Jag tycker faktiskt inte att du har något att säga till om angående hur det ser ut i hans rum eller om hans rullgardin är uppdragen eller ej. Han är så gammal att han får avgöra sådant själv - vare sig det är din styvson eller biologiska son.
Själv är jag lite över 20 och jag brukar fortfarande ha rullgardinen i sovrummet nerdragen på dagarna. Det är irriterande när solen lyser på TVn när jag spelar på Xboxen. 
icka27: Mjölkglas, tallrikar och andra saker som tillhör hemmet tycker jag att du kan kräva att han går ut med och sätter i köket (vet inte om ni har diskmaskin eller handdiskar). Så långt håller jag med dig.
Men däremot tycker jag att du ska strunta i om hans säng är bäddad eller ej. Vad skulle hända för hemskt om den vore obäddad? Faktum är att det faktiskt är bättre att inte bädda sängen med tanke på att kvalster trivs i bäddade sängar (luften cirkulerar inte lika bra då).
"Eftersom att det är min mans och mitt hus så tycker inte jag att det är konstig om mina regler ska gälla för honom oxå! Eller???"
Varför så defensiv? Självklart får ni ha regler som är till för allas trivsel - men jag tycker inte att ni har något att göra med hur det ser ut på hans rum. När man är tonåring är ens rum det enda man har. Det är ens borg. Jag kan inte förstå varför man sätter upp regler om hur familjemedlemmarna ska ha det i sina egna rum? Varför är det viktigt att rullgardinen är uppdragen och att sängen är bäddad? För att det "skall" vara så? För att det ska vara mer estetiskt tilltalande? Det tycker jag inte är tillräckligt bra anledningar - det påverkar inte er.
Som tidigare sagt, be pappan säga åt honom att gå ut med disken så att det inte fattas massor av glas.
Men varför känner du det som att han inte visar respekt för er när han inte bäddar sängen eller har det städat och fint i sitt rum? Det är ju inte erat rum? Eller brukar ni ofta gå in där och umgås hela familjen?
Jag visste inte att damm luktade! Där lärde jag mig något nytt. 
Be honom att öppna fönstret eller spruta in lite air freshener om det skulle vara SÅ fruktansvärt.
icka27: Ta det inte så hårt! Du frågade vad vi tyckte och vi svarade. Det är klart att du passar som bonusmamma! Men du måste insé hur det är att vara TONÅRSmamma också.
Arbeta med dig själv! Försök att inte låta dig själv må dåligt av hur någon annan vill ha det i sitt rum. Se det så här; hur skulle du känna det om någon gick in i ditt sovrum och sa att "så och så ska det vara här, för det trivs JAG i!". Vi är alla olika och måste lära oss att acceptera våra egenheter och olikheter.