För oss med barn sedan tidigare med nya partners

Jag känner ibland att ibland måste man ventilera saker som detta med andra än sin nuvarande. Min nuvarande får höra allt för mkt iaf.

Det låter inte alls bra att hon straffar för inget och vill verkligen inte byta med dig att du inte kan göra dig förstådd med henne på ngt sätt, hur löser ni det Maia Blå?

Mitt största problem just nu är att mitt ex nuvarande är med på utvecklingsamtalen med våra barn och säger att si och så ska det vara för barnen i skolan. Blir så irreterad på det, det är väl. jag o deras pappa tillsammans med läraren som ska prata om det. Sedan kan hon säga att så var pojkarna som ettåringar, som treåringar osv. Saker som hon inte vet ett skit om. Är det ngn som har ett bra svar på hur man ska ta en människa som beter sig som hon gör? Är det ngn mer som är i liknande sits eller?

Påhopp hoppas jag med undvika

Vill inte byta med dig att du inte kan komunicera med henne direkt. Aldrig roligt när det slutar i bråk inför eller för barnens skull. Man vill ju inget hellre än att vara vän med barnens pappa för barnens skull. Allt blir så mkt smidigare då om inte annat med.

Har frågat varför hon ska vara med. Har fått till svar att han kan inte prata så bra och få fram det han vill så det är därför hon är med oxå. Våran älsta har för ett år sedan blivit klar med en utredning på STUDS teamet med läkare, psykologer, habiliteringspersonal mfl. Där var hon med oxå. Berättade hur han var som nyfödd o under dagistiden. Blev så irreterad när hon var med så jag spårade ur och vart arg under ett möte. Det var bara för att hon var med och lade sig i. Om hon iaf kunde vara tyst vore det en sak men inte hon inte. Detta och utvecklingsamtalen berör bara mig och barnens pappa anser jag med. Är det ngt speciellt så självklart så berättar jag det för min nuvarande man efteråt bara för att han ska veta vad som händer och sker med mina tidigare barn. Men skulle aldrig falla mig in att ha min nuvarande med på olika möten mm. Skönt att det inte bara jag som anser att det bara mellan föräldrar/lärare. Men enligt henne så gillar hon med barnen och vill vara en del av dem med. Det har min man med sagt att han gillar dem mkt och vill vara en del av dem men han vill inte heller vara med på möten mm.

Men om hon ger eran son ett förbud i ngn form så ska hon kunna säga varför hon gör det och kunna diskutera fram till varför. Hur ska annars barnen kunna veta vad som är rätt och fel från hennes sida om hon inte kan diskutera varför? Sonen måste ju iaf få veta varför det blev så med, annars kan han ju aldrig lära sig till nästa gång om man säger så.

Hon har en egen dotter att ta hand om men hon är runt 20 nu och har flyttat hemmifrån. Men hon bodde hemma under den tiden som hon följde med på utvecklingsamtalen och läkarkontrollerna under utredningen. Det är en annan sak om det är så att jag och pappan av ngn anledning absolut inte kan gå på en vanlig rutinkontroll tex hos tandläkaren (om båda är sjuka eller liknande) att våra nya tar det men INTE annars. Och absolut inte en sådan viktig sak som en utredning om ett handikapp där man dessutom tar in mkt fakta från barndomen mm.
Under de åren vi bodde tillsammans hade pappan inga problem att uttrycka sig alls, ibland i skrift men på samtal så behöver han ju bara prata ju.

Jussan: Det har jag sagt till henne att jag över huvudtaget inte ens vill ha henne närvarande eftersom hon har den personligheten att hon trycker ner folk som hon vill i skorna om man säger. Jag känner att jag kan inte prata med henne i samma rum så det blir ingen bra lösning att ha henne med heller på samtalen.

Hon blev irreterad på att jag tog upp det med henne

Calles matte:
Exets nya jag är bara glad för att hon vill engagera sig i mina barn mm. Jag bor med min nuvarande man. Han gör INGEN skillnad på mina första barn och hans två som han med mig. Han ställer upp mm för mina tidigare barn näst intill så mkt en "riktig" pappa gör. Men både han och jag anser att gränsen måste sättas ngnstans för vad som gäller som bonusförälder och "riktig" förälder. Vi anser båda två att det går vid att vara med på utvecklingsamtal mm. Där har han inget att göra eftersom det är jag och deras pappa som ska engagera sig i barnens skolgång. Självklart så när barnens lärare har ringt hem om det har varit ngt och han har varit hemma har han haft tele kontakten med skolan men det så mkt som han och jag anser att bonusföräldern ska ta. Jag berättar allt av vikt som rör de större barnen för honom med. Han har en bra relation till mina tidigigare barn och det har jag sagt till exets nya med att man kan ha en varm bra relation utan att den nya behöver springa med på varje möte mm som blir. En bra bonusförälder kan man vara anser jag med utan att behöva lägga sig i allt och inget. Själv uppvuxen med en bonusförälder som inte var med på ytvecklingsamtal eller liknande. Vi har en mkt bättre relation mellan oss än vad jag har till min riktiga pappa. Ser på mina stora barn att de ibland vill ha tiden på utvecklingsamtal osv mellan bara mig, pappa o lärare. Att ha separata utvecklingsamtal är inget skolan går med på utan att de vill att föräldrarna kommer gemensamt och diskuterar med läraren och barnen.

Exets nya har sagt rent ut till våran älsta att det inte fint att ha ADHD som han har och det anser jag inte ställa upp och vara en bra bonusmamma på om man säger så. Att vara en bra bonusmamma inebär även att ställa upp för barnen även om det kommer fram ngt liknande.