Fick ett Ma den 25/9 i v.12 och skrapades dagen efter beskedet.
jag har mått väldigt dåligt och varit/är enormt ledsen.
Humöret och känslorna går som en bergodalbana och jag har haft väldigt ont efter skrapningen vilket inte gjort det lättare.
Hur har ni mått eller mår? och hur länge mådde ni så?
har ni haft väldigt ont efteråt?
och hur längre ungefär blöder man?
-jag blöder fortfarande men det var bara 5 dagar sedan jag skrapades.
2002 april MA v8, skrapning v13, som jag så klart grät för men som jag kom över snabbt "Det är ju så vanligt. Blödde bara gammalt blod innan vid några tillfällen. Lite efter skrapning.
2003 juli MA v8, skrapning v14. Kände mig helt värdelös och så kändes det länge. Blödde nästan inget innan konstaterat mf, bara gammalt. Efter det besöket så blödde jag otroligt mycket. Blödde en hel del efter skrapning men inte mer än två veckor.
2005 dec MA v9, skrapning v11, overklighetskänsla. Blödde inget innan konstaterat MA och blödde bara pyttelite efter skrapning.
2006 sep MA v16?, INGEN skrapning för jag har en bebbe kvar i magen som sprattlar och mår bra! Blödde gammalt och färskt blod om vartannat sedan v6. Slutade när MA konstaterades och nu har jag sedan tre veckor ingen missfärgning alls!!! Peppar, peppar!
Oj vikingakvinnan - hur har du överlevt allt det där!? Hoppas så det går bra nu!!! Man klarar tydligen mer än vad man tror...
Själv mår jag lite bättre nu. Fick en tid för skrapning redan i morgon. Känns skönt att få det gjort. Ledsen kommer jag vara länge antar jag, men det känns lättare att fantisera om framtiden när allt är avslutat med den här graviditeten har jag fått för mig. Dvs. när allt är borta ur kroppen och den kan börja bli normal igen. Hur länge tar det måntro...?
Fick mf i måndags (v7). Igår kom så mkt blod, klumpar etc. M åste förlorat en liter minst. Så mkt "geleklumppar" m blod. Kunde inte en ligga. Var tvungen att sitta på toa o det bara forsade. Började kl 15 o fortsatte t 21. Sen lugnade det sig. nu är det som en "kraftig" mens. Är såååå svag nu. Har ni forsblött så här?
Har 3 ungar, 2,3 o 5. Vi bor utomlands så äldsta är i skolan men de 2 yngsta är hemma (dagis är svindyrt, så jag jobbar hemifrån så mkt som det går). kunde förstås inte jobba igår em. Men nog jobbigt att försöka hålla koll på ungarna. Som tur var kom 5åringen hem kl 15 (o fick vara "barnvakt"). När min man kom hem vid 18.30 (jag hade förstås ringt honom tidigare men .....), så frågar han ingenting om mig - fast han gör middag o åker o köper bindor(men tar ingen av ungarna med sig). Jag berättar hur illa jag mått, men ... Det enda jag fick var en kopp te, när jag bad om det. Han frågade ingenting igår kväll el i morse, innan han åkte t jobbet. Han ignorerar situatonen totalt. Jag är inte kinkig, inte gråter el beklagar mig men vad kan jag göra... Försöker vara stark, men tycker han kunde fråga i morse i alla fall ...Inte ett ord. Ingen annan känner till missfallet.
Reagerar karlar så här?
Orkar inte bry mig mer. Han skulle bara bli sur om jag ifrågasätter hans beteende.
Barnen är så duktiga. leker själva. Så det går nog bra nu.
Anonym: fy vilken rutten karl om ajg får uttrycka mig så, här får du gå igenom helvete och tillbaka och så frågar han inte hur du mår, blir ledsen för din skull hoppas han inte är så kall jämt.
jag därimot fick åka in till akuten i går med kraftiga smärtor och feber och det visar sig att allt inte kommit ut och ajg har fosterrester kvar efter skrapningen *äckelvarning* och så hade jag fått en kraftig inflammation på livmoderstappen så nu fattas det väl bara att jag blir steril känns det som 
är urdeppig över allt detta tycker det kunde varit nog med att jag förlorade barnet i v.12 och fick ma men sen måste det bli komplikationer också *suck*
Näe vad öken! Bädda nu ner dig ordentligt och se till att du får någon som kan ta hand om dig och alla andra måsten så du får läkas i lugn och ro. Skickar massor med hälsokramar så du blir frisk fort.
HEJ!
Beklagar ditt MA och sänder en massa kramar! vet att du behöver dom varenda en!! Själv så fick jag ett ma konstaterat den 3 sep.. skrapades den 6 sep... har mått botten verkligen!! Blödde i ungefär 4 dagar.. sen lite bruna flytningar i en vecka till ungefär... mår fortf väldigtr dåligt över d som hänt och gråter för minsta lilla känns d som. Blir arg på folk som säjer:
- Men du e ju ung!
D skiter väll för fan jag i!! Detta barnet va planerat och vi ville verkligen ha d! vi har jobb, hus och kombi 
Men d går över så småningom. jag mår mycke bättre nu än vad jag gjorde för två veckor sen. även om d e jobbigt...
KRAMAR
Jag fick mf i söndags. Blöder mycket fortfarande (4e dagen). Någon som vet hur länge man kan testa positivt efter ett mf? Tänkte köpa graviditetstest för att kolla att det är blankt (men man vill ju inte slösa bort tester i onödan utan egentligen vara säker på att det är blankt innan man testar).
Jag testade positivt 8 veckor efter skapning efter mitt första ma. Kollade inte efter mina andra.
Vikingakvinnan>> Oj... så länge! Jag var i och för sig bara i v6 så då kanske hormonerna går rätt fort ur kroppen? Vill egentligen testa redan nu, men jag ska försöka hålla mej till helgen då det gått två veckor från mf.
Jag tror att 8v är ganska så länge men jag tror inte att det är ovanligt.
Upptäckte ofostrig graviditet i vecka 13, missfallet skedde hemma med 7 timmars förlossningsvärkar :( Vi fick dåligt bemötande på sjukhuset, dom betedde sig som att det var ju inget farligt och vi skulle bara "gå hem och försöka igen"
Det var otroligt tungt att missta barnet (som inte ens va något barn) och jag kände på mig från början att det skulle ta lång tid att få ett syskon till vår dotter. Det är nog inte förns nu, över ett år senare, som jag har släppt det mesta kring det missfallet (har fått två i vecka 6 oxå)och det beror mycket på att jag träffade en kvinna över nätet som fick MA och vi har jobbat mycket på en bok och en hemsida om missfall. Att hjälpa andra och lyssna på andras upplevelser har stärkt mig på något sätt och har gett mig något att jobba med.
Många kramar till dig
www.osynligabarn.se Sidan för alla som upplevt missfall
vittel,hur går det med boken,vill gärna vara med,mailade er för ett tag sedan.mvh cicci
Åh, förlåt om vi inte svarat dig! Det har varit lite mycket privat för oss båda på senaste tiden. Maila oss igen på info@osynligabarn.se så lovar jag att svara på en gång :)
Boken går framåt men det tar tid och vi behöver många fler som vill dela med sig av sina erfarenheter kring missfall så alla är mkt välkommna att höra av sig.
Tack för att du vill vara med i boken!
Kram
Jag fick ma i v 16 och det var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Jag åkte in och ut från sjukhus i 3 veckor pga blödningar och de misstänkte cystor på livmodern innan jag fick mitt missfall konstaterat. Min pojkvän var inte med mig en enda gång på sjukhuset. jag har aldrig varit mer besviken på en människa än jag var på honom.Jag har varit elak och kall mot honom sen dess. jag står inte ut med hur han behandlade mig. men nu är det utrett. men efter 3 veckor var jag gravid igen. Nu är jag i v 15 och är superorolig för ett ma till. men jag är mest glad såklart.
Det kommer bättre tider även om det är jobbigt och känslorna kommer att bli lättare att hanteras med. Många styrkekramar till dig. Lycka till!