Min dotter har också varit matvägrare av och till, hon är drygt två år nu och för det mesta äter hon hyfsat. Det var en lång kamp för mig att acceptera att barn inte frivilligt svälter, ville hon inte ha mat, var hon inte hungrig.
En sak bör man veta om välling, det är väldigt mättande och mättnadskänslan sitter i länge. Nu får dottern välling morgon och kväll men inte annars och hon äter bättre på dagarna sen vi slutade med välling på dagtid.
Smülschen, jag förstår hur du menar. Min dotter, Ylva, får raseriutbrott utan dess like när hon har lågt blodsocker, hon blir också väldigt lätt mycket ledsen.
Innan Ylva började på dagis åt hon välling på nätterna, hon hade precis varit sjuk och det blev mer och mer välling på nätterna och mindre mat på dagarna. När hon på en natt klämde i sig 8 dl välling, två åt gången, med några timmars mellanrum satte vi stopp.
På dagarna fick hon såna där utbrott, hon behövde inte äta (och gjorde det inte heller) för hon fick all näring hon behövde på nätterna, men blodsockret föll ju som en sten. Vi försökte allt för att locka henne att äta på dagtid men ingenting funkade, till slut tog vi striden:
20-06 fick hon helt enkelt ingen välling. Första natten skrek hon tre timmar i sträck, det var _inte_ kul 
Men vi kunde ju inte ha henne på dagis som det var, hur skulle hon orka? Inte skulle det bli någon vidare positiv upplevelse att vara på dagis heller eftersom hon skulle bli jätteledsen av minsta lilla grej för att inte tala om att bli lämnad där. Dessutom skulle vi knappt få sova på nätterna eftersom hon skulle äta hela tiden.