Vi ska lämna bort vår hund - en älskad familjemedlem :-(
Måste bara skriva av mig lite för att hålla tårarna på avstånd.....
Vi har haft vår hund i 6 år, sen hon var valp och vi har alltid lyckats pussla med arbetstider/raster för att hon ska slippa vara ensam för länge. Hon har ALDRIG varit ensam längre än 4 timmar på en dag. Jag är aktiv med henne och är med i vår rasklubbs styrelse och vår hund har ahft ett riktigt bra hundliv....fram till nu 
Efter att ha byggt hus på landet, flyttat, fått en liten, blivit uppsagd från mitt jobb och är nu arbetssökande så har våra förutsättningar för att fortsätta ge henne det hon behöver förändrats och det är såååå jobbigt!!
Jag ska gå en kurs på heltid under hösten, maken jobbar heltid och vi har ingen som kan hjälpa oss med hunden - hon skulle få ligga ensam hela dagarna och jag fixar inte det!
Vi bor ju en bra bit ut på landet och har försökt få tag i nån dagmatte/husse men de som svarat har inte känts som ett bra alternativ, personkemin har inte alls infunnit sig och jag lämnar inte bort min hund hela dagarna till vem som helst!!
Så efter stor vånda och ångest så har vi nu beslutat att hon ska få flytta för gott *nu kommer tårarna igen*. Men en god vän till mig inom vår rasklubb har sagt att hon gärna tar hand om henne och ett bättre hem kan hon inte få - men det gör så jä*la ont i hela kroppen!!!!
Hon kommer att få fortsätta bo på landet, nya matte är hemma hela dagarna (sjukpensionär), det finns två hundar till i familjen (som min hund älskar), de är aktiva med sina hundar och lever för dom, vi känner varandra väl igenom just "hundvärlden" och jag VET att det kommer att bli bra för henne där (förmodligen bättre än vad vi kan erbjuda henne),
Jag är så tacksam över att A erbjöd sig att ta hand om henne eftersom jag VET att hon får det så bra där - men fy f*n vad ont det gör, jag håller på att klättra på väggarna och nu passar vi på att njuta av de sista dagarna tillsammans med henne för på fredag kommer de och hämtar henne
Förlåt att det blev lite långt - var tvungen att få ur mig ångesten som äter upp mig inifrån...
P.S
Undanber mig negativ kritik - tycker du att vi gör fel så strunt hellre i att skriva nå´t. Det är jobbigt nog som det är och vi gör detta enbart för att vår hund är värd ett bättre liv än vad vi kommer att kunna erbjuda framöver... D.S
Förstår att det känns fruktansvärt! Men det ÄR ju det bästa för henne, precis som du skriver!!! Men så ONT i hjärtat!!! KRAM