Hur reagerade era bonusbarn på halvsyskon?

Mattias var 6 år när han fick en lilllasyster, dock bor båda i samma familj han har minimalt umgäng med sin biopappa...
Men han tycket absolut bara att det var roligt, men eftersom de är så många år ifrån varann och dessutom kille/tjej så har de nog aldrig lekt ihop...

Min sambos barn (tjej på 9 och kille på 12) blev jätteglada när vi berättade att de ska få ett syskon.
Vi pratade väl kanske inte om det så mycket innan jag och sambon, men jag har i alla fall varit noggrann med att de får vara med i planeringen. De bor hos oss varannan vecka och har varit med i diskussionen om var bebis ska sova, namnförslag, leksaker, kläder, är det tjej eller kille, osv...
Vi har inte handlat något än, men 9-åriga tjejen och jag ska shoppa bebiskläder ihop, så hon får vara med i planerna. 12-åringen är ju sådär cool som bara 12-åriga killar kan vara men han är med och planerar möblering och lite mer "killiga" saker...

Jag har också varit noggrann med att poängtera att det är deras lillasyskon. Inte "halv" utan BARA syskon.

Mina känslor för bonusbarnen har inte förändrats än (är bara i vecka 30). Jag kommer aldrig känna samma sak för de som jag kommer göra för mitt egna barn, men jag tror jag kommer känna mig närmre bonusarna, eftersom de är mitt barns syskon.

varför halv syskon, ska hon bara få vänstra eller höra sidan av bebisen eller???????

syskon är syskon och så vitt jag vet finns inga halva barn!!!!!

Tjaa, om man vill ge barnen dåliga vibbar redan från början och poängtera att de minsann inte är riktiga syskon och inte alls tillhör samma familj eller är lika värda i sin familj så kan det ju vara något att fundera på.......

Sambon har en son på snart 11 år och han är hos oss ungefär var tredje helg. Vi berättade för honom sist han var här att han skulle få ett till syskon (han har redan ett med mamman och hennes nya). han reagerade nästan inte alls, verkade nästan inte som att han förstod vad vi menade. På mig syns det inte än (v.18 och lite lönnfet bara), så jag tror nog att det blir mer verkligt för honom när magen blir större.

Mina barn reagerade väldigt olika på nyheten att det skulle få ett syskon...sonen 8 år blev jätte glad och pratar om bebisen hela tiden..klappar på magen och ska lära den allt.Medans dottern på 10 år inte alls blev glad utan VÄLDIGT NEGATIV.(Nu vet ju hon hur barn blir till och det är JÄTTE ÄCKLIGT)Efter att veckorna gått så har hon blivit mindre och mindre negativ..inte så att hon tycker att det ska bli super kul men vi tittar på ultraljudsbilderna och klämmer på magen osv.Hon är mer rädd för konkurrensen än vad lillebror är frågar vem som ska bli mormor och morfar till detta barn..farmor och farfar vet hon ju att det inte blir det samma.Hon är nog mer rädd att hamna i skymundan och att vi ska glömma bort henne vilket är svårt att förklara att vi inte kommer att göra.

Eftersom jag och min sambo inte anser att det finns några halvsyskon, så lyser väl våran jämställdshetstro så starkt  på alla barnen så de har aldrig kännt sig svartsjuka eller sig som halva familjemedlemmar.

Är i ungefär samma sits.. gubbens son är 4 år och jag har varit en stor del i hans liv sen han var 1.5 år. bor hos oss varannan vecka o ibland mer. Hos mamma har han en lillasyster så här är han van att ha vår fulla uppmärksamhet.. har inte berättat för honom helt ännu men frågade för några dagar sen om han ville ha en lillasyster eller lillebror och de ville han ju absolut inte! Han har väldigt lätt för att bli svartsjuk, blir det tillomed på våra katter om man ägnar för mycket tid åt dem.. vet inte riktigt hur han kommer reagera, de bästa är väl att involvera han i mycket så han känner att han får vara med och bestämma eftersom han är "stor" nu!

Alla våra barn blev väldigt glada över att höra att de skulle få ett syskon. De var delaktiga under hela graviditeten och älskar att nu pyssla om sin lillebror.
Tror som vissa andra att man ska vara försiktig med att tala om hel- och halv syskon då det kan ge ett negativt intryck.
Vi har alltid bara pratat om syskon och det är nu självklart för baranen att alla är lika mycket syskon trots att de har en annan mamam/pappa. Däremot så kallar vi mina tidiagre pojkar och sambons dotter för halvsyskon då de varken har samma mamma eller pappa och det är de helt införstådda med...
Hoppas att allt går bra och lycka till!