Min dotter pratar inte på dagis.....

Hej Jag jobbar på förskola & har varit med om liknade. Hade en tjej på nästan 2 år som var som du beskriver din tjej. Lugn, harmonisk & inte så pratglad. Kollade mest in vad dom andra barnen gjorde å så...Det är fullt normalt. Hon kanske än trygg men är avvaktande av sig & vill som du sa känna in sig, ha koll lite innan hon deltar i leken. Det är ju en helt ny värld för barnet med massa nya amsikten å så. Det brukar ge med sig under tiden. Lycka till

Vi har ett barn där jag arbetar som pratade överallt utom på förskolan! Jag känner verkligen med dig! kan trösta dig med att han nu pratar som en tok!!! det släpper, jag lovar!

Tack till er båda! Det är bara å vänta å se när hon börjar prata då ... Hon leker å verkar trivas förövrigt så det känns ju som om det kommer släppa......

Jag började på dagis i Köpenhamn när jag var 3-4 år och pratade inte på 3 månader (babblade givetvis oavbrutet hemma). Sedan började jag prata flytande danska. Minns det inte själv. Hon måste nog bara känna av läget lite

Har skolat in barn hos oss som inte velat prata på förskolan men i samma sekund som de lämnat förskolan har de pratat som bara den. Alla har börjat prata efter några månader. De har varken varit ledsna eller otrygga, bara vägrat prata. Sen har det kommit smygande. En tjej kom jag på när hon lekte själv med dockorna att hon pratade högt och gällt. När hon såg att jag hörde blev hon knäpptyst. Allt eftersom så kom vi på henne oftare och oftare. Hon glömde bort sig och svarade på frågor. Hon hade bara bestämt sig för att inte prata. Men så en dag var det som bortblåst och det gick knappt att få tyst på henne...

Pratar hon inte med dig då ni är på förskolan....? Om hon gör det så kan du ju gå in och vara med en stund vid lämning eller hämtning kanske så det lossnar liksom. Det funkar ju bara om lämningen går bra i övrigt och att hon inte ledsen då hon lämnas för då kanske hon inte skulle klara av att du följde med in.
Det är ju viktigt att peronalen inte "ger upp" utan fortsätter prata mycket med henne och ställa frågor osv.
Hoppas det löser sig snart.

Samma "problem" här. Här hemma pratar han femordsmeningar. På förskolan säger han INGET knappt.

När jag frågade personalen hur mycket han pratar där så sade de:
"Åhhh..han kan ju djurens namn. Det märkte jag när vi satt och läste en bok. Jag frågade och han sade "Anka" Du ska se att talet nog släpper snart, för han sade det så rent"

Ehhh....snacka om att det blir förvirring över deras uppfattning om hur mycket han förstår. Samma dag hade han sagt till mig:
"Mamma, jag är inte en liten pojke. Hugo STOR"

På utvecklingssamtalet i fredags så sade hade de bland annat skrivit:
"Pratar nästan ingenting alls".

Det känns ju lite jobbigt, men hoppas som många andra här att det släpper.

Kan inte råda dig något alltså, utan vi får hoppas att det snart ändrar sig. (För min del pratar han inte mer när jag är där alls. Man får dra ur honom orden. Men han är inte iakttagande i leken, utan kastar sig glatt in i mitten och leker med bilar och åker rutschkana med de andra, men han SÄGER ingenting)

Min dotter har alltid varit pratglad, men när hon bröjade på förskolan så blev hon knäpptyst på dagarna... Jag märkte ju inte av något för hon tjötade ju på som vanligt när vi var hemma o på andra ställen... Sedan en dag frågade jag och fick då höra att hon säger inte direkt mycket på dagarna...
Så var det fram tills vi bytte förskola praktiskt taget, när vi bytt så började hon tjöta på som vanligt även där...

Min sambo fick gå till en talpedagog när han var 4 år för att han var knäpptyst på dagis, och att han även var rätt tyst hemma...
Det hela handlade bara om att han ansåg att han inte behövde prata eller att han inte hade något vettigt att tillföra, för prata det kunde han och kan än idag