För att fortsätta på det som diskuterats sen igårkväll...Jag tror att vi som t.ex tempar har en förståelse för hur jobbigt det kan kännas i detta... Om vi hade blivit gravida bara sådär tjofs snabbt så hade vi inte funderat på att ens börja tempa! Så är det för många av oss iallafall! Jag blir jättegld för andra människors skull när en graviditet händer! Men vissa dagar känns det som en tagg i hjärtat... VILL ju NU!!! För ett år sen slutade jag med p-piller och trodde att jag skulle bli med barn direkt! Jag började kolla alla dessa forum och fattade inget av alla uttryck och faser... Men under detta året har jag lärt mig så otroligt mycket och det är skitkul! Fast nu vill jag verkligen vidare... Än så länge har jag vägrat kolla "Vänta barn-sidorna" och gå med i ankomstgrupper... det vill jag spara till den dagen det är aktuellt!
När jag var 17 år blev jag gravid (hux flux i ett avbrutet samlag såklart, ironiskt nog) och min flicka är idag 14 år... Så ja, jag har ett barn och borde vara nöjd, och det är jag! Jag älskar min flicka som jag fick när jag själv var så ung och oförberedd! Nu är det dags för mig att få skaffa barn på det vis man önskar... planerat till ett tryggt hem och liv! Min man har inga egna barn och vi vill ju ha barn tillsammans!
Sorry, nu ska jag inte skriva så himla mycket... Men vi är ju här för att stötta varann i tempningen och detta är inte helt OT, så kanske nån liten prinsessa känner sig stark av mina ord också!
STOR TRÖSTKRAM TILL DIG N1ETTAN!
Även kram till Duntoffla! Va skönt för dig att slippa fundera mer nu! Det tar på psyket att inget veta alls... så i det fallet är det skönt när mensen kommer och man vet att en ny chans är på G!