Nu är jag snart där, nu skall vi få hjälp, nästa gång jag får mens skall jag äta pergo dag 5-9, men nu börjar jag få ångest..
Rädd att bli gravid, rädd att jag inte klarar det, rädd att jag inte skall klara av att bli mamma..
Jag vill inget hellre än att få ett barn, att bli mamma, men jag börjar bli rädd för om jag kan klara av det..
Varför kommer det nu? nu när jag är så nära.. 
hejsan vännen! Jag e säker på att det e många som känner som dig. Jag har oxå gjort det o gör det ibland. Men sen så kommer det bara ett stort lugn över maj som sajer att ja-det e klart att jag klarar detta.. Du vet,det e såna tankar som man får innan bröllop 
Det e nog normalt att få lite kalla fötter vännen! lycka till... Kram 
Jag har inte fått det inför brölloppet än, men vem vet kanske kommer det med..
tack för ditt svar iallafall
Jag kan tänkta mig att rädslan för att aldrig bli gravid översätts med den rädslan som du beskriver. Ni har ju kämpat så länge och nu snart kanske ni är där, klart du har rätt att bli lite skrajsen... Men vad som än händer så KOMMER du att klara det, tvivla aldrig på det.
Kram
oH, SÅ DÄR KÄNNER JAG MED IBLAND. dET GÅR I PERIODER. Men det är säkerligen helt normalt... Även om det inte känns så. Man längtar, väntar och planerar i flera år sen helt plötsligt står dt där framför en...
Men det kommer att gå bra gumman.
Andas in andas ut...
*kram *
Det är ju skitläskigt att bli förälder ju! allt kommer ju att bli annorlunda! Å man ska ta hand o en hjälplös liten varelse som inte kan berätta vad den vill! (från början iallafall) Inte konstigt att du blir skraj, det blir jag oxå.
Men alla säger att det är det underbaraste som hänt dem så jag tror att vi fixar det både du och jag.
Kramar
Känner igen mig absolut! rädslan över att det inte ska fungera o vad händer då... rädslan för att misslyckas... Man tar ut misslyckandet i förskott...
Är en helt normal känsla. Det är en sak att gå och fantisera om att bli med barn och få barn, men sen när det blir verkligehet av det så är det jättestort och skrämmande.
När jag ruvade så var jag från början inte så orolig över att det inte skulle fungera. Kände precis som du
Och nu när det bara är ett par veckor kvar innan bebisen kommer så kan jag lova dig att det är många tankar, som att klarar vi verkligen det här, ska vi verkligen ha ett eget barn för resten av våra liv.
Men trots alla dessa tankar så vet man ju längst inne att det kommer bli helt underbart, och att man sen inte kan föreställa sig sitt liv utan dessa små underbara varelser.
Lycka till, du fixar det här, och du kommer bli väldigt lycklig om det lyckas
tack för alla svar, skönt att veta att man inte är ensam om det, men hoppas att det går över snart
känns lite bättre idag än igår, men jobbigt iallafall.
Jag kan känna som du!
När man är nere i en dipp så känns det som att det år det viktigaste av allt att bli mamma och då känner jag inga som helst tvivel, men om jag ngn gång känt lite mer hopp (även om det inte har blivit nåt ännu) så kan jag också känna mig rädd.
Jag håller tummarna nu för dig!