det bra att sova vidare. Det började för ca 2 veckor sedan och sker nästan varje kväll. Ofta yrar hon om något som vi gjort under dagen eller kvällen. Tex äta banan..inget läskigt eller så. Någon gång yrade hon om att jag skulle sitta där och så pekade hon.

undra om det e det min dotter sysslar med då..? hon har hållt på ca 1-2 veckor med att vakna o gråter ibland säger hon e hungrig men lägger sig ner igen allmänt vimsig är hon iaf.. hon sov i sin säng innan men nu kommer hon nästan varje natt eller sover på extra madrass i vårt rum..

Vet inte om det är det min dotter har, men ibland så vaknar hon och är helt vimmsig. Hon märker inte ens att man är där hos henne! Hon bara skriker, sparkar och slåss! Det konstiga i detta är att det kommit nu på senare tiden hon bli 5 i maj. Vet inte vad det beror på men eftersom det inträffar rätt sällan har vi inte kontaktat någon om detta, hoppas väl att det försvinner med tiden!

vår dotter har också nattskräck o det hade hennes pappa också.

ÅH vad jag känner igen mig!!
Bägge mina killar har nattskräck. Vår större kille är 8 år och har fortfarande nattskräck men det har börjat avta något.
Vår yngsta är mildare i sina "anfall" är vår stora kille.

Jag hade också nattskräck. Det är ju ärftligt.

Men jag känner verkligen med dig! Det ÄR fruktansvärt jobbigt, och den som inte varit med om det anar inte hur jobbigt det är och vilken brist på sömn det kan bli!

Vill du skriva och ställa fråga får du gärna mejla mig på
fru_bi@passagen.se

Stor kram från Themis.