När precis går den magiska gränsen? Vecka 12?

Hej!

Gränser går vid 12 fulla veckor. 90% av alla missfall sker innan utgången av 12. Jag är själv i v.11+2 och vill bara att den här veckan ska ta slut...

Hej

Jag har hört att om man ser ett hjärta som slår i vecka 7-8, så minskar risken för missfall dramatiskt, till 1-2%.

Min läkare på CvL bekräftade också detta, och sa att i de flesta tidiga missfall så har graviditeten avstannat redan innan detta.

Så vi får försöka att inte oroa oss!!! Jag såg ett pickande hjärta igår, i vecka 7+4, det kändes helt underbart!!!

Kramar

Jag är i 11+3 och önskar också att den "första svåra etappen" ska bli avklarad...

min mamma säger till mig att man har inget barn förns det är fött. även om risken för missfall och sånt kanske försvinner efter vecka 12 så kan man aldrig vara riktigt säker tyvärr.

Positivt är ju även att ju längre fram mot v 12 man kommer desto mindre risk, en fallande kurva liksom O vi väntar barn - inte missfall

Jag går in i v13 imorgon. Känner mig dock inte lugn innan bebisen är ute. Känns lite bättre efter ul är jag säker på. För mig var v35 den jobbigaste när jag väntade Amelie. Det var nämligen i den veckan som min mamma förlorade en syster till mig

Men som sagt tjejer vi måste se positivt Lyckat till

Åh Karriäristen Du är underbar som skrev detta:

"Jag har hört att om man ser ett hjärta som slår i vecka 7-8, så minskar risken för missfall dramatiskt, till 1-2%."

Fick oxå möjligheten att se ett hjärta slå i v 7 och har varit ganska orolig fram till nu typ, när jag såg ditt inlägg! Du har gjort så att jag kan slappna av betydligt mer
Är i v 11+5 och alla symptom är som bortblåsta, så man blev ju lite nojig

Jag är i vecka 12+1 idag

Känns skönt...

Jag är i vecka 24 men känner mig ändå aldrig säker...

Det finns ingen magisk gräns... det man vet är ju att risken för missfall minskar drastiskt efter vecka 12, men att säga exakt vilken dag går ju inte...

jag trodde jag var i vecka 17 när jag gjorde ultraljud och blev tillbaka flyttad till vecka 14... trots regelbunden mens och äl-stickor... så när jag trodde att missfallsrisken nästan var över så var jag ju i själva verket i v. 9...

men jag håller med ovanstående talare.. vi väntar barn... inte missfall...

LYCKA TILL

Tack allesammans för era delade erfarenheter! Jag ska försöka sluta att vara fixerad vid vecka 12...

Jag kände mig lugnare redan vid v10 för mamma som jobbar på bvc har berättat att v12 är en generell gräns, det går inte att säga exakt att precis sista dagen i v12 så minskar risken!
Man vet ju faktiskt inte heller exakt hur många dagar man varit gravid förrns man gör sitt ul runt v18 , alla simmar ju olika snabbt fram till ägget *ler*
Mår man bra tror jag risken för mf minskar, lycka till!

Är i vecka 10, kollade babyn i dag, och den var SÅ fin! Doktorn sa att nu är det nästan säkert att den klarar sig över den magiska gränsen eftersom den hade blivit så fin!

Jag tycker inte att man ska hänga upp sig så mycket på den här "magiska gränsen" för vad som helst kan ju hända även efteråt och jag kommer inte sluta oroa mej förrän jag har mitt lilla barn i mina armar. Själv så var jag jättenojjig innan jag hade gjort mitt första ul tex. för jag hade hört en grej som hade hänt en tjej och nu är man ju nojjig så fort bebisen inte rör sig. Så oron försvinner ju inte automatiskt bara för att man kommer förbi v. 12. Men jag håller även med "Titti och Mini" som skrev: Vi väntar barn - inte missfall!

Jag är i v. 16 men oroar mig fortfarande. Just nu för att jag väntar på svar från fvp. Jag var likadan förra graviditeten och jag önskar verkligen att jag kunde låta bli för det finns ju inget som blir bättre av att man oroar sig - jag menar, man blir ju inte mindre förtvivlad om något skulle gå snett bara för att man nojat sig innan.

Så - jag försöker verkligen att tänka positivt och ändra 'hjärnans invanda spår' där.

Fast måste säga att när Jesse väl var född, så blev det en annan oro - innan hade man ju haft bebisen med sig hela tiden. Nu fanns det ju så mycket mer att vara orolig för... Ja, ja, så är det att bli förälder. Livet blir oåterkalleligt förändrat. Fast, man vill ju aldrig ha det ogjort!

vill bara tillägga att bara för att man passerat v.12 betyder inte det att man INTE redan har fått mf! om hjärtat slutar slå mellan v7 till v.11/12 så är det inte säkert att man själv märker det förens i v14 kanske ändå upp i vecka 16! en kompis fick mf v6 men visste inte själv om det fören hon började blöda i just v12!
sen läste jag för inte alls länge sen att det var en myt att desto närmare man kommer v12 desto mer minskar risken för mf och att dom mest kritiska veckorna var mellan v9 till v11, jag vet dock inte om detta stämmer, några innan har ju fått annan information av sin läkar/BM!
tycker det var bra som någons mamma hade sagt "man har inget barn förns det är fött"

men visst är det så att mf riskenminskar det är ju bevisat, men vissa inriktar sig för mycket på v.12 sen händer det något iaf! å då blir det kanske dubbelt så jobbigt!

Men jag ska inte säga att jag oxå går väntar på att komma till vecka 12 men jag tror ändå inte jag kommer känna mig mer säker förens på ul!

det var mina åsikter hoppas ingen känner sig påhoppad, kan uttrycka mig lite klantigt ibland!

men nu ska vi inte oroa oss tjejer de kommer gå så bra!!!

Tycker också att det är så fånigt att räkna v 12+0 som nån magisk gräns. Som om en dag till eller från skulle göra skillnad?

Men allvarligt, hur många är det som tror att efter vecka 12 är man säker??? Som drar en lättnadens suck och tänker 'ja, nu går allt bra!'

Självklart vet alla att det kan inträffa saker med barnet upp till minst deras pensionsålder, men om missfallsrisken minskar till ca 1% efter vecka 12 tror jag det för många är skönt att kunna slappna av en aning och fokusera mer av sin energi på att blicka framåt istället för att oroa sig!

Lyllo: det ÄR många som pustar ut när de nått v12 el passerat v12.
Tror att allt pladder här på fl gör att många hakar upp sig på just v12 för min bm sa inte att det just är v 12 som är ng gräns, utan att mycket beror på hur du själv mår och beter dig.

Koppla av och njut av att vara gravida, av att det växer en människa i er! Jag tycker det är superhäftigt och har varit så glad sen jag fick ett + på stickan!

(Förstår självklart att man är mer orolig om man haft mf tidigare...)