Långsiktiga effekter av att inte amma?

Inte alls! Jag kunde inte amma då min dotter aldrig tog bröstet (låg på neo i början och sondmatades, matades med kopp etc och fick aldrig in rätt sugteknik) utan fick pumpa och ge blandat med tillägg då jag inte hade tillräckligt med mjölk. Detta gjorde jag i två månader, sen skippade jag pumpandet och gav bara tillägg. Jag tror inte att amning är FULLT så mirakulöst som det sägs ibland, men visst är det superbra när det fungerar! Stressa inte upp dig, kan du amma så är det toppen, kan du inte så är det ingen fara, barnets välbefinnande står inte och faller med amningen. Jag tror att barnet kan få den närheten du talar om utan amning. I början kan man ju ta av sig tröjan och låta barnet gosa in sig hud mot hud när man matar, och det är ju inget som hindrar att man kan gosa även om man inte ammar!
Lycka till! :)

Jag håller med Miani om att långtidseffekterna torde vara rätt små. Närhet och gos kan man ju ge ändå. Och hur barn är i form av aktivitetsnivå, avslappning etc beror nog betydligt mer på personlighet än på amningen. Man kan ju fundera på långtidsaspekter rent hälsomässigt men det tycks ju vara ganska små skillnader även med det. Dessutom är det ju så att funkar det inte så funkar det inte.

Jag tror såhär. Om man nu väljer bort ammningen så är det otroligt viktigt att fortfarande ge sitt barn den närhet det behöver som den får automatiskt av ammningen om man nu ammar fritt. Jag ser ingen skillnad på mina barn, min dotter är 4 år och hon ammades endast i 5 veckor, hon fick aldrig någon optimal sugteknik och jag gav upp tillslut och hon fick ersättning istället. Min son är rena motsatsen han hittade rätt teknink så fort han kom ut och dom första 4 månaderna så ammade han jämt. Han fyller 2 nu i Februari och ammar så ofta som han vill. Oftast så är det bara en lite "tutt" som han vill ha sen är det bra.

Jag har alltid varit nära mina barn burit dom och dom har alltid varit med och sovit tillsamans, dom är båda trygga och välmående barn.

Det känns som att många väljer bort ammningen just pga att dom känner att dom behöver vara "fria" att kunna gå ut och festa sova länge osv. För mig är det självklart att mina behov kommer i andra hand och mina barns i första hand. Det är en sån liten tid av deras liv som dom ammas och som dom behöver den närheten att då sätta sina egna beov åt sidan är självklart för mig.

Min dotter fick ersättning från start, hon hade inte rätt sugteknik. Dock provade jag med amningsnapp i 3 veckor men då sinade mjölken istället. Det där med närhet tycker jag personligen bara är struntprat. Min dotter ligger alltid nära mig när hon äter välling, precis vid bröstet. Och varken hon (vad jag ser) eller jag märker någon skillnad. Jag ser faktiskt inte mer än bara fördelar med ersättning.

Jag vet inte... varken vad jag tror egentligen eller hur jag ska uttrycka hur mina tankar går... men jag kan ju göra ett försök

Jag tror att (japp en grov generalisering så häng inte upp er på detta om det inte stämmer in på just er) under bebistiden är det inte så stor skillnad på närhet om man ammar eller inte, förutsatt att man uppmärksammar sitt barns behov. Men sen när barnen blir lite större kan det kanske bli en viss skillnad. En o-ammad 10-månaders kanske man lämnar bort till barnvakt över natten medan man tvekar att lämna bort en ammande 14-månaders?

Sen tänker jag på barn som är mellan ett och två år. Om man ammar dem får både barn och mamma lite lugn i vardagen, något som man kanske missar när man inte ammar? Hur många 18-månaders har annars tid att ligga och gosa i soffan i en halvtimma, om de inte ammar menar jag?

Jag vet inte om jag har nån poäng eller om mina tankar ens snuddar vid verkligheten. Men lite så går mina tankar.

Fast bara i väldigt generella termer.

Jag tror inte att amningen eller frånvaron av densamma blir avgörande, men däremot kan den underlätta anknytning och "ro".

Å andra sidan kan amning också motverka anknytningen men det går jag inte in på nu för jag har redan svamlat länge nog.

vårsol: det var precis det jag trevade efter, det du skrev om ett till tvååringar.

Träffade min kusin för första gången på typ hundra år, och hon har en kille som snart blir två, lika vild och busig som Jonathan, men som ammar, och den där stunden när de satte sig till rätta i soffan och ammade, jag bara kände instinktivt att det DÄR har vi missat, det får inte jag och j.

Visst, på kvällen får han kvällsvälling hos mig och vi myser och ibland kan jag tom få honom att ligga i "amningsställning" men ofta är det bara en kamp att få i honom ngn mat innan han ska sova...

Den där nervarvningen, närheten, den tror jag är svår att få med så stora och aktiva barn utan amningen, och då funderar jag ju naturligtvis på om det finns fler sådana effekter, eller hur långtgående de är i framtiden? Typ, kommer min kusins lilla son ha lättare att slappna av som vuxen också? funderar också på om Jonathans problem att slappna av, både bara vila en stund och somna på kvällen, kan komma av att vi inte haft den avslappningen som amningen ger?

Fast jag undrar över det där med närhet och amning.
Jag har hela tiden flaskmatat min son och våra matstunder är heliga. Vi kryper upp i fotöljen och han får ligga riktigt nära mig hela tiden. Jag skiter i att svara i telefon och dyligt..bryr mig bara om honom.
Däremot har jag sett ammande mödrar som flänger omkring hemma med bebisen hängande i tutten och en del sitter och zappar framför tv'n eller tjötar i telefonen....då känns det som om det där med närhet är rena rappakaljan.

Kan det inte vara så att om man ammar så _måste_ man vara nära, så av de som ammar så är 100% nära, men av de som ammar så kanske bara 70% är nära.

Men sen tror jag att en ännu viktigare skillnad rent generellt är att de som inte är nära/vill vara nära, tycker heller inte att det är bekvämt att amma och väljer därför bort det. Det blir som en höna-ägg-grej, dvs om man reagerar på att ngn är väldigt frånvarande i sin mammaroll så kan man nog räkna med att hon inte heller ammat.

Men nu är det ju inte ett sådant fall som dethandlar om, utan om TS och sin son. Jag tror att man som sagt blir "tvungen" att ha en 30 minuters nedvarvning om man ammar. Men jag och min mamma brukade ha 30 minuters ansikts/ryggmassage hela min uppväxt i princip och jag fick min nedvarvning och närhet på det sättet istället... så det är nog inte försent att lägga in lite "planerat" mys...

Hoppas att ni inte missförstår mitt inlägg.. hmm... *läser*
Naej, kan inte formulera mig bättre, är för trött...

godnatt!

Jag har faktikt funderat en heldel  på vilka effekter det blir för barn som inte får långtidsamma. Jag va tvungen att sluta amma mina tjejer när de va 3,5 månad och det funkade inte så bra innan det heller, de är prematurer. Jag har alltid flaskat mina tjejer fritt och låtit dem så gott jag kan ligga nära. De har alltid varit väldigt fästa vid flaskan, kunde tex inte åka bil/vagn utan, fick alltid flaskan när de var ledsna, skulle somna ecctra så som andra mammor använder bröst och napp. Nu är de två år och snuttar frtförande väldigt mycket på flaskan (för mycket enligt mamma, då de springer runt med dem när de leker och så.. skall ta tag i det...)
De har den alltid när de sover och får välling morgon och kväll och om de ber om det. Mina tjejer är välgigt gosiga av sog, kan krypa upp med mig i soffan och ligga och snutta ett tag, da har oxå sovit med oss på heltid fram till 19 månader och somnar nu alltid i våran säng, om de inte ber om att få sova i sin vilket händer. nu sitter det en liten vällingsnuttare i knät så skrivadet blir väl lite vajsing.
Jag tror faktiskt att det har mer att göra med hur man gör själva flaskningen, våra har ju alltid flaskan som tröst och kommer att ha det tills de slutar eller tills de känns för gammla enligt mej att amma.. typ 5 år eller nått, m,en än så länge känns det ju lungt.  Vi lever ju ganska nära våra barn, jag tror att det är störra skillnad på om man gör det eller inte än om man ammar eller inte...
Tjejerna ligger ju inte gärna i amningsställing änre om de inte är uppe på¨en natt slurk eller är sjuka, men antingen så ligger jag med en på varje arm eller en som sitter på min och en brevid...
Jag själv ammades tills jag va 3 och jag har tänkt på dem om det faktiskt är skillnad på hur jag och mina vänner reagerar på olika saker som stress osv. Men jag har faktiskt inte upptäckt någon skillnad.
Med detta menar jag inte att det är dåligt att amma sitt barn, jag är oerhört ledsen då det inte funkade med oss. Det jag menar är att det nog inte sååå stor skillnad om man ger flaskan på samma sätt som bröstet, dvs fritt...

oj vilket rörgt inlägg, hoppas att ni förstår endå...