Adopterad från Sverige???

Heobaldia: Välkommen till gänget
Vad tråkigt med din syster
Tycker personligen att det är hemskt att en del föräldrar hemlighåller sitt barns ursprung under uppväxten. Jag tror att ju äldre man är desto svårare blir sanningen. Då blir det ju ett svek från föräldrarnas sida och jag vet inte hur jag skulle ha reagerat men jag tror att det kan medföra en del svårigheter att kunna lita på andra. Eller har jag fel?
Sanningen brukar ju så småningom komma fram, förr eller senare.

Jag har i alla år vetat om att jag varit adopterad. Ingen hemligt alls, men inte heller nåt som vi pratatde om. Ett par månader efter att jag fött min son, bestämmde jag mig för att ta tag i saker å ting å leta reda på min biomamma. Hennes personnummer hade jag snokat reda på ett par år innan :) Detta va 96. Hon dog 94, så jag hann inte träffa henne. Men jag fick kontakt med hennes föräldrar å syskon. Vi pratar inte så ofta med jag vet var de finns å det e underbart för mig eftersom jag hela livet har haft funderingar om henne.

Min biopappa letade jag reda på ca ett år senare. Vi fick en helt underbar kontakt. Från honom har jag två halvsystrar. Vi e inte lika för fem öre å e helt överens om att blod inte alls behöver va tjockare än vatten. Tyvärr dog han tidigare i år. Sorgen går inte att beskriva... Å jag tänker på han var dag.

Hur ser ER historia ut?

Min biopappa dog i en bilolycka och min biomamma av sjukdom som orsakades av cigaretter och droger...

Jag hade fått alla papper som fanns om adoptionen, hade itne orkat läsa det. Sedan i mars blev jag gravid (som tyvörr slutade i mf) jag tog därför kontakt med min bio pappa. HAn är jätte trevlig och jag anser väl cokså att blod inte alltid är tjockare än vatten. MEN jag känner endå på något sätt att vi hör ihop (kan iof bero på att vi är otroligt lika utseendet!)

Min bio mamma, lever inte, knarkade ihjäl sig, kort sagt. Hennes mamma, min bio mormor ringde till mig när jag var kanske 20 och vi ahr en jätte fin kontakt. Min mamma levde inte då men hade lämnat fter sig, förutom mig och min biosyster som ajg adopterades bort ihop med, ytterligare en halv syster. Henne har jag idag otroligt bra kontakt med, bättre än medmin adoptiv syster!

KRAM

Mina bioföräldrar höll på mycket med alkohol å droger. Men jag har fått reda på att när jag låg i magen använde hon inget.

De visste att de inte hade den rätta miljön för ett barn. F*n vet vad jag hade sysslat med nu... Min pappa dog av leverskador på grund av sitt vilda liv. Han va dock helt ren de sissta åtta åren.

jag glömde skriva att min mamma inte var kapabel att ta hand om mig, min pappa drog redan innan min mamma fattade att hon var gravid med mig!!!!!!!! Antagligen så hade min mamma ngn form av utvecklingstörning och var redan inna ganska alkoholiserad och omyndig förklarad. Det jag inte förstår är varför min 5 år yngre halvsyster fick bo hos våran bio mormor och morfar istället för att bli bort adopterade. MEN inte jag och lotta(min bio syter. JAg ska fråga det någon gång! men jag vet inte om jag har kurrage ill det.....

Heobaldia: Jag tycker absolut du ska ta mod till dig att fråga! Det hade jag gjort.

Hoppas det går bra! *styrkekram* :D

Oj det var ett tag sedan jag hade tid att kika in. Va kul med så många!
Min historia är som många andra inte särsklilt rolig...
Min bio.mamma var på en fest och blev neddrogad. Vaknade ensam i en främmande lägenhet 12 timmar senare! Hon var livrädd för vad hennes mamma skulle säga och "glömde" ta reda på vart hon var och bara försökte ta sig hem. Visste inte vad som hänt förrän hon 7mån senare sökte skolsköterskan för att hon inte mådde bra. Fick då konstaterat att hon var gravid trots att hon aldrig haft sex....(hon hade med andra ord blivit sexuellt utnyttjad den där natten) 6dagar efter att hon fyllt 16år föddes jag. Min fader är okänd för alla och händelsen blev polisanmäld men det fanns ju ingen misstänkt. Min bio.mormor hade tre mån tidigare född en son och gjorde klart för min bio.mamma att hon inte tänkte ta hand om mig också!
Jag har träffat stora delar av min biologiska släkt och under en period hade vi regelbunden kontakt. Dock var min bio.mamma bitter på livet och kunde inte glädjas åt vår kontakt så vi slutade träffas.
När jag fick min dotter i år så återupptog jag kontakten och nu träffas vi ibland och det funkar mycket bättre nu.

Linastrumpan: hu så hemskt, usch!jag ryser av blotta tanken!

Katrin 76: jag kanske ska ta mig mod till det, så länge min bio mormor lever.... hm!

kram

Tanken på att han blivit bortlämmnad e inte så kul. Men med tanke på våra historier e det nog det bästa som hänt oss. Jag vet inte vad jag hade sysslat med om jag vait kvar med två bioföräldrar som söp å knarkade.
Jag har haft ett bra liv. Mina föräldrar älskar mig. Finns det nån där ute som har det annerlunda?