Afrika i blodet?/del 2

Hejsan, jag är inte så mycket för att skriva men jag tycker det är ganska mysigt att gå in och läsa här ibland. Jag slås av att tråden är trevlig ända tills c dot kommer med sina påhopp och dåliga energier och skapar otrevnad. Vad är det med dig? Du får ha precis vilka åsikter du vill men varför så otrevlig? Var kommer denna bitterhet ifrån? Alla håller inte med om allt som skrivs här men vi behöver inte gå i taket för det. Jag lovar dig att dina budskap går fram bättre om du pratar utifrån dig själv och inte kritiserar andra. Dina inlägg säger mer om dig än någon annan i den här tråden i alla fall, så jag undrar vad du är för en människa igentligen? Du vet, attack är inte alltid bästa försvar. Jag var också orolig innan jag fick barn .. och för all del, det är jag fortfarande. Hur kommer min son att accepteras i samhället när han växer upp? Men jag hoppas att du får samma insikter som jag den dagen du själv har barn, att det kanske inte är så illa. Folk må vara okunniga men det finns ett stort hjärta bakom.
Marie

Hej! Här kommer lite boktips. "Emma och hennes familj" skriven av Mary Hoffman och Caroline Binch, VALENTIN Förlag. Handlar om en tjej som bor i Sverige och som åker och hälsar på sin pappa i Gambia. Det är en av Philips absoluta favoritböcker. Den köpte jag på bokmässan i Göteborg. Från förlaget Hjulet har jag fått böcker som. MURAHO En dag hos familjen Sibomana, handlar om en familj i Ruanda. "Regngudinnans bröllop" En gudasaga från Sydafrika, "Trädets barn", kommer inte riktigt ihåg nu men den är nog från Namibia, och "CHIPO och fågeln på berget", den handlar om barn i Zimbabwe. Jag har också en katalog på massa barnböcker men det verkar som alla de är på engelska. Har aldrig varit där men webadressen är: www.africanbookscollective.com
Philip älskar att titta på Djungelboken 1 och 2 på video. Hans favoritfilm just nu är Lejonkungen, men jag tycker den är så sorglig. Men det är elefanterna och Lejonen som han vill titta på. / Marie

På tal om det här att barnen får så mycket uppmärksamhet för att de är så söta med lite färg. I stort sett varje gång jag går och handlar så säger kassörskan något i stil med - oh, vilken söt unge. Jag har många gånger haft på tungan att svara - Hoppas att du tycker det om 15 år också när han kommer och söker sommarjobb här. För det är något jag undrar över.
Marie

Lallara- oh ,vad härligt. Jag känner igen mig idet där med mörkerdeppighet. Har till och med gått på ljusterapi. Men inget går ju upp mot den riktiga solen.
Det börjar ta sej med skrivandet, så här mycket har jag väl aldrig skrivit här inne men det är ju kul.
Jag bor tillsammasn med Philips pappa och vi har det bra, men jag tycker ändå att det blir ett stort hål för Philip eftersom han bara träffar min släkt. Min mans släkt bor inte här och det är ju aldeles för dyrt för dem / oss att träffas regelbundet. Philip har aldrig träffat sin farmor o farfar. Alla jular och födelsedagar osv blir det ju bara min sida som firar med honom. Så för att balansera upp det hela lite så åker vi till England för att fira julen hos min mans barndomskompis som bor där. Vi har träffats ett par gånger tidigare så det ska bli kul. Det ska också bli skönt med en lite annorlunda jul och slippa all stress. Ha det gott alla, Marie

Tack blomstarnde för inlägget Igår när jag läste boken "hemmamatch" för Philip så finns det en bild på en fotbollspublik där. Jag frågade Philip om han kunde peka ut mamma, pappa osv. i publiken. Pappa var den mest blonda killen i på bilden. tror också att vi vuxna gör mycket större sak av färg än vad barn gör.

Philip har mongolfläclar på rumpan. De syns fortfarande och han är 2,5 år. Oj, har inte haft en tanke på att meddela dagis men de har inte sagt något. Min bvc-sköterska säger att barnets pigment sitter i mongolfläckarna. Det är därför de är så ljusa när de föds. Sedan fördelar sig pigmentet från Mongolfläckarna ut på restan av kroppen. Det måste ju vara individuellt hur lång tid det tar. Vi har varit sjuka hela förra veckan, Hela Familjen!!! Jätteont i halsen mm. Idag började jag jobba trots att jag fortfarande har ont. Det går ju aldrig över.... jättejobbigt. Men det var rätt mysigt att vara hemma alla

Hejsan, Idag är det lördag och jag har kört ut man och barn för att få vara lite ensam hemma.(förstår hur du känner ibland Maaxan) Nu skulle jag egentligen städa men tog mig en paus och kollade läget här. Hoppas att ni alla mår bra idag. I morgon ska vi nämnligen ha julfest här. Jag har i dagarna kokat skinka och bakat pepparkakor och tårta och köpt julmat och julklappar. Pust, men nu är allt klart... bara städningen kvar. Hela min familj kommer hit, för vi är ju inte hemma över jul och nyår. Vi ska åka till min mans vänner i England och fira med dom istället.
Men i år har ju allt julstök varit frivilligt så det har faktiskt varit roligare i år än annars. Jag menar, nu har jag ju julpyntat mm för att jag vill det, inte för att jag måste. Vi är ju ändå inte hemma.
En rolig sak att berätta: Philip har ju tagit till sig tomten i år, så en dag sa jag att det är ju synd att inte tomten kommer till honom i år.(det kommer ingen i Enland och i Zim har de ingen tomte) Då säger min man, jamän jag kan ju tomta, och så gick han och köpte tomtekläder att ta med sej. Som sagt, för sju år sedan hade han aldrig sett en tomte men han har köpt konceptet totalt. Kul !!
HA en trevlig helg alla
Marie

Hejsan allihopa! Vill nu önska alla en riktigt trevlig jul och Gott nytt år! Hoppas ni får vila och njuta i helgen. Nu åker vi till England och blir borta i två veckor. Jag får väl gå in och uppdatera mig på vad som händer här när vi kommit hem igen,
Kram, Marie

Hej igen allihop. Är nu tillbaks från England och har redan börjat jobba igen... tungt. Vi hade en kanontrevlig helg, med massor att berätta men är för trött. Verkar som ni har haft det bra. Men tänkte på en sak när jag läste tråden. Ni ensamma mammor. Har ni funderat på en stödfamilj? Det låter som att ni behöver ha lite tid för att ladda batterierna ibland. Och jag förstår er!!! Nu önskar jag alla en god natt !!!