Matvägran... :

Hej på er!

Jag har också en matvägrare hemma. Hon är 2 år och 4 månader och har krånglat med maten i hela sitt liv. Hon fick en dålig start i och med mjölkproteinallergi och ont i magen (den har försvunnit nu) men vi har fått acceptera att det är såhär hon fungerar. Vissa perioder äter hon nästan ingenting. Om hon har minsta infektion på G blir det genast nobben. På dagis äter hon mest gurka och äpple....Välling tar hon (som tur är) morgon och kväll, dock i varierande mängd. Vi har försökt att släppa detta och låta henne vara. Det blir ju absolut inte bättre när man kommenterar det eller tjatar eller mutar. Hon är så medveten nu. Att ta med henne ut och äta el liknande går helt bort, hon SMAKAR inte ens på den i okända miljöer, det är som om hon tror att den ska smaka illa. En lättviktare är hon också, väger bara dryga 10,5 kg. Men pigg och glad nästan jämt. Jag tycker dock att det är jätteskönt att höra att det finns fler och jag vet vilken frustration man som förälder upplever vissa av dessa matvägrande gånger!

Ja, vi kör konstant med olja och semper energi i vällingen.... Vispgrädde kanske inte heller vore så dumt, det ska jag prova nästa gång hon är sjuk....
Nu har hon fått vara frisk hela sommaren och faktiskt växt några cm på längden (men hon är fortf kort). Dock har hon en tendens att få magsjuka såfort den börjar komma och det är nog det jobbigaste....då tappar hon alltid det lilla extra hon har.

Suck...Idag när jag kom till dagis för att hämta dottern hade hon inte ätit något alls (inte ens gurka som hon annars äter...) på HELA dagen. Vet inte vad det står för , om det är infektion på gång eller vad det är. Det är inte kul att hörs iallafall :o(
Det värsta är att dagisfröken har sagt vid flertalet tillfällen (det är nytt dagis) att hon blir ledsen i matsituationen osv. Jag hoppas bara att hon inte gör det till en grej nu att bli ledsen och inte äta, för hon är väldigt medveten av sig och lyssnar på allt man säger......vi får se.