Greyhound

Har haft greyhound och kommer att skaffa igen! Både jag och sambon älskar rasen. Vi hade en kapplöpare, får se om det blir en sån till eller utställningsvarianten.

Känner till företaget (eller vad man ska kalla dem) men ställer mig tveksam till dem. Bättre att ta hand om de djur som finns i Sverige än att importera andras problem. Det finns gott om friska, fina kapplöpare här hemma som inte kommer till banan av olika skäl, tex dålig eller avsaknad av jaktlust. Varför inte ta hand om en av dem istället? Eller främja den svenka aveln av utställningsvarianten, svenska greyhounds håller mycket hög klass!

Har haft schäfer tidigare, både i familjen när jag växte upp och senare själv. Kommer aldrig att skaffa en igen! Greyhounds har/är så mycket mer

Svenska kapplöpare (eller fd) har troligtvis även haft en bättre uppväxt, nära människor och andra djur och är alltså socialiserade från början. Även om tanken är behjärtansvärd så tycker jag ändå att andra länder borde ta ansvar för sina egna hemlösa djur. Jag är alltså även emot adoptioner av hemlösa hundar från tex Spanien och Grekland etc. Finns gott om hundar i Sverige som behöver kärlek och omvårdnad.

Alla kappisar har ju inte superjaktlust och de hundarna brukar fungera bra även med andra husdjur, som tex katter. Kappisar med utpräglad jaktlust, som tränas och tävlar har ofta svårt att gå ihop med andra smådjur. Jaktlusten är så stark att de tar första bästa chans att jaga...även små hundar. Viktigt att tänka på! De gör det inte av elakhet, utan det är djupt rotat i generna. Men nu hamnar vi lite utanför

Kan bara hålla med dig, greyhounds är nog det allra vackraste som finns! En hund man har från valpstadiet brukar man ju kunna prägla som man själv vill, så det ska nog gå bra med din innekatt. Många hundar (oavsett ras) gör ju skilnad på djuren i familjen och andra lösspringande katter tex. Är kompis med hemma-kisen men jagar andra. Hundar är smarta! haha

afghaner har jag ingen erfarenhet av...hundar med mycket päls, oavsett ras, är för jobbigt för lata mig! Men de ser coola ut i alla fall.

Maria84: Tråkigt att du har den inställningen. Trist med människor som inte klarar av att andra har annorlunda åsikter. Du är såklart välkommen här, precis som alla andra greyhoundälskare. Du får också väldigt gärna berätta och förklara varför du adopterat en kappis från Irland, istället för en från Sverige! Om det nu är det du gjort?

ixi: Ta kontakt med kapplöpningsförbundet, de hjälper dig mer än gärna! Eller kolla uppfödare själv och ta kontakt och be om hjälp.

Ebba 03: Kappisarna har större jaktlust just för att de är avlade på det. Det är ju en jakthundsras från början. Och de springer efter en låtsashare när de tävlar. De som saknar jaktlust, eller har väldigt lite, blir inte långlivade på tävlingsbanan, för de är inte så intresserade av att jaga efter trasan. Eftersom man inte heller dämpar deras jaktlust från valpstadiet, utan snarare tvärtom gör allt man kan för att förstärka den, så blir de lite skarpare. Utställningsvarianten skulle nog kunna springa fort nog (eller nästan i alla fall?) om man tränade dem på samma sätt och förstärkte deras jaktlust från början. Åtminstone de som visar anlagen. Alla kappisarna har ju inte heller det som krävs, inte ens i Sverige, och därför finns det många svenska kappisar som behöver nya hem. Men det finns ingen övergripande organisation som har hand om dem. Man får luska själv!

Whippet är också en av mina favvisar. En mini-greyhound kan ju inte vara fel!

Lundamamma: Jag älskar de blå eller vita med blått. De är ju väldigt ovanliga bland kappisarna. Tydligen finns det ett gammalt skrock som säger att de blå inte springer lika bra/fort som de andra. Jag vet inte om det ligger något i det, det finns alltid så mycket myter och skrock. Vet inte hur vanliga de är bland utställarna?

Heisan: Vilken tur att ni upptäckte vad som stod på. Inte kul för gamlingen att ha så ont. Bättre att fattas tänder!

Här är några länkar för greyhoundsugna!

http://www.greyhounds.se/index.htm Svenska Greyhoundklubben

http://www.svenskahundkapplopningsab.se/ Hundkapplöpningsföreningen

http://www.grportalen.se/frameset.htm Greyhoundportalen

http://www.vinthund.se/ Svenska Vinthundklubben

http://www.whippetklubben.nu/ Whippetklubben

Hunnkappförbundets hemsida kan vara lite svår att hitta på om man inte är van, men om man går upp i menyraden överst på sidan och klickar på Hundarna och på sidan som kommer upp skrollar och väljer Skaffa hund och sen Uppfödare så listas de uppfödare av kappisar som följer förbundets krav. Det finns fler, men man får bara vara med på listan om man har kennelnamn o varit med i klubben minst tre år.

Apropå kappisar: I Sverige finns som sagt ingen organisation som tar hand om och placerar ut kappisar som inte platsar på banan. Däremot har vi en mycket stark kapplöpningsorganisation med stränga regler. Den som äger en kappis, reggad i SHCF, kan inte göra vad som helst med hunden. Om man vill avliva en kappis yngre än 10 år så måste man skicka in ett veterinärintyg till förbundet och dessutom förklara varför.

I andra länder, bl.a. Irland, händer det att öronen skärs av (så man inte kan identifiera hunden via tatueringarna) och hunden dumpas, död eller levande, någonstans varsomhelst. Det kan/gör man inte i Sverige.

Kappisar som inte är tränade för banan eller som saknar tex jaktinstinkten för att vilja tävla, är som vilka hundar som helst. Oftast har de inga problem med vare sig katter eller andra småhundar eller husdjur. Men man måste ju kontrollera noga och inte bara släppa ihop!

Tränade kappisar och de som tävlar är väldigt taggade. Det är verkligen elit-idrottare. Och de har mycket stark jaktinstinkt. Greyhound mfl ÄR en jakthundsras! Något många glömmer bort. Utställningsvarianten är överlag lugnare. En tränad/tävlad kappis är dels avlad och dels präglad att springa efter "allt" som rör sig. Inomhus lugna goa hundar, utomhus formel 1-hundar med explosiva starter. Man måste antingen ha en väl inhägnad trädgård (minst 120 cm högt staket) alternativt möjlighet till inhägnad rastgård (jag körde tex till ett ridhus i närheten under vintern för att kunna släppa lös min tik under kontrollerade former) eller inse att man aldrig kan släppa sin hund lös utan koppel.

Kappisar (och säkerligen även "de vanliga") behöver få sträcka ut i full frihet åtminstone en eller hellre ett par gånger i veckan (om man inte har rejäl trädgård själv). De har ett inbyggt behov av att springa fort fort. Koppelpromenader och även lugna cykelturer är mycket bra grundmotion, men de måste även få lov att springa. Om så bara i en inhägnad fårhage Ridhuset jag släppte i var rejält, men ändå inte tillräckligt stort egentligen. Men jag ville inte släppa utomhus under vintern pga halkrisken och därmed skaderisken.

Stirrig vill jag inte kalla dem, men taggade under rätt förutsättningar! Speciellt om en katt eller dylikt dyker upp... Och katten riskerar att få sätta livet till.

Man behöver alltså inte bo i hus med stor trädgård. Man kan mycket väl bo i liten lägenhet. Det är mycket lugna soffhundar inomhus. Men man bör se till att ordna så att man kan släppa sin vintis en-två gånger i veckan, året om, på ett kontrollerat sätt. Dvs inhägnat!