Pandas hangarounds
Det är nästan lite pinigt att berätta om alla sina minus, men det är väl just minusen som är roliga att läsa - kan ju inte bara beskriva 100 braiga saker - blir lite päsigt lixom.

Okej - dem vill jag se när jag är klar med mina 100!!
Jippie pandan! *gör vågen*
Vad gäller nr 1 så behöver jag låna dig!! Fast när jag tänker efter skulle du nog få totalt dåndimpsanfall om du kom in här som det ser ut nu...
Åååh, kan du påminna mig om 12e november sisådär en gång per dag??! *ber snällt*`Jag får katten sluta amma snart - minnet är helt bortblåst!
Du är inte dålig som lyckas få till 10 per gång! Jag blarrar så mkt så 5 räcker för att det ska bli läsbart.
katten sluta amma snart - inte - sluta amma katten snart!
Katter har alldeles för vassa tänder för att få komma i närheten av mina bröst!!
Räcker med huggungen Hannah - trots att tänderna inte brutit igenom än...
Haha, det har du ju rätt i! *snurrig*
Jag som läser folksagor så det står härliga till... Skulle ju passat finfint i en sådan - "jag får katten sluta amma snart" sa gumman... blablabla.
aja, men hon tanta som tog fölungen till bebis då??! Mer knepigt än en katt ändå...
21. Är barnsligt förtjust i McDonaldsmat - trots att jag jobbat där (fast bara i kassan då, så långt kom jag )
22. Vägde 47,5 kg fram tills att jag blev gravid med William för drygt 5 år sen - detta ofrivilligt då... Inga ätstörningar eller så - jag kan bara inte gå upp i vikt! Trist nog anser folk att sånt är helt okej att kommentera precis hur som helst!
23. Jag har kastat ett decilitermått i metall mitt emellan ögonen på en kille en gång på hemkunskapen. Han retades och *pang* - tycker iofs fortfarande att han förtjänade det! Det gjorde nog vår lärare oxå, för trots att hon såg det sa hon inte ett pip till mig!
24. En gång när jag blev arg på Mattias hällde jag 1 liter diskvatten över honom... Inte bra att argumentera med en Vickis som diskar tillbringare...
25. Fick äta bricanyltabletter när jag var gravid med Wille pga risk för förtidsbörd - och blev hur mkt på pickalurven som helst! Läkaren trodde nog jag var helknepig när han kom och sa att vi fick åka hem - skönt svarade jag, då behöver vi inte oroa oss för djuren. -Jaså har ni kor, sa han. -Nej, replikerar jag, de kommer inte in genom kattluckan!
Sen skrattade jag så jag grät - i minst 30 minuter...