Vill bara gråta, är så trött på allt.

Kram på dig! Låter som du skulle behöva en samtalskontakt. Ring din vårdcentral och fråga vart du kan vända dig! Jag mår inte så dåligt som du, men ska ändå få medicin nu om några veckor (vill inte sluta amma ännu) och har gått hos terapeut i omgångar. Fått veta att om man inte får behandling kan man få just återkommande depressioner...

Jag har för det första aldrig förstått det där med att folk frågar hur det är, man svara ärligt och då måste de kontra med att det minsann är minst lika synd om dom.
Har själv haft problem med depressioner men för mig har problemet varit ojämna hormoner. Jag mådde jättebra bara jag fick p-piller med jämna hormoner, och detta kom vi inte underfund med förrän för ca två år sen, och då har jag mått pest ända sen puberteten.
Jag tycker absolut att du ska be om hjälp, ingen ska behöva må dåligt och oftast finns det bra hjälp att få. Men du måste börja med att ta reda på vad problemet ligger i och då kan du prata med antingen din bM eller vårdcentral. Dom kan säkert hjälpa dig vidare. Kram.

Det är just det jag inte vet varför jag mår såhär.
Orkar inte med folk och skulle gärna kunna gå i ide för ett tag fram över. Tycker bara att livet är pest som dets er ut nu.
Är trött helatiden, så det svider i ögonen orkar inte göra något heller för att bli piggare.
Min smabo vet inte att jag mår så här dåligt, han vet bara att jag mår dåligt och är trött.
Men jag är orkeslöst trött. Jag är i mina bästa år 24, då ska man inte må såhär.

När jag var yngre tror jag var 20 så sa jag  till läkaren att jag mådde dåligt och var trött, precis som jag känner mig nu. Till svar fick jag att det bara är en svacka och det försvinner, du är ju så ung.
Så att gå till läkaren drar jag mig också för.
Vet inte varför jag är så deperimerad?
Känner mig tum och ledsen inombords.

Jag vill inte komma så långt att jag skadar mig själv, vilket jag gjorde då jag var i tonåren.
Har fortfarande påminnelser på armarna. Bara smått som jag ser för jag vet att det är där.
Vad ska man göra när man inte litar på läkaren?

Om jag ska ta upp detta med någon kommer jag börja stor tjuta, just nu sitter jag och gråter för jag lämnar ut mig. Har svårt att visa att jag mår dåligt.

Hej
ditt brev träffar mig, jag känner samma som du
jag har börjat prata om det inför min man och en god vän, det är svårt men på sikt tror jag drt är bra. det viktigste är att verkligen vågar berätta. Jag gråter så fort jag säger något som berör mig men livet känns ändå lite ljusare när jag vågat vara sann och ärlig- började säga något i går om hur jag verkligen mådde-
att våga skriva här är ju ett stort steg bara det- något bra har vi ju gjort idag

Det finns hjälp om du mår så dåligt,att prata ut hjälper mycket bra. Men det ska inte vara familj eller vänner,för dom mår alltid dåligast.Och dom lyssnar ej, bara på sig själva.Jag tänkte du är så trött, det kan vara något med ämneomsättningen. När det är så , och man får hjälp. Det är som man får ett nytt liv,det räcker med ett litet blodprov...Jag önskar dig lycka till

Jo jag vet att det finns hjälp att få men att fråga om det är det svåra.
Jag ska till MVC i veckan, ska be om ett Hb kanske är järnvärdet? Hade lågt sist.
Men jag är så trött på att känna mig ledsen hela tiden.
Bland vänner och familj har jag slutat att säga hur jag mår, för det hjälper inte.
Hade jag gått till mamma så hade hon berättat för syrran också, villket jag inte vill. Vill inte att andra ska veta hur jag mår innan jag är berädd på det själv.

Vet inte om jag ska prata med min BM, kan man det? Men det känns som om man känner henne och då kommer spärren. men hon kanske kan skicka en vidare?
Detta har ju inte med graviditet eller att jag fått barn. ( 4 mån).
Jag har ju mått så här till och från hela livet.