Kan man få vara lite avund på alla er som har fått ett + efter år av försök? Jag känner bara mej så besviken just nu på att jag bara är ett tomt lufthål. Ingetting verkar ju hjälpa trots alla försök. Man blir ju mer besviken än ledsen (med tårar). Usch nu är det nog bäst att sluta skriva innan jag blir än mer besviken och avund.
Man rår inte för hur man känner, klart det känns motigt ibland.
Skickar nåra kramar och hoppas att det löser sig för er....
Jag har visserligen aldrig haft svårt att bli gravid och kan ibland få nästan dåligt samvete över det när jag läser om så fina människor som får jobba så hårt för att få ett efterlängtat barn, eller ännu värre, när de jobbat så hårt och INTE får sitt efterlängtade barn.
Jag tycker att man kan få vara avundsjuk i lagom mängd. Det är väl inget att skämmas för?! Klart man blir lite avunds när någon får något som man själv så gärna vill ha. Bara man inte missunnar andra den lyckan kan det ju inte spela någon roll.....tycker jag i alla fall...
Jag blir då avunds på männsikor som gifter sig och köper hus och grejjer.....sånna som har det jag drömmer om...
Men jag missunnar ingen det....det handlar ju bara om att jag OCKSÅ vill ha...
Lycka till...hoppas att du snart får ett + *kram*
Det är helt ok att bli avundsjuk på de som blir med barn. Fastän att jag nu själv snart ska ha våran lilla ivf-bebis så känner jag fortfarande avundsjuka på de som blir gravida.
Skickar en massa kramar
Skönt med en uppriktig tråd... Jag tycker man får vara avundsjuk, varje gång en behandling går åt skogen så blir man ju så ooootroligt ledsen, o samtidigt känner man sig så otroligt utanför resten av världen - som verkar bestå enbart av gravida kvinnor :(
Visst, jag känner glädje för alla där ute som har väntat o jobbat för att få ett + på testet, o även för de som inte behöver jobba för det, men ett stygn av sorg hugger samtidigt i hjärtat...
Jag håller med att man måste få vara avundsjuk. Det är ju en känsla som inte går att stoppa. Om man istället låssas vara oberörd då stänger man ute sina känslor.
Vi har försökt sedan februari. I maj började min bästa kompis försöka bli med barn och plussade efter första försöket. Det är klart jag kände ett sting i hjärtat, men är ju förståss jätteglad för deras skull. Blev tårögd när jag såg hennes gravida mage, av lycka. Ett litet liv man skapat med någon man älskar kan inte missunnas någon. Men man måste få vara ledsen och avundsjuka är ju en slags ledsenhet. Kram till er alla med underbara små bebisar och till er som försöker och försöker precis som jag
Jodå, jag är ochså avundsjuk på alla som plussar- även de som försökt i flera år! Lite jobbigt då man är med i en massa trådar bla IVF sidorna. MEN samtidigt blir man ju jätteglad och hoppfull när man ser att de som ochså kämpat lyckas. Då kan ju kanske vi med- någongång iaf!
Vi har ju kämpat i över 60 månader(helt sjukt eg) och har "bara" ett avbrutet ET bakom oss än så länge. Ska göra FET i oktober och längtar jättemkt efter det nu.
Jag mår nästan fysikt illa när jag läser om de som lyckas på första försöket.. eller andra, tredje fjärde osv. Hur kan man lyckas så snabbt? ÄR det verkligen fysiskt möjligt 
Fnyser nästan åt folk som "bara" försökt ett år. Ibland är jag så elak att jag tänker att- det är ju INGENTING!! KOm igen om några månader till liksom..
Men samtidigt förstår jag ju att de oxå lider.
Men sådana som som sagt bara försökt några månader tycker jag bara är fjamsiga när de skriver att de aldrig blir gravida- man får ju ge det lite tid.
Dessutom har man ju ofta i bekantskapskretsen/nära vänner/ familj de som träffat sina partners mkt senare än mej och nu är inne på sitt andra barn. Eller de jag pratade med i början när vi började försöka som då absolut aldrig ville ha barn, inte trodde sej någonsin skulle vilja det. DE sitter nu gravida på 3:e och 6:e försöket (de 2 som INTE ville ha)
Men men- det är ju en svår sits.
Man är ju ofta glad för andras skull även om det hugger till lite med svartsjukan ibland. Men det är ju det att man så förtvivlat gärna vill!!!!
Längtar ju så otroligt mkt.
Nissen
Jag känner precis som dig...
Man vill bara gråta o gråta
Man ser alla gå runt med sina stora magar o är stolta men jag, jag ska tydligen aldrig få göra det eller!!?
Det är så orättvist o vi är så barnsugna... 
Hej!
Vad skönt att höra att fler än jag får det där stinget i hjärtat.. Min man förstår mig inte alls. Kan inte alls förstå att jag blir ledsen när kompisar ringer och berättar att de är gravida, han tycker bara att jag är missundsam... De får bara något som jag också vill ha!!
Tänk att jag trodde inte att så många kände som mig. Nu känns det lite "lättare" men det känns än *kram* till er alla.
Här är en till som är så avis på alla som plussar. Tycker att många här på FL har fått ett + nu i dagarna, sedan ser man bebismagar överallt, och bebisar och barnvagnar. Jag vill också få det nu.
TS hoppas att du får ditt efterlängtade + snart!!!
Nissen:Jag tror att det är ganska många som känner som du!
Ha tålamod din tur kommer snart!
Hej !
Man känner som man känner och det är ingenting att göra något år, tyvärr !
Känner likadant och vi är nog många som gör det. Man vill ju inte känna så, men det blir så ändå.
Mvh tomcar1