Elak busschaufför :-(
Jag kan inte låta bli att skriva av mig här! Häromdan tog jag modet till mig och skulle åka själv med bägge barnen (6 mån samt nästan 3 år) i syskonvagnen till stan, med stadsbussen! Det är klart det är pirrigt för man vet aldrig hur det går, när det äldsta barnet är trotsigt (fast bara hemma än så länge, puh 
) och den lilla kanppt trivs att ligga i vagnen (tur man har sjal med ifall). Vi skulle iaf ner till stan för att gå i affärer, behövde köpa trosor till vår duktiga dotter som nu går på pottan 
Vi gick iaf på bussen och under vägen blev det knökat med folk, så när vi kom fram till torget lät jag som vanligt alla andra gå av först! Sen skulle jag gå ut med vagnen, och vad gör chaffisen då?? Stänger dörrarna, innan jag hunnit ut! Jag säger till en av resenärerna där framme att be honom öppna igen, och det lyssnar inte chaffisen på, han startar bara bussen och åker 
Jag blir vansinnig och kokar av ilska, han åker trots att jag och barnvagnen står nära utgången... Jag klampade fram till honom och frågar "om han fattar trögt, jag skulle faktiskt av här"? Då säger han i en sån där jag_bestämmer_eftersom_jag_kör_buss-ton: "Jamen då får du väl för sjutton se till att gå av när jag stannar..." Jag förklara att det fan inte är så lätt när det är knökat med folk på bussen som alla ska ut samtidigt! Dessutom åkte han iväg nästan med en gång, inte f-n skulle nån med barnvagn hinna ut där... Men det bästa av allt, är att min man själv kör buss ibland och förut var fast anställd på stads- och länsbussarna! Så jag kände mig görtöntig när jag sa att "det här kommer min man bli jävligt förbannad på, när jag berättar för honom"! Sen gick jag tillbaka till vagnen eftersom han snart var framme vid nästa hållplats och då sa han högt (så alla hörde och jag tyckte det var såå pinsamt, men folk tycker säkert det är kul när det inträffar nåt , och det syntes nog att jag var asförbannad, haha, och ansträngde mig hårt för att inte börja grina): "Det bryr inte jag mig om att du berättar för honom"! Sen störta jag ut med vagnen (hur snabb man nu är med en tung syskonvagn ) och ringde och berätta för maken min - han blev vansinnig på chauffören och då ringde han direkt TL och bad dem ta itu med honom, min man känner de väl som sagt De ringde upp chaffisen direkt, i bussen! Haha, chaffisen trodde väl jag var en vimsig mamma som hotar med att berätta för maken - men han visste inte att min man känner de han jobbar för/med
Fy för sådana som han, som försöker visa makt bara för att de kan! Han hade gott hunnit öppna dörrarna innan han åkte iväg, han bara strunta i att folk bad honom öppna ju... Han var dessutom otrevlig mot en dam på bussen innan detta hände och sen har han betett sig lika illa mot andra passagerare tidigare gånger, hur får man bete sig så här?? Men nu fick han en varning - men tänk alla de som inte kan anmäla sådana här saker så lätt!? Han gav sig helt enkelt på fel person, hihi vad kul 
Vet inte om jag vågar mig ut med syskonvagnen igen, på en fullsatt buss - gud vet om han gnällspiken kör igen Men tack alla ni schyssta medmänskliga busschaufförer som är vänliga *en vink till min man med* och förstår att vagnar, rollatorer och handikappade människor inte tar sig ut på en halv sekund , sen finns det allt schyssta medpassagerare också
Men nu är jag glad igen och nåde den som beter sig illa mot mammor med hormoner i kroppen *grrr*
Är vi så lågt stående varelser nu när vi har blivit föräldrar och kommer med vagn?! Vad tror de?! Som om man vore pestsmittad eller nåt. Bra gjort av dig att ringa och klaga, det måste man!