Afrika i blodet?/del 2

Hej!
Jag är bara så otroligt glad att ha hittat den "rätta" mannen för mig, men så fick jag leta långt bort också! Min man och jag träffades för 5 år sedan i Västafrika, där han bodde då. Det har inget med hudfärgen att göra, vi hittade varandra för att vi ...är så lika, funkar superbra, har jätteroligt tillsammans och är båda intresserade av varandras kulturer. Vi har en ettårig dotter, självklart är hon en perfekt mix av oss! Det skulle jag ju tycka även om hennes pappa var från Säffle!
För mig har det varit helt ovidkommande att vi har olika hudfärg. Jag träffade en människa som fattade vem jag var, och som jag kan förstå.
Att det sedan när hon blir större kommer att bli funderingar för hennes del, varför hon inte ser ut som alla andra, det är ju självklart. Vi jobbar mycket på att ha kontakten med pappas famij, kultur och vi vill hålla den delen av henne så levande som möjligt. Då tror jag att hon blir stark i den hon är, kan förklara stolt för andra varför hon är annorlunda osv...
Kul med en sådan här tråd förresten!
Ha en bra tisdag.
Yaye

Hej igen!
Jag skulle vilja slänga ut en fråga till er. Har ni rest till afrika med era barn någon gång? Vilka erfarenheter har ni, hur gamla var de i så fall? Vi åker ju om en månad med vår ettåring, det ska bli hääärligt! Slippa skrapa rutor på bilen i hela tre månader=)!! Det skulle vara kul att höra era stories om detta!
Yaye

Systerduktig, tack. Ja, jag tycker det är jätteroligt med en sådan här tråd- känner att jag har massor att fråga er och dela med er andra som lever med en afrikansk kultur så nära.

Min dotter har precis slaggat in på min rygg, så nu har jag lagt över henne i sin säng. Bär ni era barn på ryggen ochså? Jag och min dotter tycker det är super! Kan inte förstå varför inte det sättet att bära har fått mer genomslag här i västvärlden- jag menar det är ju många som bär i alla möjliga och omöjliga sjalar här! Men bär du på ryggen har du ju händerna fria, barnet sitter bra och man skonar själv ryggen( jag har aldrig fått ryggont, fick det däremot av babybjörn!). Vad säger ni?
Nu har jag även lagt ut lite bilder på min lilla älskling=)
Yaye

Anna, jag började kanske vid 2,5 mån att bära. Jag har en sjal (eller ett tygstycke som är tillklippt med två snoddar liksom. Jättelätt att göra själv.) som vi fick av farmor i Senegal. Sedan har jag en vanlig sjal över, så slipper man se så "bystig" ut eftersom man knyter både ovanför och under bysten)

Det enda som hindrar att bära på ryggen här är ju när det är kallt och man är ute...då blir det lite bylsigt kanske, men inne-när du behöver göra nåt och bäbisen har behov av att vara nära, då är det perfekt! även ute under det varma halvåret.
Yaye

Visst är det skönt med barnvagn! Men det är skitbra att kunna alternera känner jag. I många länder där nere skulle det vara ett omöjligt projekt att försöka plöja en barnvagn genom sanden! fniss. Så jag menar- det är inte bara "för att de måste"utan deras vardag ser ju ut så att det blir mest praktiskt att bära dem...
Häromdagen var jag på seminarium och kurs en heldag och då hade jag en nöjd tjej på ryggen i princip hela dagen=) Hon är ju så nöjd att komma upp lite och se mera också..
Yaye

Systerduktig, vad är baganda? Blev nyfiken=) /Yaye

Systerduktig
Min man är av Woloffolket, deras språk heter också Wolof.
Jag vet inte hur jag ska kommentera alla dessa sista inlägg. Jag är såklart också väldigt medveten om alla dessa problem, kulturkrockar osv. Många par i vår omgivning har katsatrofrelationer pga detta. Jag har varit skitskraj hela tiden- och vågar ibland fortfarande inte lita på att det ska vara så här bra.. Det kanske det inte kommer att vara det heller. Men då vet jag i alla fall att vi haft flera underbara år, som är värda jättemycket för mig och som jag aldrig för mitt liv skulle byta ut!! Känner man så kanske man inte blir lika bitter om det händer?..neäj hmm förresten, jag skulle nog bli hemskt bitter...
Men jag vet inte hur det är för er, har ni varit era killars länder och sett/upplevt kulturen? Jag hade bott där flera gånger och levt med den i alla fall ett tag..kanske har jag en bättre förståelse än de svenskor som bara får kulturen levererad här i sverige av sin man, om ni fattar vad jag menar... Jag vet inte.
/Yaye

Svar till maaxan
Min man är från Senegal och jag har tyvärr aldrig varit i Gambia, så jag kan inte svara på det. Mycket är säkert lika men en hel del är väldigt annorlunda också i de länderna fast de ligger så nära.
Och det är ju så kolossalt, fatalt olika här och där så nu när jag sitter och skriver bara suddar jag det jag skrivit- för jag vet liksom inte vart jag ska börja...Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst!
På frågan om männen beter sig olika här och där...det är ju omöjlig att generalisera! - men jag tror så här. I alla fall, i Senegal, är det sociala och moraliska "kittet" religonen.(De är ju muslimer, sufister med den gamla "folktron" uppblandad i islam) Och när många män lämnar den miljön och hamnar i vårt rätt "vulgära" (då menar jag inte bara sexuellt utan samhället i stort, media, hur vi behandlar pengar, människor och oss själva) samhälle så tappar många fotfästet (respekten) och koncepten... addera att alla har ett jättetryck på sig att skicka pengar hem till familjen..
/Yaye

Vi döpte vår tjej hemma hos oss, en vecka efter hon föddes. Själva ceremonin gjordes faktiskt via telefon , och hölls av en stor religiös man som vi känner därnere och som också var den man som vigde oss för tre år sedan. Våra närmsta vänner var med och det var en jättefin dag!!
Hon är altså döpt muslim, det var så viktigt för min man och det har jag vetat sedan innan vi gifte oss. Ja, skulle nån ha sagt det till mig för bara tio år sedan skulle jag aldrig tro det, måste jag tillstå, men... jag har jättestor respekt och tycker mycket om den islam som praktiseras i Senegal, så det känns bara bra. Hon kommer ju att bli så stor att hon en dag ifrågasätter och bestämmer själv ändå...

Kanske ska tillägga att min man är hängiven muslim,men fastar inte, och ber bara en ggn på morgonen. Det är en lång historia, men vissa grupper i den senegalesiska sufistiska rörelsen, lever så och det passar mig bra=) I alla fall, jag känner att jag helt delar grundvärderingar med min man, så jag har aldrig tvekat att bli en del av deras traditioner (även om jag ibland skämtar om att jag dragits med i en sekt=))

I alla fall, samtidigt i Senegal hölls en stor fest, med slakt av får och allt enligt traditionen. Båda festerna videofilmades, och har klippts i hop till en fantastisk film, jätteroligt!!

Systerduktig, du har helt rätt. De kallar sig för "Baye Fall"
(kvinna: Yaye Fall) och är anhängare till Cheikh Ibra Fall (även kallad Lamp Fall), som i sin tur arbetade åt den store religösa guiden i Senegal, som kallas för Serigne Touba
(han riktiga namn var Cheikh Amadou Bamba, och det är mannen i det vita tyget). Han levde i början på 1900talet, och ja, allt är en fantastiskt fascinerande historia..Det finns mycket material på nätet för den intresserade=) Serigne Touba lät bygga en moské i staden Touba. Den staden är inte som ngn annan stad i världen, jag hoppas vi har möjlighet att ta oss dit denna gång vi åker. Staden är helig och det finns helt märkliga och magiska berättelser från den staden.

shit, jag är jättedålig på att ge det
(Addroppar) ....skäms....och bestämmer mig nu att jag minsann ska! Tack! JAg hade liksom tänkt tvärtom, att de brhövde det mindre...tokigt
Yaye

Svar till Maaxan: Jag fattar hur du resonerat, men...synd att hon inte får lära sig wolof- det är ju ett helt fantastiskt språk!! Vi snackar båda våra modersmål, vår dotter är ett år. Säger inte mycket men fattar jättemycket, både på wolof och svenska. Tycker det är så bra att hon får båda språken eftersom språken är så helt annorlunda. Wolof är ett otroligt rikt språk med massor av klurigheter, talsätt, symboler och metaforer- som speglar också min mans folks uppfattningar och förhållningssätt till världen.
Yaye