En av mina äldsta vänner har försökt få barn i ett par år. Nyligen gick hon igenom en IVF som misslyckades. Själv är jag nu i v. 10 och hon anar inte ens att vi vill ha fler barn. Jag lider med henne och vill inte vrida om nån kniv. Snart ska vi på fest hos gemensamma bekanta och då lär det väl inte gå att dölja varför jag inte vill ha vin och ost, etc. Innan dess vill jag berätta för henne. Men HUR?
Hej Bo Peep! Har inga jättebra råd men....Det är svårt det där, Vi har försökt läänge och jag tyckte det var jobbigt när min lillasyster väntade sin andra oh det tog dig på första försöket. Jag var ändå glad för hennes skull, Jga hoppas att din vännina ändå kan glädjas med dig! Jag skulle ha gjort det även fast det gör lite ont i själen. Jag tycker att du gär helt rätt i att tala om för henne innan annars kan det bli väldigt fel. Lycka till och kram
Tack för rådet. Jag förväntar mig inte alls att hon ska bli glas för min skull. Jag behöver inte det precis lika lite som hon behöver bli påmind om sin längtan och sorg. Har du nån idé om hur jag ska lägga upp det?
Ja, vad ska man säga? Vi har försökt i tre år så jag kan verkligen leva mig in i din väns situation. Jag antar att hon, liksom jag, bävar inför att få berättat för sig om andras graviditeter. Men jag tycker också absolut att du ska berätta för henne innan festen... för det känns ännu värre att få reda på det på festen (och kanske helt tappa masken och börja lipa) bland en massa människor.
Jag har funderat på vad JAG skulle tycka vore ett bra sätt att få reda på saken... och har kommit fram till att det inte finns några bra sätt. Fast det finns bättre och sämre sätt, förstås.
Själv skulle jag föredra om vännen (du) ringde och sa att:
Jag vet inget bra sätt att säga detta på, för jag vet ju att ni har försökt så länge. Men jag vill bara berätta för dig att jag är gravid. Vi är så glada för det. Men jag är också så ledsen för er skull att ni måste kämpa så mycket... och jag hoppas att det kommer att gå vägen för er också, snart!
(Inte fegt att berätta på telefon, enligt min uppfattning, snarare väldigt skönt för MIG att få reda på det över telefonlinjen så kan jag gå och lipa en stund sedan 
)
Jag har svårt att bli gravid, och jag har en vän som jag har öppnat mig för och varit ledsen tillsammans med.
Tidigt i somras fick jag ett sms där hon berättade att hon var gravid och det tog mig väldigt hårt.Jag var jätteglad för hennes skull, men det som sved var att alla andra kompisar visste före mig.Hon vågade inte berätta för mig ifall jag skulle bli ledsen.'
Hade hon däremot berättat för mig först skulle det känts mycket bättre.Så mitt råd till dig är:berätta det för din vän så fort som möjligt så har hon en chans att smälta det innan festen.
Lycka till!
Det svåraste för mig har varit när kompisar berättar i stora sammanhang där man måste le och se glad ut tillsammans med alla andra när man helst bara vill gråta. Det blir en så påtaglig påminnelse om ens egen sorg att det är svårt att känna någon glädje, vilket i sin tur får en att känna sig som en dålig människa. Att man inte kan glädjas med sina vänner.
Jag har tyckt det bästa har varit när jag fått mejl om det, gärna några dagar i förväg. Då hinner man smälta det hela i lugn och ro hemma.
Omtänksamt av dig att fråga och lycka till, både med graviditeten och att berätta! 
Tack ska ni ha för värdefulla råd! Jag har fått perspektiv på hennes situation genom det ni skriver. Jag har tidigare tyckt att det vore fegt att ringa/maila för jag har tänkt att det är ju mitt ansvar att ta hand om henne efter hon fått beskedet, men ni har rätt i att hon kanske vill ha möjligheten att vara ifred också. Och vem vill gråta offentligt? Inte jag. Och vem vill inte vara glad över sådana nyheter? Inte hon, det vet jag.
JAg vet att hon känner flera som försöker och som inte ännu lyckats och dem pratar hon mycket med om detta för de är ju i samma situation. Men att jag är gravid kommer att komma som en total chock för henne. Om hon frågar om det var planerat, om det gick på första försöket etc så kommer jag inte att svara på det helt enkelt.
Jag ringer henne nu i veckan, så vi får detta ur världen. Hon är en av de första som får veta och det kanske på sikt underlättar. Det jag är mest rädd för är nog att detta innebär att vi inte kan umgås längre, i alla fall inte på ett tag. Min mage kommer att vara en ständig påminnelse för henne. Men det visar sig nog och det är inget jag kan påverka. Jag får ge henne den tid och det svängrum hon behöver helt enkelt.
Hej Bo Peep. Jga tittade inte in mer igår men ser att du fått många bra råd. Ville önska dig lycka till med din lille/lilla i magen för hur ledsna vi icke-gravida blir över att höra om alla som blir gravida så är vi inte okänsliga utan vi hoppas bara en dag få uppleva den lyckan ni får. Mna får säga till sig själv " detta är mitt liv och jag har mycket annat att vara lycklig för" Inte lätt alltid men det hjälper mig! Kram på dig!
lyckan kommer: Jag vet att ni inte är okänsliga utan det är tvärtom ni som längtar och vet vad ni saknar som är extra känsliga. Jag har haft det så lätt och kan inte säga att jag förstår er för det kan jag omöjligen göra. Jag kan bara beklaga och hoppas att ni får uppleva det jag upplever. Dessutom tror jag er lycka tom blir större och intensivare eftersom ni längtat så länge.
Min vänninna behöver absolut inte bli glad för min skull, det förväntar jag mig inte alls. Jag är glad om hon inte klappar ihop och gråter!
Tack för ert stöd, nu ska jag våga prata med henne.
Kram BP
Hejsan, vilka fina tips ni kommer med!! Skönt att få lite råd i bland från någon/några som inte är bekant med en, lite lättare att säga mer vad man tycker då! Hurra för FL!
Ett annat litet tips Bo beep: Det är inte ditt fel att hon och hennes kille inte kan få barn, jag brukar tänka så när ALLA runt mig får både andra och tredje bebisen nu 
Det kan faktiskt vara ett väldigt bra argument, och jag måste få säga att du verkar vara en underbar vän som tar dig tiden att fråga så omtänksamt här om hur du ska gå till väga!
All heder åt dig!! Jag önska att fler skulle tänka som du!
Och DU, GRATTIS till bebisen 
Tack Ellet, nu blev jag helt rörd
helt klart per telefon. Jag tycker det är väldigt jobbigt när någon nära berättar att de är gravida och jag inet kan fly undan från det. Det är inte så att man inte är glad för deras skull, det blir bara sådan smärta i en för en stund!
Snälla Bo Beep, INTE per mail heller!
Det gjorde en av mina närmaste vänner & det har suttit som en tagg sen dess. Nu är jag gravid själv i v 22 (snart) efter en IVF, men jag tyckte det var så extremt fel & fegt.
Att ringa tycker jag inte är fegt, då kan hon tappa ansiktet utan att du ser det. Nämn inte att det tog sig utan att ni ens planerat, det sa min kompis med 6 det är så sårande på nåt vis 6 får allt att bli så mycket mer orättvist. Typ "de hade inte ens försökt 6 så fick dem -vi då!!!?"
Du känner din vän bäst, men snälla, var rak utan att såra, men linda inte in det för mycket. Deras lycka kommer.
Alla 6 ska självklart vara &!
Glömmer shift ibland!
Nej, jag kommer inte att maila. Då kanske hon läser vid helt fel tillfälle och det gör bara altl värre.
Jag kommer att ringa henne nån kväll i veckan.
Vet inte. Är gravid i vecka 28 nu och har fortfarande inte vågat berättat för bästa vännen som har Endo och försökt i flera år. Hon bor i England så har inte träffat henne på ett tag och därför lyckats hålla det hemligt.
Vad sorgligt att det ska behöva vara ås här, men livet är ju orättvist
Sen så är det ju så att när hon har lagt på luren (om du nu väljer att ringa) så får hon gråta eller göra hur hon känner är rätt och efter det så blir det bra, ni kommer fortfarande att vara vänner. Så har det varit för mig när "alla" mina vänner går och blir gravida utom jag, det är bara det där förta hugget när man får höra det som är värst. Sen lägger sig smärtan och man går vidare och är vänner så klart!
Vilka bra råd! Det här borde alla läsa! Och vilken fantastisk vän du är Bo Peep - det är inte alla som tänker så långt!
Vi har äntligen lyckats genom IVF och FET, men tidigare vet jag precis hur det kändes att få reda på en graviditet - man kunde inte vara glad fullt ut och det var skönt att få lite egen tid att grina på toa eller i duschen en stund. Sedan brukar det kännas bättre och ni kommer ju såklart att fortsätta vara vänner!
Men din inställning är helt fantastisk - att låta henne få det svängrum hon behöver - kan man bli en bättre vän?
Kram till alla kloka!
Lilla Morran, jag är jätteglad att jag startade den här tråden, där alla är så kloka och fina!
Jag säger som andra sagt, att även om vi som är ofrivilligt barnlösa måste på ett eller annat sätt försöka att inte klanka på dom som får ha glädjen att faktiskt få barn...
Det är svårt att tänka så jag vet, jag har en vän som ska ha sitt tredje nu och när hon berättade brast jag i tårar och tyckte en stund att det var mest synd om mig i hela världen. Men det la ju sig så jag sen kunde säga grattis och att jag var glad för hennes skull.
Sen tänker jag så här, att det finns dom som kan få barn som faktiskt helt frivilligt och utan ersättning donerar ägg som gör att vi också kan få en chans att kanske bli en "hel" familj...
Hoppas din vän kan glädjas så småningom, en viktig sak (av egen erfarenhet)som jag tycker e viktigt är att när du har berättat låt henne få tycka mest synd om sig själv en stund, man behöver det, iaf jag...
Men jag håller med många du verkar var en väldigt fin vän som ber om råd innan du säger något av den anledningen att inte såra...
Kram och Lycka Till...