När precis går den magiska gränsen? Vecka 12?

Jag är i v. 16 men oroar mig fortfarande. Just nu för att jag väntar på svar från fvp. Jag var likadan förra graviditeten och jag önskar verkligen att jag kunde låta bli för det finns ju inget som blir bättre av att man oroar sig - jag menar, man blir ju inte mindre förtvivlad om något skulle gå snett bara för att man nojat sig innan.

Så - jag försöker verkligen att tänka positivt och ändra 'hjärnans invanda spår' där.

Fast måste säga att när Jesse väl var född, så blev det en annan oro - innan hade man ju haft bebisen med sig hela tiden. Nu fanns det ju så mycket mer att vara orolig för... Ja, ja, så är det att bli förälder. Livet blir oåterkalleligt förändrat. Fast, man vill ju aldrig ha det ogjort!