Jag e så förvirrad. Jag och min man väntar vårt första gemensamma barn. Han e jättekramgo och vill pussas jämt och ständigt. Men jag tycker att det är jobbigt och drar mig undan. Börjar bli rädd att jag inte älskar honom längre. Men jag vill inte att det ska vara så. Är det graviditetshormoner som spökar? Ngn som varit med om samma sak och hittat tillbaks tiöö varandra efter graviditeten. Kan bristen på sex göra att man börjar känna såhär...
Grattis till pluset!
Vanligt att man inte själv vill ha närhet eller kan även vara tvärrt om och det är normalt.
Med mitt första barn så fick min sambo inte komma i närheten av mig..tyckte att hans parfym som luktat gott innan var hemsk och kramar och pussar var äckliga...med mitt andra barn var det tvärrt om villa ha mer närhet en innan.
Vanligt vid mitten av graviditenen också att man drömmer om gammla ex och sådant och känner sig förvirrad....så oroa dig inte tror säkert att det går över...Lycka till!!!
Jag va precis likadan men det har gått över redan och jag har inte ens fött barnet än. Beräknat 24 sep. Jag ville inte ha mannen inom en meters radie *stackarn* Så höll det på hela första halvan av graviditeten och sen har det sakta blivit bättre.
Det blir nog bättre ska du se. det är bara hormonerna som spelar en konstiga spratt 
Tack för era svar. Då vet jag att jag e fullt normal. E så lätt att man blir nojig. Han e ju världens underbaraste person.
Håller med therese om parfymen *usch* Ändå hade jag köpt den åt honom någon månad före och tyckt att den luktade skitgott! Och andedrekten hans som jag gillat va inge vidare *skrattar* Gud va killen fått utstå! Men han förstod att det va graviditeten som gjorde det och att det går över, så han bet ihop, men visst tyckte han det va jobbigt ibland. Man mår bättre om man snackar om saken! Skulle inte vi ha snackat mkt under graviditeten så vet jag inte hur vi hade varit mot varandra nu. Det är jobbigt för en själv men även för killen. Och jag måste säga att jobbigast va det när det blev så att jag ville vara nära men kroppen min sa ifrån istället. Man va bra konstig ett tag *skratt* Hjärnan vill en sak och kroppen en helt annan *hehe*
Jag förstår dig! jag va helt förtvivlad i början och jag önskar att jag hade haft någon som sagt det vi sagt till dig då för då hade jag aldrig blivit riktigt så ledsen som jag blev. Det ordnar sig gumman, jag lovar!! Det är bara lite jobbigt nu.
Sköt om dig!
kramar
Kjuttan: Min man e ibland väldigt irriterad över att fl tar upp så mkt av min tid. Men tur att den finns. Hur skulle man annars kunna få reda på att ens känslor för det mesta e fullt normala. Tack för dina ord. Det värmde. Kram tillbaks.
Therese82: Tack för grattiset förresten.
Var så lite så sköt om er !
Jag tror absolut att bristen på sex under graviditeten kan göra att man glider ifrån varandra och börjar tvivla på sina känslor. Så är det för oss i alla fall. Är gravid i v. 31 och har inte haft sex sen i v. 12 ungefär och endast två ggr sen jag blev gravid. Numera känns vi bara som ett team... Tråkigt!!!
Anonym (Lollan): Men du tror väl att ni kommer hitta tillbaks till varandra så fort bebben e född? Jag och min man ligger iaf i sängen och håller om varandra så vi får ju närhet på så sätt. Iag känner jag att jag har en bra dag iaf. Känner mig inte lika osäker som igår. Det e nog så att när man har ett stabilt förhållande så pendlar det väl upp och ner. Kanske egentligen e normalt att känna så..