Killar - hur upplever ni tiden under en IVF?

Hej alla,

Ny på forumet men varit med på en hög IVF behandlingar. Vi har precis avslutat ytterligare en behandlingsrunda som verkar gått åt skogen tyvärr.

Jag tycker det är en märklig upplevelse detta med IVF ur killens perspektiv. På något konstigt sätt så är det ingen riktigt som förstår vad man går igenom som kille. Trots att man sitter där med minst lika stor förväntan så är man som en betraktare och utan möjlighet att bedöma eller känna något. Det är liksom tjejen som sitter inne med all info längs hela vägen. 

Min tjej tycker att behandlingarna är riktigt jobbiga och jag tror inte hon vill försöka så länge till. Hon har en dotter sen ett tidigare förhållande så hon är ju inte helt barnlös som jag är.

Känner inte att adoption eller spermiedonation skulle vara något för mig/oss.

Lever vidare på hoppet,

Ha det alla IVF:are därute