Afrika i blodet?/del 2

Vad kul att julbaka, det ska vi göra nästa år. Känner att Agnes är för liten ännu, just nu är hon väldigt mammig och står jag och pysslar så bara hänger hon mig i byxorna. Brukar ta upp och sätta henne i barnstolen så hon får sitta och titta på och eka lite med skedar men hennes tålamod är inte så långvarigt. Blir nog bättre nästa år när hon kan hjälpa till riktigt.

Vi har alltid mycket att göra, brukar gå på babycafér och kyrkis. På helgerna brukar vi bada i badhuset, gå till vänner som har barn så hon får leka eller bara vara ute och gå. Hon älskar att åka vagn och kan sitta där hur länge som helst. Men ibland är det svårt att hitta på något, man har ju en hel del praktiska saker att göra själv. Hon brukar få hjälpa mig med det mesta, vid matlagning, tvätt m.m.

Lallara: Välkomna hem till Sverige, kan ju inte säga kalla Sverige eftersom det fortfarande är ganska varmt. Har ni haft det bra?

Jag kan inte heller baka så bra men har bestämt mig för att öva nu när lillan är liten och jag bara går hemma. Jag vill att hon ska ha det som när jag var liten, min mamma bakade ofta och jag fick vara med och hjälpa till. Det var veckans höjdpunkt. Ibland när jag bakar så blir det riktigt dåligt men ibland blir det gott och snacka om att man blir lite stolt.

Quennie: Jag är väldigt ledsen att min dotter inte får växa upp i en kärnfamilj, är så rädd att det ska finnas ett stort hål i henne efter sin pappa. Men man får ta en dag i taget och göra så gott man kan.

Hoppas ni mår bra

Om vi hade fått en son skulle vi inte gjort det trots att mitt ex ville det.

Vi hade ganska heta diskussioner om omskärelse, jag tycker att det är onödigt att göra ett ingrepp på dem när de är så små. Mitt ex sa att i hans hemland gör man det för att det blir lätt infektioner eftersom det är så varmt och det kan jag förstå, men tycker inte då att det är nödvändigt här. Jag sade att om det blir en kille så tycker jag han får bestämma själv den dag han kan det likadant som att han kan döpa sig öm han vill det.

Tack Blomstande för ditt inlägg, det var bra skrivet.
  Jag själv hoppas en dag på att träffa någon annan och jag har inte ens tänkt tanken på att Agnes inte skulle kunna identifiera sig med honom pga hudfärgen. Jag tror att är det en snäll och go kille som bryr sig om oss (motsats mot hennes pappa) så tror jag inte att det spelar någon roll. Det är som Blomstrande säger att de ser ju inte färg. Jag har alltid letet efter killar som är svårhanterliga men har nu mognat till och vet att ingen kan trampa på mig igen. Agnes ska få det bra, hon går före allt och det är ett skäl till att hennes pappa inte är en del av vårt liv på fulltid. Han sätter allt annat först och sedan kommer hon.
  Jag funderar inte så mycket på det här med ideal och förebilder, tror att de närmaste kommer att vara förebilder för henne. Man får ta det lite som det kommer, om jag skulle fundera på allt som komma kan skulle jag inte göra något annat.
  Mitt ex har haft en del svårigheter med jobb men han är väldigt kreativ och envis så det brukar ändå gå vägen. Han hade eget företag i några år men har inte kvar det längre.

Godnatt på er alla, ha en skön advent.
Jag och Agnes ska titta på min syster i kyrkan, luciakröning. Agnes älskar när det är musik och hon sitter och diggar och skriker av glädje, så kul attt se.

Agnes har oxå på rumpan och axlarna. Fick oxå reda på att det kan ta några år innan de försvinner. Tänkte meddela på dagis direkt när hon börjar så de inte tror jag slår henne.

Sommarmamma: Krya på er, alltid tråkigt med förkylning.

Själv har jag en dotter som bara skriker så fort jag går en meter ifrån henne, jättejobbigt att låta henne bli så ledsen men jag kan inte bära på henne eller leka hela tiden. Men, men det går väl över det också.

Agens dansade kring granen idag på kyrkis och hon var som en galning, älskar musik. Det var sååå kul att se. Kul var oxå att hennes pappa var med. Vi hade riktigt kul.

Än så länge är Agnes för liten för att förstå hur opålitlig hennes pappa är, mi förhoppning är att han ändrar sig innan hon börjar förstå. Men det är ganska kul att se att igår efter att inte ha träffat honom på tre veckor (han har inte hört av sig på den tiden) så blev hon jättelycklig och skulle bara vara med honom hela tiden. När jag försökte ta henne klängde hon sig fast. Trodde att hon skulle bli lite blyg men icke. Skönt att se. Men så fort hon blev trött så var det mamma som gällde igen.

systerduktig: Vad kul att det blev lyckat med Hugos lussefirande, det tyckte han var kul va? Hur går det med det här att han inte vill vara gullig? Agnes seperationsångest börjar ge vika lite, nu kan jag faktiskt gå fem meter ifrån henne. Synd om henne. Kan tänka mig att sedan när hon kan gå så springer hon väl bara ifrån mig, då jagar jag henne istället.

Maaxan: Det finns ett dagis i min kommun som skickar hem barnen så fort tempen är mer än 37 grader. Har en del kompisar som får springa från jobb titt som tätt. Jobbigt. Hur mår lillan nu då? Stackaren som missade sitt första luciatåg.