• Anonym (knäpp)

    Spyr i hemlighet

    Jag har fastnat i en fälla och kan inte ta mig ur den. Jag äter oftast nyttigt och bra. Jag rör på mig tillräckligt och lever utåt väldigt sunt.
    Det är bara det att ibland drabbas jag av "fett och socker-demonen" som gör att jag äter onyttigt fastän jag inte vill det egentligen. Det slutar med ångest och att jag måste "rena mig" genom att spy upp det onyttiga. 
    Jag spyr aldrig upp vanlig mat, utan bara när jag ätit för mycket otillåtet godis, kakor eller liknande.

    Jag vet inte vad jag ska göra. Hur farligt är det egentligen? Jag äter ju mat och behåller maten. Gör det något att jag spyr upp det andra?

  • Svar på tråden Spyr i hemlighet
  • Anonym
    Detta kallas för Anorexi min vän.. Sök hjälp innan du tappar kontrollen över ditt "normala" ätande.. Då kan det vara kört!
  • Anonym

    Nja bullimi skulle jag snarare kalla det, eller nån form av ätstörning. Sök hjälp.

  • Anonym (orolig)

    Jag tror inte att du ät dum TS, jag tvivlar på att du innerst inne tror att det e "OK" att kräkas, vare sig det e ett äple eller tre chokladkakor. Och oavsett om man gör det 2 gr om dagen eller 4 gr i månaden så är det ohälsosamt. Det e til en början magsyran som far upp å fräter sönder tänder. Du ser det inte själv- lovar att alla tandläkare kommer att göra det. Våga ät lite godis..träna lite,,,ta en morot då å då å koppla av. Det är trots allt bulimi-ngt som drabbar många kvinnor och som kan vara mkt svårt att ta sig ur. Lycka till

  • Anonym

    För mig kallas det bullimi - en sjukdom som även jag har Har haft den i ca 6 år, kroppen tar stryk även om det bara sker enskilda gånger. Om inte annat tar psyket stryk, någonting är ju "fel" i din uppfattning om dig själv, annars skulle du inte göra så här! Sköt om dig vännen det finns hjälp att få. Försök först själv att sluta om det inte funkar - sök hjälp! Berätta för din man/sambo/fru, det är första steget! Lycka till!

  • Anonym (knäpp)

    Tack för svaren. Jag måste skärpa mig helt enkelt. Jag MÅSTE klara det.
    Jag inser att något är fel.
    Vill ju inte förstöra kroppen eller tänderna.

  • Anonym (knäpp)

    Shit! Att skärpa sig var svårare än jag trodde.
    Jag har ätit en massa fel saker under några dagar och försökt att inte "radera" misstagen genom att spy upp dem.
    Jag har istället valt att se framåt och äta som vanligt i övrigt och inte älta de fel jag har gjort.
    Ställde mig på vågen idag eftersom att jag upplevde att mina tighta byxor satt ännu mer tight än vanligt. Jag hade gått upp nästan 3 kg på bara några dagar! 
    Panik! Panik! Panik! NU ältar jag varje godisbit, varje tugga chips och den läsk som jag drack på en fest i lördags. Jag ältar bullarna till kaffet i söndags hos farmor, jag ältar fettet som jag stekte maten i igår... 
    Jag får inte bli tjockare än vad jag redan är (har redan ett bmi på 25 så jag ligger ju på gränsen)
    Nu ser jag ju vad som händer om jag äter fel och inte spyr upp det igen.
    Jag klarar inte av att avstå allt onyttigt men jag klarar inte av den ångest som det onyttiga skapar!

  • Anonym (knäpp)

    Måste dessutom äta ute med jobbet ikväll och vet att det kommer att bli en massa onödiga kalorier då även om jag begränsar mig och väljer det nyttigaste i menyn.


    Jag klarar inte av grupptryck så om de andra äter efterrätt så kommer jag också att göra det.


    Jag vill inte ha det så här!

  • Essica

    när man spyr ofta vilket du nog gör så förstör man tänderna... sen är väl aldrig bullemi bra? vänd dig till någon "grupp" och få hjälp innan det är för sent

  • Anonym (knäpp)

    Essica:
    Ja jag har hört att det fräter på emaljen, så det är klart att det inte är bra!
    Jag vet det, intellektuellt. Känslomässigt vill jag inte förstå.
    Jag får panik när jag ser vad extra kalorier gör med min kropp. 
    Försöker att inte spy så ofta. Det är absolut inte varje dag!
    Inte ens varje vecka, men vissa veckor flera gånger.

    Jag måste söka hjälp, men jag vet inte hur man gör eller var jag kan vända mig.
    Vet att landstinget inte gärna tar emot människor som inte har allvarliga problem och/eller ett för lågt bmi.


    Jag verkar nog för frisk för att bli tagen på allvar.

  • Anonym (Jag också)

    Jag har också haft bulimi, men är "spy-fri" sedan fyra år. Det är svårt att ge tips på hur man kommer ur det, för mig blev det bättre när jag mådde bättre på andra plan i livet. Jag berättade allt för min sambo (även om jag skämdes jättemycket) och började säga till honom när jag kände att hetsätningen började. Genom att han visste om det kunde han hålla koll på mig, även om det var jobbigt för oss båda. Det handlar om att bryta mönstret och vakna upp innan hetsätningen bryter ut.

    Förutom att tänderna och kroppen tar stryk så mår man så jävla dåligt när man spyr eller hetsäter utan att spy. Man känner sig smutsig och äcklig, det smakar illa, luktar illa, ögonen blir rödsprängda, man förlorar känslan av vad som är verklig hunger eller känslomässigt behov av att äta. Det är extremt svårt att ta sig ur det själv, det bästa är att söka hjälp. Detta är en sjukdom som man annars kan lida av i väldigt många år och intala sig själv att det är okej. Slösa inte bort tid att ditt liv på att må dåligt, sök hjälp!

Svar på tråden Spyr i hemlighet