Matvägran... :

Har också en matvägrare hemma. Även hon 20 månader. Hon har alltid varit sådan (amningen gick inte heller bra) och är likadan på dagis. Välling går bra men allt annat är alltid en kamp. Hon vägrar låta sig matas och klarar inte av puréer alls. Har hon det minsta lilla ont någonstans slutar hon äta nästan helt, inklusive vällingen. Det enda hon brukar kunna slicka lite på är piggelin så det får hon när hon är riktigt sjuk och har feber. Det enda sättet att få i henne något alls är att ge henne samma mat som oss föräldrar och strunta i henne. Det räcker att man säger "smaka, det är jättegott" så kan hela tallriken åka ner på golvet i värsta raseriutbrottet. Det enda man kan hoppas på är att man kan få en liten lugn stund vid matbordet ihop. Oftast leker hon med maten, kladdar med den, radar upp den i rader, bankar på den med gaffeln och sånt. Stoppar hon nåt i munnen spottar hon oftast ut det igen. Hon får välling direkt på morgonen samt innan läggdags men däremellan äts det inte mycket. Hon är också liten. Väger bara 9kg. Det här har under hela hennes liv nästan tagit knäcken på hennes pappa och mig, men nu försöker vi att inte fokusera så mycket på hennes ätande längre. Hon är ju pigg och väldigt tidigt utvecklad så det verkar inte gå någon nöd på henne, men hon lär inte bli någon tjockis precis... Pratar gärna med fler föräldrar till matvägrare!
Styrkekramar från mig!

Usch ja, jag bäver redan inför höstens och vinterns förkylningstider. Förra vintern slutade Lina växa helt pga näringsbrist. Hon har fortfarande inte riktigt kommit tillbaka till sin egen tillväxtkurva även om den stiger brantare nu. Vi måste hälla vispgrädde i vällingen när hon bara är sjuk och sjuk och sjuk och nästan inte äter alls. Annars går hon ner alldeles för mycket. Om det blir likadant i år kommer en läkare förmodligen att skriva ut en slags näringsdryck åt henne. Eller någon slags specialvälling eller vad det nu var. Men då är frågan hur man ska få i henne den om den inte smakar likadant som den vanliga vällingen...

Tydligen väldigt vanligt att de inte ökar så mycket i vikt när de är kring ett och ett halvt år. Nu när Lina snart är 20 månader har hon nog precis kommít upp i knappa 9 kg. Så länge hon är pigg och glad och utvecklas som hon ska är det inga problem. Skillnaden är i förkylningstider (som är i stundande) blir hon sjuk hela tiden och då slutar hon med vällingen också! Hon går ner i vikt, slutar växa och blir helt trött. Har nära kontakt med en duktig barnläkare och det är skönt.
Lina får alltid sitta med oss och äta. Burkmat har aldrig varit en bra grej för henne. Kladdiga saker får henne spyfärdig. Sedan förra sommaren har vi fått servera små bitar av korv, pasta, grönsaker och köttbullar och potatis som hon då tuggade med sitt tandkött/sina nakna gommar (fick inte några tänder alls förrän hon var kring 14 månader). Stort problem! Tjejen vägrade äta och bli matad med purémat utan ville ha bitar att tugga på! Men hon hade inte en enda tand! Det blev mycket korv och blodpudding kan jag säga...

vill tällägga att Jen 82 skrivit väldigt bra grejer... BRÅKA ALDRIG OM MAT. Allt blir bara värre då. Det är en maktkamp man som förälder aldrig kan vinna. Vill inte barnet äta så kan och ska man inte försöka tvinga.

Aida 050410;
Tycker inte det låter som att din dotter är speciellt liten. Hon är inte ens ett och ett halvt än och väger 9,8 kg! När vår dotter var 17 månader vägde hon 8,5 kg. Att Aida dessutom har växt hela 4 cm är ju jättebra. Om barnen inte får i sig tillräckligt med näring så slutar de tillfälligt att växa också. Jobbigt att hon inte vill äta nu längre, men sånt där kan ta tid innan det kommer igång igen. Stressa inte bara.

Princess Leia;
Det känns ju skönt att det vänt för er. Det vänder väl för oss också så småningom även om jag hoppas att vi inte behöver vänta i 9 år... Finns väl viss risk för det kanske.

Kram!
S

Att välling är mkt mättande har man märkt med tiden. Det är ofta också det enda barnet äter mycket av, så att det blir riktigt riktigt mätt. Sån är Lina i alla fall. All annan mat kan hon ta några tuggor av i bästa fall men slutar sen. Välling slurpar hon i sig tills hon blir helt däst. Vi försöker hålla i "välling-morgon-och-kväll-men-inte-mer-regeln" och då går det ju ibland lite bättre med den övriga maten. Problemet är när hon inte äter ändå, fast hon är hungrig, för det ÄR så att hon är HUNGRIG. Men hon äter i alla fall inte. Hela dagen blir fruktansvärd om hon inte får välling i alla fall en tredje gång, dvs mitt på dagen. Hon sover inte middag som hon ska för att hon är alldeles för hungrig, och sedan är hon både alldeles för trött och alldeles på tok för hungrig för att sitta och plocka med små bitar fiskpinnar t.ex. Det blir jättejobbigt och helt traumatiskt för henne att bli placerad vid matbordet när hon är i det tillståndet - ett trauma som sitter i tills nästa gång hon ska äta, då hon minns hur dåligt hon mådde sist hon placerades framför en tallrik med mat på. Det är som om hon fick stark prestationsångest eller nåt. Den enda gången det går an att hon sitter själv i sin stol vid matbordet är när hon är utsövd och på gott humör och kanske blir nyfiken på vad mamma och pappa äter.

Hon har ju varit såhär hela sitt liv. Jättesvår att amma, vilket gjorde att vi (till min stora stora sorg) fick lägga ner amningen efter bara 6 veckor. Mjölken sinade helt enkelt till slut, men matning med flaska var inte lättare, förutom att mjölken inte tog slut då. Ett tag gick det bara att mata henne lite i en viss soffa om det var alldeles tyst runt omkring. Ute kunde jag aldrig mata henne. Hon fick panik av det. Senare gick det nästan bara att mata henne ute på olika kaféer, där hon hade lite liv och rörelse omkring sig. Så jag fick ta henne i vagnen och gå ut och sätta mig på första bästa fik nästan varje dag för att hon skulle äta lite.

Man undrar ju hur det hade gått om Lina fötts i något land där det finns väldigt ont om mat. Hade hon betett sig helt annorlunda då, eller hade hon svultit ihjäl?

Ursäkta det långa meddelandet... Blev lite upprörd där...

ÅH guuud vad jobbigt det låter Amorella och Vanilla... Måste sticka nu men skriver mer senare. Höres!
Ulrika

Tack för tipsen, Den mysiga. Men för Lina spelar det ingen roll vad som är på skeden eller tallriken. Hon accepterar inte att man sticker en sked i munnen på henne oavsett vad som är på den. Och så är det ALLTID, inte bara ibland. Hon får total panik! Kan inte minnas vad det är vi har gjort med henne som fått henne att reagera så... Hon tycker egentligen om många olika saker: glass, päron, äpple, korv, makaroner osv. Men hon måste själv stoppa maten i munnen. Det kan räcka med att man försöker mata henne med skeden en gång, för att hon ska vägra äta fullständigt. Då är det bara att lägga ner projektet och erbjuda henne samma mat lite senare - UTAN ATT FÖRSÖKA MATA! Lina blir också fort trött på att sitta i sin stol och då får hon sätta sig i mitt knä en stund. Ibland kan det funka om hon får sitta på en "riktig" stol. Men den sammanlagda matstunden varar nästan aldrig längre än 5 minuter. Lina har inte heller ätit något på nätterna sedan hon var 5 månader. En normal dag kan se ut såhär:

Vaknar 7, dricker 2dl välling
9.30, 5-10 st Allbranflingor doppade i vaniljyogurt, alt. 5 mustuggor smörgås.
11.00-11.30 Lunch: ex: två penne och en till en och en halv köttbulle+ lite gurka och tomat. Egentligen jättehungrig men alldeles för trött. Erbjuds ibland välling också och dricker då ca 1,5 dl.
15.00, några bitar äpple eller fem tuggor smörgås
17.00, en liten bit potatis, skalet från tre fiskpinnar (aldrig själva fisken ), mjölk och lite tomat och sallad.
18.00 börjar be om välling men vi försöker ge den så nära inpå sänggåendet som möjligt så att hon ska stå sig.
18.45, tjatar om välling och får det. Dricker en hel flaska, drygt 3 dl.

Låter inte detta VÄLDIGT LITE? I vintras konstaterade man på barnkliniken att hon hade näringsbrist. Hon hade inte direkt hunger för att hennes kropp gick på sparlåga. Den var inställd på svält. Det var fruktansvärt. För att få upp hennes aptit var vi tvungna att blanda välling på två tredjedelar vatten och en tredjedel vispgrädde. Det tog flera veckor innan hon började äta igen. Drack bara ett par dl sådan välling om dagen. Det var nära att hon lades in för att få näringsdropp men precis då vände det. Då hade hon varit sjuk konstant i två månader och var ingen tjockis innan dess heller...

Det blev långt igen. Skönt att skriva av sig.

Kram!

Den mysiga,

Det spelar tyvärr inte roll om det är en sked eller en gaffel. Lina hatar när någon försöker stoppa in mat i hennes mun. Punkt. Spelar ingen roll hur. Skrev bara sked eftersom det är vanligast att man använder det. När man lägger upp mat på hennes tallrik så får man inte blanda ihop de olika sakerna och absolut inte hälla sås över alltihop. Då äter hon det inte. Man måste lägga upp potatis för sig, sås för sig, sallad för sig osv. Det underlättar också om hon ser på när man lägger upp det på tallriken och vi berättar alltid vad de olika sakerna är för något. Om vi skulle passa på att sticka in en gaffel eller sked i munnen på henne när hon gapade för att själv stoppa något annat i munnen skulle hela den måltiden vara förstörd. Hon skulle spotta och bli jättearg och gråta.

När jag läser det jag skriver så låter det ju som om Lina är skadad av något, men jag kan verkligen inte förstå hur det har kunnat bli såhär. Jag ville verkligen amma men det funkade inte pga att hon höll på och strulade hela tiden; fäktade med armarna och sprattlade med benen. Hon blev skitförbannad för att hon inte kunde suga på bröstet samtidigt som hon försökte se vad som hände bakom hennes rygg. Visserligen börjar brösten hänga en del, men så jäkla långa är de inte!

anders sara;

Vällingen har verkligen blivit räddningen för oss också. Det är skönt att känna att man har ett alternativ till maten som alltid funkar. Tidigare kände man sig misslyckad när man var tvungen att ge henne välling någon extra gång för att hon inte fick i sig maten, men nu är det helt avdramatiserat. Om hon är hungrig och inte äter så får hon till slut lite mer välling.

I övrigt är Lina väldigt okomplicerad. Sover hela nätterna. Har massor med humor. Skojar och skrattar hela tiden. Supersocial. Alla problem med henne är koncentrerade till just maten och ätandet. Så det låter lovande att anders saras pojke har blivt matglad så snart igen.

Nine! Grattis! Vad skönt! Hoppas det håller i sig!

Igår åt till vår överaskning Lina nästan en kvarts pizza!!! Därefter drack hon 300 ml välling! Men glädjen blev kort. Idag har hon ätit en halv smörgås, några skivor gurka och sammanlagt ca 400 ml välling....

Men hon har gått upp lite i vikt. Enligt vår våg här hemma väger hon nu lite över 9 kg. Hon är 20 månader om 1 vecka.

Hej Kiara!

Har du frågat på bvc om detta? Vet de om att han inte äter leverpastej, välling eller gröt heller? Om man kunde ta lite prover på honom kanske det skulle kunna lugna dig lite...

Har du försökt med bönor och linser och sånt som vegetarianer substituerar kött med? Annars brukar ju vegetarianer äta någon sorts kosttillägg, eller?

S

Kiara, du måste vara bestämd! För att bli tagen på allvar måste man ibland bli en riktig bitch! Ta fram tigermamman i dig och kräv att han undersöks!

triss79,

så där gör vi också. Ger henne aldig något hon inte tycker om. Det skulle vara helt uteslutet... Ibland blir hon intresserad av vad vi äter (om vi äter nåt annat än hon) och då får hon självklart smaka om hon vill. Risken är ju att hon tycker det är äckligt, och då är det slutätet för den gången, spelar ingen roll om hon fortfarande är hungrig och bara har godsaker på tallriken. Hon är lite speciell den där damen.

Nine!
Det där är faktiskt bra! Vi har kontakter inom sjukvården som är specialister på små matvägrare och vi fick faktiskt tipset att prova med ostbågar också. Ibland måste man göra nästan vad som helst bara för att få upp ett intresse för mat, för att stoppa mat i munnen och tugga. Lina hade inte det intresset alls ett tag utan mat för henne var bara flaskan. Stoppade hon i munnen så spottade hon ut igen. Nu gillade inte Lina ostbågar men potatisskruvar gick bra, så det fick hon äta ett tag...