Paranormala upplevelser? Berätta! (lite långt)

Min berättelse handlar om något mycket mer banalt än din fina berättelse här ovanför.
Min fru och jag satt i stugan på landet och väntade på min minste bror och hans fru som skulle fika med oss.
Dom bodde snett ovanför kanske trettio meter bort. Så hör vi båda hur dom kommer klampande över berget och på stigen upp. De går uppför trappstegen till oss och stannar på furstubron.
När de inte öppnar dörren blir vi litet förvånade; tittar på varandra och min fru undrar; Varför kommer dom inte in?
Jag öppnar dörren försiktigt för att inte knuffa till dom som står utanför.
Men ingen finns där.
Efter kanske fem minuter upprepas hela proceduren men nu kommer dom faktiskt.

Det var en riktig spökhistoria, Freeorin!
Gabriella83s mamma berättade om kaffelukten.
Då kommer jag att tänka på när sambon och jag var ute på landet i skärgården en stilla höstdag förra året. Min pappa som är död sedan -92 köpte stället för länge sedan och vi älskade lukten av hans piprökande. Greve Gilbert Hamiltons blandning hette tobaken med en karakteristisk rökdoft. Finns nog inte längre.
Ingen människa mer än vi fanns på ön och fjärden låg stilla och tyst. (Bild i mitt galleri) Som vi står utanför stugan känner vi båda en kraftig doft av - en välbekant piprök. Sambon säger - men vem kan det vara som röker här ? Vi är ju ensamma!
Men jag känner så väl igen doften. Det är pappa som sänder en hälsning från andra sidan.

Mera !
Det är extra spännande tycker jag att läsa om era egna upplevelser !

Ett grannbarn som heter Frida såg ofta en gubbe med skottkärra i spegeln i deras badrum. Hon pratade om den där gubben som något väldigt naturligt för hon var så lten att hon inte såg något underligt i hans existens.

Ja barn ser mer än vuxna, helt klart!

Barnens mamma och jag satt vid varsin sida av ett ganska brett köksbord av furu inne i stan på Södermannagatan.
Huset är nybyggt så man väntade sig inget märkligt.
Hon säger något surt och nämner ordet "skilsmässa".

Då får hon en rejäl, ljudlig, smäll i ryggen så hon riktigt hoppar till.

Det är bara vi två i köket och till all lycka har hon sett på mig hela tiden så hon vet också att det inte är jag som gjort något.

Det där med att folk berättar först när man öppnar sig själv är väldigt sant.
Vi har vänner i 90-årsåldern som öppnade för väldiga spökhändelser sedan de förstått att jag också upplevt saker.
Folk som bankade väldigt ofta på ytterdörren deras fast inga fotspår fanns i snön. Konturer efter en stor kropp ideligen på tantens finbäddade säng osv.
Jag nämnde i ett brev till mina spelvänner att jag sett ett UFO uppe i Norrland 1975. Fick massor av svar. Bl a från en kvinnlig gotländsk trafikpilot, Berit Hägg, som berättade att hon haft sällskap på sina flygningar av UFON många gånger men att hon inte vågade berätta om det för att inte förlora jobbet.