Jag är lite nyfiken på alla er som haft ätstörningar och rasat i vikt: hur har ni lyckats gå upp igen på ett bra och balanserat sätt? Oavsett om ni fått professionell hjälp eller inte. Hur och vad har ni ätit?
jag har gått upp i vikt så fort ja börjat äta normalt igen...gick upp sex kilo direkt sen stanna ja vid den vikten och kunde hålla den...men det tar måbga år inna man kan äta utan att få dåligt samvete
puff
Jag klarade inte av att gå upp i vikt själv, jag tycker fortfarande inte om mat, trots att jag vill gå upp i vikt. Önskar nästan att jag hade vatt tjock istället, för jag är grym på att "banta" 
Iaf, jag fick hjälp på capios anorexicenter. Jag gick dit en gång i veckan för samtal, och då vägdes jag också så de hade hela tiden koll på min viktkurva. De skrev ut recept till mig på näringsdrycker, som gjorde att jag började gå upp i vikt efter ett tag. Jag har fortfarande ett par kg kvar att gå upp, och slutar jag med näringsdryckerna så går jag ner igen för jag äter lite för lite fortfarande.
Hej. Jag gick inte upp i vikt på ett bra och balanserat sätt, tyvärr. När jag började äta igen efter att haft anorexi i typ 4 år så gick jag upp 20 kilo alldeles jätte fort, så jag bytte anorexin mot bullemi. Sen höll jag min vikt i chack med hjälp av att spy upp maten allt som oftast, men jag åt iaf av allt.
Men när jag sen träffade min sambo för 3 år sen så var jag ju tvungen att sluta med alla dumheter, jag ville absolut inte ljuga och smyga med det för honom. Så med stark vilja och tack vare att jag började må mycket bättre psykiskt (kände mej älskad och så) så kunde jag äta utan att må dåligt.
Fast en längtan efter att va jätte smal kommer nog alltid finnas där men jag vet att jag inte kan vara så smal utan att bli sjuk igen så nu aktar jag mej för att banta. Väger typ 5 kilo för mycket men kan leva med det.
Kram!!
kram till er alla kämpare!
fler som har historier att berätta?
Jag gick upp 30 kg i vikt påväldigt kort tid då jag slog över från anorexi till hetsätning. Det är väldigt vanlig att slå över i bulimi eller hetsätning eftersom kroppen vill återställa sitt minus så snabbt som möjligt.
Inte det mest hälsosamma men däremot tror jag att man tjänar på att gå upp i vikt snabbt. Av dom jag vet som var på bättringsvägen samtidigt som jag så är jag den idag som har minst ätstörda tankar kvar. En långsam vikuppgång verkar vara en mental pina då varje halvt kilo uppåt på vågen är fruktansvärt. Går det snabbare märks inte de halva kilona och man kankse bara måste ha en ångestupplevelse för vart 5:e kilo eller nått. Vikten man ska upp är ju den samma och ångesten blir lixom itne värre.
Annars är väl det ända "rätta" sättet att äta som man ska. Normala portioner, 3 huvudmål och 2-3 mellanmål. Det svåra när man haft ätstörninga runder lång tid är att veta hur lmycket som är normalt. Har man ett anorektiskt beteende tycker man antagligen att en normalstorportion är enorm! medans en person som lider av hetsätning inte för sitt liv kan förstå hur h*n ska bli mätt på "det lilla".
Själv använde jag min sambo som måttstock när jag kämpade med att äta rätt. Han fixade maten och var också den som la upp på tallriekn till mig. Sen åt jag det jag fick. Efter ett tag hade jag en bättre uppfattning och kunde själv lägga upp men frågade honom om jag var osäker. Idag kan jag laga mat själv och äta normala portioner utan problem.
Lycka till!
Jag låg inlagd på barnpsyk till och från i ca 1 års (då jag va runt 17år) tid där jag tvingades äta 3 måltider plus 3 mellanmål/dag. Vissa dagar även näringsdrycker. Fruktansvärt då, vilken ångest från att ha ätit i stort sett inget till att äta dessa stora mängder mat. Jag gick trots detta inte upp så fort i vikt men iom att vikten ökade så började jag tänka mer förnuftigt och mindre "sjukt". Min sk "sjukdoms-demon" försvann så att säga mer och mer desto mer jag gick upp i vikt. Fick dock också en släng av hetsätning då jag var på bättringsvägen men med hjälp av både mig själv och professionell hjälp lyckades jag hindra att det bröt ut helt och hållet.