Jag tycker det känns jättetydligt när Blumpan vrider sig (vilket h*n gör förvånansvärt ofta fortfarande, trots att jag är i v34). Det blir ett jäkla liv i magen med sprattel åt alla håll, som en jordbävning. Sedan kan man ju i och för sig missa vändningen om det händer på natten när man sover.
Man kan känna efter hur barnet ligger. Dels är det sparkarna: där rörelserna känns som mest, där ligger det nog ben. Armrörelser är mycket mindre och lättare än benrörelser. Och så kan man känna hickan, som nån sa.
Man kan klämma på magen också för att känna efter. Själv tyckte jag att det blev mycket lättare senare i graviditeten, nu när barnet tar upp relativt större plats (och relativt mindre plats tas upp av sådant som fostervatten etc). Det känns tydligast när man ligger på rygg och allt vatten liksom sjunker mot ryggsidan, och barnet ligger mer "utlämnat". Jag tycker att delarna känns tydligast i övre maghalvan, upp mot revbenen. Man kan klämma där och i midjehöjd och se vad man hittar, och anta att det man inte hittar ligger längre neråt.
- En bred sak som är helt fast och inte ger sig alls för tryck är ryggen. Ligger barnet med ryggen mot din ena sida, till exempel, så kan du känna att ena maghalvan är fast och hård, medan andra halvan känns som om det fanns mer vatten / mer plats där.
- Hittar du en liten vass sak så är det nog en fot eller ett knä (särskilt om fortsatt petande får den att sparka till!)
- Hittar du en bredare klump (men inte jättebred) som går att vicka på så är det nog huvudet.
- En ännu lite bredare sak som inte är särskilt vickbar så kan det vara rumpan.
Varje kroppsdel för sig kan vara svår att peka ut, men om man kan gissa sig till några så kan de gissningarna bekräfta varandra tills man får en ganska bra bild av vad som finns därinne. Det funkar inte hela tiden - ibland får jag inte alls nån kläm på det hela - men man