laven: Det finns faktiskt inte så många finska lånord i svenskan(inte i standardsvenskan i alla fall; vill inte uttala mig om gränsbygderna eller finladssvenskan).
Troligen har det att göra med att den geografiska närheten i sig inte räcker. En anledning är när ett för landet nytt fenomen importeras och tar ordet med sig i stället för att man uppfinner ett nytt (sisu bör väl höra dit, och sauna för de språk som importerat det ordet - svenskan hade ju redan det etablerade ba/d/stu/ga/.)
Men när man importerar ett större antal ord från ett annat språk, även sådana där motsvarigheter hade gått att leta upp, så som skett från latin, tyska, franska och nu engelska till svenskan, krävs det att det andra landet, dess medborgare eller språk har någon form av högre status som gör det attraktivt att tala "utrikiska". Finskan har, får man väl säga, aldrig haft någon sådan status i Sverige.